I veterinärtankar

Ah, idag skulle jag vara duktig och fixa med ansökningspapperna till Köpenhamn så att dom var inne i god tid ^^ Tji fick jag, dom har inte släppts ännu. Hittills får jag skriva mitt presentationsbrev och samla ihop mina rekommendationsbrev.

Vad är min dröm om framtiden? Jag vill ha min alldeles egna praktik inriktad på både sällskaps-/hobbyhästar och sporthästar, fast först ha några år på nacken som veterinär på en väletablerad klinik så att jag får mig ett namn i hästvärlden. Om jag har tur bor ju mamsen kvar på landet och stallet kan lätt byggas om till en klinik med både röntgen och operationssal. Fast frågan är ju om man vill "flytta hem" igen ;)


Mobiltrams

1.Ta fram din mobil

2. Bläddra igenom din inkorg.

3. Stanna när du räknat till 10 och skriv vad som står

4. Gör samma på varje fråga.



Vad skulle du göra om din pojkvän va otrogen?
Jag vet. Älskar dg


Vad är det första du säger när din kompis blir påkörd av en buss?
Älskling?

Vilket sms blev du mest berörd av?
Själv? Tråkigt ju ;)

Vad säger din mamma innan du går och lägger dej?
Vi kan ses. Men inte sova ;)

Vad skulle du skrika om du vann en miljon kronor ?
Kyrkan? ;) Haha ja vinkällaren ;)


Vilka ord skulle du säga till Gud om du trodde på honom?
Japp, Knullaknullaknulla ;) Kanske bada tunna?

Vad vill du höra mest av allt?
Ja. Men sara jag vill vara hemma idag :P gör det något? :P


Det berömda, beryktade och bestialiska exet

Om några minuter är det fyra månader sedan jag fick ensamrätt på en man vid namn Jonathan, det bör firas eftersom det även är det längsta jag någonsin varit i ett seriöst förhållande. Förr har det varit korta och intensiva förhållanden, sådana som är likt dagsländor. Snabbt blommar dom och snabbt dör dom. Det gör även att man lägger ytterligare en kille i facket "Ex" och evigt ska han få ha den titeln och föraktas även om han inte alltid förtjänar det. Under min gymnasietid hade jag två mer eller mindre seriösa förhållanden som båda dog ut. Innan dess och under tiden hade jag ett ej titulerat förhållande som varade i tre år inklusive avbrott. Jag klandrar ingen eftersom man inte kan styra sina känslor och attraktion gentemot andra, däremot kan jag i efterhand se vilka fel jag gjort och därigenom inte upprepa dem igen. Men hur ofta man än ställts inför hela ex-proceduren så verkar man allttid försvagas när man står där igen, ansikte mot ansikte, och man ser inte det som en gång brutit kontakten mellan båda parter. Jag har redan innan behandlat detta ämnet men mina planer inför nästa månad gjorde att jag började tänka i samma banor igen, jag ska nämligen spendera alla hjärtans dag "tillsammans" med mitt ex. Så går det när man träffas genom vänner och sporten.

Usch nä, dags att sova. Ska lämna bilen på verkstan kl åtta imorgonbitti, alltså återkommer jag med mer imorgon efter en eller två rundor i stan.


Mitt skräddarsydda självförtroende

Varje människas självförtroende är unikt, det har skapats på ett speciellt sätt och det är några specifika detaljer som bibehåller och förstärker det. Hela mitt liv har det varit sången som gett mig självförtroende och varje gång jag känner mig nere kan jag brista ut i sång och plötsligt känner jag mig stark igen. Men jag vet oxå att om någon jag tycker om klankar ner på mig på grund av min sång så sårar det mig. Att sjunga gör mig lycklig och det är faktiskt en av de enda få saker ingen kan ta ifrån mig. Så länge jag kan minnas har sången varit nyckeln till min innersta frid och det kommer nog aldrig att ändras. Jag sjunger vart jag än går, i bilen, på jobbet, när jag städar, tränar, tillsammans med mina vänner och definitivt när jag har mina utekvällar på stan. Det finns en anledning till varför jag alltid vill sjunga karaoke när jag är ute - det får mig att känna mig oövervinnlig och jag blir peppad till max för resten utav kvällen. Så varför ska grunden till mitt självförtroende tas bort? Hur kommer det sig att det som gör mig lycklig ska enkelt få sållas bort när det inte skadar någon, för sen när har det skadat någon att sjunga i bilen till en riktigt bra låt?

