Törn
It takes one hundred loves, to balance one scratch on the scales of memory. But the heart is like a rock on the shore swallowed by the waves. Love will take shape through the many scratches.
Jag vet inte längre vad jag känner, om jag känner något och varför. Hur vet jag att det finns något där överhuvudtaget och att det inte bara var ord som förtrollade mig än en gång? Jag känner mig tom, ja ännu tommare än innan om det går. Jag försöker intala mig att det inte är ett svek utan bara en brist på uppmärksamhet som inte varar för alltid, men innerst inne säger något mig att det är precis som förut och att det inte går att komma undan. Kanske är det ett tecken på att mitt liv inte ändrats? Utan att jag bara har gjort några tafatta försök att vara något bättre än vad jag egentligen är? Hur vet man vem man är och vem man egentligen ska vara?
Att få en törn är bra för hjärtat, man lär sig att det läker och att man sen ska kunna öppna det igen. Men varför utsätter folk sig för det gång på gång? Hur vågar man kasta sig ut utan att veta att någon kommer att ta emot en? Kärleken uppskattas väl mer när man vet vad det är man letat efter, men med tidens gång så vågar man ju inte leta längre, rädslan för att alltid falla håller en på sin trygga plats i skuggan. Där man vet att man inte kommer att bli sårad då man inte tar de stegen som behövs för att visa sig sårbar. Istället spelar man svår.. Jag fick höra att det går att se genom någon om de försöker att verka oemottaglig. Ensamheten skiner igenom. Men hur går det att dölja ett hjärta som inte längre orkar söka? En människa som jag är inte längre kapabel att älska någon så som jag önskar, det var längesedan den förmågan fanns och den kommer nog aldrig att återfås.
Hemma
Ja min USA resa slutade lite abrupt kan man säga.. Bestämde mig förra veckan för att jag inte längre villa vara kvar, så pappa hittade en biljett och skickade hem mig. Kom hem igår, men innan min flygresa hann jag med att se Grand Canyon, San Diego Zoo och Sea World =) Har även träffat nativeamerivans, dansat "vänskapsdansen" och lite smått och gott ute i Arizonas öken. Så fort syrran och Peter kommer hem kommer jag att kunna fortsätta min bilddagbok från resan, eftersom jag lämnande kvar kameran hos pappa. Så alla bilder får jag inte förrän i augisti. Men man kan se allt från den ljusa sidan, jag missar varken sommarrock eller falsterbo ^^
I'm on my way
Snart far jag traffa min sota norrlanning igen ^^ tihi
Har hant mkt pa sistoner, bade bra och daligt.. Sitter pa ett internetcafe i San Diego just nu me 2 minuter kvar, sa ja hinner inte skriva natt speciellt.. Va pa San Diego Zoo idag =) Seaworld vantar imorgon..
Tjosan sa lange!!
Har hant mkt pa sistoner, bade bra och daligt.. Sitter pa ett internetcafe i San Diego just nu me 2 minuter kvar, sa ja hinner inte skriva natt speciellt.. Va pa San Diego Zoo idag =) Seaworld vantar imorgon..
Tjosan sa lange!!
Seven hours of happiness
Ja idag har man inte klagat pa sitt liv, sju timmar i en westernsadel sager ja bara!! Helt underbart att rida i Utahs vackra miljo, tror jag ar kar.. Var ute redan igar med en stor grupp, sa vi var hela ganget, och red i tre timmar, Sen idag sa red jag och Carro ute ensamma med var guide Tyrel i sju timmar =) Har fatt rida tva underbara hastar, Goldie och Paige.
<--- Goldie
Det ar nagot visst med en kille som har cowboyhatt, boots, rullsporrar, god hand med hastar och en bred sydstatsdialekt. Kanske jag ska lana med mig en hem? Haha, naaee det ar nog en ganska dalig idé med tanke pa omstandigheterna.. Men men, forresten visste ni om att man far borja ovningskora med bil nar man e 14 i Utah? Haha, halften kan nog inte ens se over ratten vid den aldern.