Lördag, den moderna tidens vilodag

Det är något speciellt med lördagar, dom är alltid dagen efter oavsett om man varit hemma för myskväll eller om man har haft en utekväll. Det är dagen när man kan sitta med en kopp kaffe (i mitt fall vaniljlatte) och mysa i soffan inbäddad i ett täcke och pilla på datorn samtidigt som en film går på teve. Denna lördag är jag uppe i Helsingborg på besök hos Jonathans mamma och snart är det tyvärr dags att ta sig hemåt. Jag ska nämligen vara en "dagen efter"-chaffis åt Lolli, som även hon var i Helsingborg igår och kanske drack en eller två drinkar för mkt ;) Varje vecka är det just lördagen som är min dag för vila, fast det kan bero på att jag alltid jobbar på söndagar och därför inte riktigt får till mysfaktorn då. Någon gång i framtiden ska jag ta mig i kragen och verkställa min skrivardröm. Det är inte det att jag inte vill bli veterinär längre men jag skulle även vilja se om jag även kunna lyckas på den skrivande fronten. En gång i tiden ville jag ju faktiskt bli journalist och jag sökte faktiskt till Journalistlinjen i höstas, hör eller häpna - jag kom faktiskt in. Nä, kriterierna var inte särskilt höga men mina svensklärare har alltid tyckt att jag borde ägna mig åt skriverier och lämna djuren på hyllan. Artikelskrivande veterinär kanske? Eller vad sägs som frilansare för Ridsport eller någon fristående tidning? Usch nä, desto närmre jag kommer Mars och faktumet att mina ansökningspapper ska skickas in, desto mer blir jag orolig för att jag även i år inte ska antas för något nytt som jag missat att läsa. För frågan är om jag orkar söka en tredje gång, man blir ju liksom bara äldre och någon gång måste man inse sina begränsningar.


The Calling - Adrianne

Det kvittar hur gammal jag än blir, denna kommer alltid vara en utav de självklara favoriterna!


.

Så, efter nio timmars arbete med en design är nu mitt andra projekt igång. Det förklarar inaktiviteten här ikväll. Tycker det är lite småsorgligt, min chef ska byta restaurang, så nu får vi en ny chef. Man ska inte gråta över spilld mjölk säger dom. Men undra om inte kon gör det iaf..

?

Någon mer än jag som inte vet vart livet bär detta året?

Kondom-positivt


.

Ja och så sitter jag här igen. Är nog egentligen bara på vardagsnätter som jag får skrivarbegär numera. Efter en fullspäckad helg så har jag äntligen varvat ner. Lolli fyllde 20 i lördags, grattis gumman!, och vi firade henne på tolvslaget efter att ha bowlat loss på Big Bowl under fredagskvällen. Boomers bjöd därefter på kul sällskap och lite gratis alkohol, så vi var verkligen på topp. Ja helgen innan var vi oxå ute så kanske är man tillbaka i sin gamla bana igen. Efter tre veckor i en lägenhet på Limhamn har jag lämnat mitt tillfälliga samboliv med Jonathan och är återigen tillbaka på Lejongården med djur och åker så långt ögat når. Fast iofs, vi ser Turning Torso i horisonten. Detta betyder även att jag återfått min laptop och bloggandet blir kanske lite mer frekvent nu igen. Datan min följde nämligen med min syster till Thailand för lite sol- och dyksemester. Efter att ha sett alla bilder från det lovande landet i öst är jag verkligen sugen på att åka bort, och för en gångs skull så lockar solen och en fin solbränna. En båtresa på Nilen hade inte suttit fel.

Bjuder på en bild på det glada födelsedagsbarnet med sin gratisdrink


Dessutom måste jag gratta kusinen min som fyller 19 år idag =)

En sen årskrönika 2008?

Jag har märkt att årskrönikor verkar vara på modet just nu, ja eller för sådär en, två veckor sedan. Så här kommer min lite mer nedtonade sammanfattning utav mitt år 2008.

Mitt 2008 startade med Lolli, på en fest som en halvtimma in på det nya året stängdes ner. Där satte vi redan standarn för hur vårat 2008 tillsammans skulle se ut - året för fest och dans. Vi trotsade kylan för att se Clark, vårat Malmöband som alltid kommer att finnas i hjärtat, viftade bort närgångna killar på Slagthusets dansgolv, log till alla kameror som fotograferade oss, charmade danskar och bjöds på överraskningar i Köpenhamn. Jag gick på balett för första gången och dansade därefter genom höga snödrivor med nästan samma gracila konst som jag tidigare åskådat. Karaoke var mitt kall, det jag oftast värmde frusna hjärtan med under helgernas krogrundor. Jag blev skoberoende och la ner alltför mycket pengar på att handla skor. Charmade innebandykillar tillsammans med Carro, om och om igen. Jag lärde mig att spela Guitar Hero och lade Singstar på hyllan. Provade på hur det var att vara modell igen. Vintern gick till vår och skolan närmade sitt slut. Bad i Lomma med hundarna. Fick mitt första riktiga jobb. Jag gick på bal i min klänning från USA och tog studenten i årets vackraste studentklänning. Under tiden gick jag och blev kär i min nuvarande pojkvän, men det skulle ta månader innan han kunde kallas min. Jag gjorde och klarade alla deltest i intagningen till Veterinärhögskolan, för att sedan få reda på att jag inte var behörig - Matte E saknades. Under sommaren finslipade jag dressyren och återfann skälet till att kämpa för perfektion. Gick på konserter, klättrade över staket och plockade blommor för midsommarnattsdrömmar, besökte ett land jag aldrig förr varit i, upplevde återigen Falsterboveckans härliga energi och fick min allra första riktiga solbränna. När hösten kom började jag min universitetstid, skaffade pojkvän, lugnade ner mig på festfronten, insåg hur det var att älska någon på det planet att man vill dela sin framtid med den. Till sist blev det vinter och jag tog mitt körkort, firade min 19-årsdag mer än en gång, la in glamour i min vardag, firade jul med familj och vänner. Och när slutet på 2008 kom blev det utan Lolli, istället var Jonathan vid min sida. Och så som vi avslutade 2008 och startade 2009, så vill jag ha resten av mitt liv med honom.


Jag på nyår

RSS 2.0