Sedan vi lamna San Francisco har man sett mycket, ytterligare tva stater med helt olika klimat. Direkt efter SF blev det San Jose dar vi gick pa ett egyptiskt museum - inte sa jattewow, men lite mumier o sant i olika montrar. Blev aven forsta Starbucksbesoket sen vi kom hit ^^ Kaaaarleek till Caramel Frappuccino med alla sina elaka extrakalorier!
Peter acklimatiserar sig 
Mmm, kallt kaffe med gradde och karamellsas
Stack sedan vidare mot San Simeon, och da sag vi elephantseals (vet inte vad d heter pa svenska) vid havet och zebror betandes i en hage.. =P Dagen efter tog vi en guidad tur pa Hearst Castle, sjukt snyggt stalle (lagger in bilder pa bilddagboken), besokte Monty Roberts farm (Flag Is Up Farms) utanfor Solvang, och akte sen till St Clarita dar vi overnattade for att kora till Las Vegas, Nevada, dagen efter xD Sara har vatt inne pa sadar sex olika casinon nu, och kommer garna aka tillbaka till Vegas nar hon e 21 och gammal nog for att fa spela =P
Efter Vegas vantade Bryce Canyon dar vi nu har varit i tre dagar - aker vidare till Page, Arizona, imorgon.
Amerikanare ar valdigt oppna manniskor, nastan sa att man som svensk blir skramd nar man gar in i en butik, eller traffar pa en framling pa gatan. Alla sager hej och fragar hur man mar, inte sa vanligt hemma precis.. Saknar Sverige lite mer for varje dag, men om jag hade fatt bestamma sa borde svenskarna bli lite mer oppna mot varandra. Da kanske landets temperatur skulle ha stigit med ett par grader.
<--- GoldieDet ar nagot visst med en kille som har cowboyhatt, boots, rullsporrar, god hand med hastar och en bred sydstatsdialekt. Kanske jag ska lana med mig en hem? Haha, naaee det ar nog en ganska dalig idé med tanke pa omstandigheterna.. Men men, forresten visste ni om att man far borja ovningskora med bil nar man e 14 i Utah? Haha, halften kan nog inte ens se over ratten vid den aldern.
Sedan vi lamna San Francisco har man sett mycket, ytterligare tva stater med helt olika klimat. Direkt efter SF blev det San Jose dar vi gick pa ett egyptiskt museum - inte sa jattewow, men lite mumier o sant i olika montrar. Blev aven forsta Starbucksbesoket sen vi kom hit ^^ Kaaaarleek till Caramel Frappuccino med alla sina elaka extrakalorier!
Peter acklimatiserar sig Mmm, kallt kaffe med gradde och karamellsasStack sedan vidare mot San Simeon, och da sag vi elephantseals (vet inte vad d heter pa svenska) vid havet och zebror betandes i en hage.. =P Dagen efter tog vi en guidad tur pa Hearst Castle, sjukt snyggt stalle (lagger in bilder pa bilddagboken), besokte Monty Roberts farm (Flag Is Up Farms) utanfor Solvang, och akte sen till St Clarita dar vi overnattade for att kora till Las Vegas, Nevada, dagen efter xD Sara har vatt inne pa sadar sex olika casinon nu, och kommer garna aka tillbaka till Vegas nar hon e 21 och gammal nog for att fa spela =P
Efter Vegas vantade Bryce Canyon dar vi nu har varit i tre dagar - aker vidare till Page, Arizona, imorgon.
Amerikanare ar valdigt oppna manniskor, nastan sa att man som svensk blir skramd nar man gar in i en butik, eller traffar pa en framling pa gatan. Alla sager hej och fragar hur man mar, inte sa vanligt hemma precis.. Saknar Sverige lite mer for varje dag, men om jag hade fatt bestamma sa borde svenskarna bli lite mer oppna mot varandra. Da kanske landets temperatur skulle ha stigit med ett par grader.
San Francisco 8-11/6
Jaha, da vart det dags for en forsta rapport fran sunny California =)
Fredag: Flygresan gick bara bra, ja lite forseningar pa Kastrup pga ett stormvader vid England, men lyckades anda att hinna med vart flyg fran London till San Francisco.. Val framme sa fick jag aka BART for forsta gangen i mitt liv. For den som inte vet, sa ar BART en slags forenkling av en metro. Ja iaf, vi hamtade ut vara bilar och skulle kora till hotellet for att sen kunna kaka midda. Men vemsomhelst hade val egentligen kunnat rakna ut att vi skulle tappa bort varandra pa vagen.. haha Laget var sa att endast Carro och Peter hade sin GPS pa (det var dem som skulle vara ledarbil) och mitt i San Francisco kan det vara ganska svart att halla koll pa varandra. Sa det var bara for oss att ta fram var egen GPS, men efterom turen redan var pa var sida sa ville den inte lasa in signaler, sa vi fick kora runt i San Francisco i over tva timmar innan den fick in signalen och kunde leda oss till hotellet. Innan dess provade vi de vanliga turistgrejerna; fraga om vagbeskrivningen till hotellet i affarer o sen forsoka att hitta med en extremt hemsk karta.. Men vi hittade ju fram tillslut, sa slutet gott allting gott =P Sa da var klockan runt elva pa kvallen (SF-tid) och man var ganska trott eftersom man vatt igang sen fem pa morgonen (SV-tid).
Dagen efter (lordag) utforskade vi San Francisco, kaka frukost pa IHOP (International House of Pancakes) sag sjolejon pa Pier 39, gick i affarer, gatt backe upp och backe ner i timmar, besokt Chinatown och en massa annat kul =) och sa skaffade vi mobiltelefoner ^^ San Francisco ar en jattefin stad, mkt trevligare an Los Angeles.
Igar var vi ute och korde till Muir Woods, fast tack vare GPSen sa hamna vi pa andra sidan av bergen =P Sa efter en halvtimmas bilkorning upptacker vi att vi ar fel och maste kora tillbaka igen, for att sedan folja skyltningar till Muir Woods. Val framme fick vi se redwoodtrad (vaaaaldigt speciellt, haha) och ga runt i skogen.. Tydligen valde vi fel vag, for den bara ledde uppat hela tiden (i flera kilometer!!) och vi trodde alla att vi skulle do till slut.. Nar man val natt toppen o allt gick nedat igen, var vi mycket lyckligare och kunde sedan kora vidare. Stannade till med bilen i Sausalito och at middag. Kallas tydligen medelhavsstaden =P Kan saga att efter tva dagar fyllda med promenerande sa var vi ganska mora, och att sova kandes valdigt valkomnande..
Idag har jag gjort mitt forsta inkop (gjorde egentligen ett igar oxa, men det var en present), en zip hood pa Abercrombie & Fitch. Kostade 70 dollar innan skatt, sa det var helt okej. Det svara med shoppningen har ar att momsen aldrig ar inraknad i priset, sa man maste lagga till det.. Men om man inte kan fa tag pa det i Sverige, sa gor priset inget =P Sa dagen inkop har blivit tva saker, en troja o en bok. Pappa har kopt en laptop, sa nu kan jag leka varje kvall pa hotellet, ja aven om inga av mina sma sota vanner ar inne eftersom vi ar 9 timmar efter i tiden har. =P Ska nu ut i stan o kaka midda for att sen ga o se Oceans Thirteen. Bilder kommer in pa min bilddagbok sen, maste skaffa en minneskortslasare forst.. Ja o en webbcam ;P
Fredag: Flygresan gick bara bra, ja lite forseningar pa Kastrup pga ett stormvader vid England, men lyckades anda att hinna med vart flyg fran London till San Francisco.. Val framme sa fick jag aka BART for forsta gangen i mitt liv. For den som inte vet, sa ar BART en slags forenkling av en metro. Ja iaf, vi hamtade ut vara bilar och skulle kora till hotellet for att sen kunna kaka midda. Men vemsomhelst hade val egentligen kunnat rakna ut att vi skulle tappa bort varandra pa vagen.. haha Laget var sa att endast Carro och Peter hade sin GPS pa (det var dem som skulle vara ledarbil) och mitt i San Francisco kan det vara ganska svart att halla koll pa varandra. Sa det var bara for oss att ta fram var egen GPS, men efterom turen redan var pa var sida sa ville den inte lasa in signaler, sa vi fick kora runt i San Francisco i over tva timmar innan den fick in signalen och kunde leda oss till hotellet. Innan dess provade vi de vanliga turistgrejerna; fraga om vagbeskrivningen till hotellet i affarer o sen forsoka att hitta med en extremt hemsk karta.. Men vi hittade ju fram tillslut, sa slutet gott allting gott =P Sa da var klockan runt elva pa kvallen (SF-tid) och man var ganska trott eftersom man vatt igang sen fem pa morgonen (SV-tid).
Dagen efter (lordag) utforskade vi San Francisco, kaka frukost pa IHOP (International House of Pancakes) sag sjolejon pa Pier 39, gick i affarer, gatt backe upp och backe ner i timmar, besokt Chinatown och en massa annat kul =) och sa skaffade vi mobiltelefoner ^^ San Francisco ar en jattefin stad, mkt trevligare an Los Angeles.
Igar var vi ute och korde till Muir Woods, fast tack vare GPSen sa hamna vi pa andra sidan av bergen =P Sa efter en halvtimmas bilkorning upptacker vi att vi ar fel och maste kora tillbaka igen, for att sedan folja skyltningar till Muir Woods. Val framme fick vi se redwoodtrad (vaaaaldigt speciellt, haha) och ga runt i skogen.. Tydligen valde vi fel vag, for den bara ledde uppat hela tiden (i flera kilometer!!) och vi trodde alla att vi skulle do till slut.. Nar man val natt toppen o allt gick nedat igen, var vi mycket lyckligare och kunde sedan kora vidare. Stannade till med bilen i Sausalito och at middag. Kallas tydligen medelhavsstaden =P Kan saga att efter tva dagar fyllda med promenerande sa var vi ganska mora, och att sova kandes valdigt valkomnande..
Idag har jag gjort mitt forsta inkop (gjorde egentligen ett igar oxa, men det var en present), en zip hood pa Abercrombie & Fitch. Kostade 70 dollar innan skatt, sa det var helt okej. Det svara med shoppningen har ar att momsen aldrig ar inraknad i priset, sa man maste lagga till det.. Men om man inte kan fa tag pa det i Sverige, sa gor priset inget =P Sa dagen inkop har blivit tva saker, en troja o en bok. Pappa har kopt en laptop, sa nu kan jag leka varje kvall pa hotellet, ja aven om inga av mina sma sota vanner ar inne eftersom vi ar 9 timmar efter i tiden har. =P Ska nu ut i stan o kaka midda for att sen ga o se Oceans Thirteen. Bilder kommer in pa min bilddagbok sen, maste skaffa en minneskortslasare forst.. Ja o en webbcam ;P
Timglas
Jag har kravlat mig upp ur graven av is och snö, för att mötas av ytan där solen värmer. Jag önskar så innerligt att denna sol har kraften att lysa under min sommar i USA, eftersom jag inte vill tillbaka till min grav igen. Hur får man en sol att lysa så starkt som möjligt på något som är så osäkert? Jag vill så gärna, men hur ska det gå när man vet att båda två har sina tvivel? Vi är inte bergfast betong som bygger broar, utan sanden i ett timglas. Hur ska allt gå vägen om vår tid kanske redan börjat rinna ut?
Stormens öga
Jag är i stormens öga..
Ibland känns det som om jag fryser fast medan allt omkring mig går snabbare än vad min hjärna kan förstå. Varför ska livet vara så fyllt av alla de frågetecken som aldrig kan suddas ut?
Gårkvällen var både en tid för samhörighet men också förtvivlan och uppgivenhet. Jag tror aldrig förr att jag har kunnat prata om mitt förflutna med någon så som jag gjort med dig, och visst är det sant - jag älskar dig. Tack för att du är min stöttepelare när jag inte längre vill stå själv, och tack för att du ser mitt riktiga jag som göms bakom den fasad jag bär dag efter dag. Vad skulle jag göra utan min hitförda ängel från riket av is och snö?
Likgiltighet - det är vad jag känner när jag blir avskärmad från dig. Är så rädd för att tröttna, och att bli tröttnad på. Men ändå blir jag så frustrerad när jag måste tänka ut precis vad jag vill, för om jag inte vet det då? Hjärtat slår snabbare, och min hjärna skriker ja - men ändå är det en liten röst som viskar nej. Varför?! Du är för bra för mig, och du skrämmer mig. Du läser varje steg jag tar, och inför dig kan jag inte gömma något. Allt privat blir offentlig egendom och jag blir beroende av dig. Ensam är stark, det vill alla kunna säga, men ändå vet vi hur det egentligen är. Alla längtar efter någon att kunna hålla sig fast vid och aldrig släppa, men i rädslan av att hitta fel så väljer vi istället att agera självständiga med absolut inget begär av en annan människas närhet. I djur kan vi hitta samhörigheten otroligt snabbt, men i en människa låter vi oss inte se för mycket. För om man ser någon annan, betyder det att även den ser dig och att du i högre grad måste öppna upp dig och bjuda in till en mer privat värld där kanske ingen annan varit förut. Hur ska man klara av detta utan panik? Hur ska man kunna ge bort en del av sig själv utan att känna minsta uns av tvekan? Jag är en rädd människa, fångad i stormens öga där allt är tyst. Jag väntar bara på att allt ska börja rasa samman medan jag krampaktigt håller mig fast vid minsta lilla trygghet.
Ibland känns det som om jag fryser fast medan allt omkring mig går snabbare än vad min hjärna kan förstå. Varför ska livet vara så fyllt av alla de frågetecken som aldrig kan suddas ut?
Gårkvällen var både en tid för samhörighet men också förtvivlan och uppgivenhet. Jag tror aldrig förr att jag har kunnat prata om mitt förflutna med någon så som jag gjort med dig, och visst är det sant - jag älskar dig. Tack för att du är min stöttepelare när jag inte längre vill stå själv, och tack för att du ser mitt riktiga jag som göms bakom den fasad jag bär dag efter dag. Vad skulle jag göra utan min hitförda ängel från riket av is och snö?
Likgiltighet - det är vad jag känner när jag blir avskärmad från dig. Är så rädd för att tröttna, och att bli tröttnad på. Men ändå blir jag så frustrerad när jag måste tänka ut precis vad jag vill, för om jag inte vet det då? Hjärtat slår snabbare, och min hjärna skriker ja - men ändå är det en liten röst som viskar nej. Varför?! Du är för bra för mig, och du skrämmer mig. Du läser varje steg jag tar, och inför dig kan jag inte gömma något. Allt privat blir offentlig egendom och jag blir beroende av dig. Ensam är stark, det vill alla kunna säga, men ändå vet vi hur det egentligen är. Alla längtar efter någon att kunna hålla sig fast vid och aldrig släppa, men i rädslan av att hitta fel så väljer vi istället att agera självständiga med absolut inget begär av en annan människas närhet. I djur kan vi hitta samhörigheten otroligt snabbt, men i en människa låter vi oss inte se för mycket. För om man ser någon annan, betyder det att även den ser dig och att du i högre grad måste öppna upp dig och bjuda in till en mer privat värld där kanske ingen annan varit förut. Hur ska man klara av detta utan panik? Hur ska man kunna ge bort en del av sig själv utan att känna minsta uns av tvekan? Jag är en rädd människa, fångad i stormens öga där allt är tyst. Jag väntar bara på att allt ska börja rasa samman medan jag krampaktigt håller mig fast vid minsta lilla trygghet.
