Wüeggertz

Det låg ett brev till mig i brevlådan idag. Det var från Köpenhamn. Kort och gott, jag kom in!! =D Jag kan inte beskriva hur pass lycklig jag faktiskt är och glädjetårarna har verkligen varit ett faktum. Nu är jag ett enormt kliv närmre min dröm och jag kan inte bärga mig!

Återträff med HG igår, det var ett trevligt sätt att spendera kvällen på. Vi grillade, snackade massor och hade allmänt trevligt. Fast tillslut var alla tvungna att dra sig på olika håll och på något vänster hamnade jag i en bil på väg till Veberöd. Det var 20-årsfest och jag var väl utrustad med cider, Dooley's och vodka. Inte en enda hjärncell skulle gå säker! Drinkarna började blandas samtidigt som jag bekantade mig med det ena födelsedagsbarnets vattenpipa. Helt enkelt en mysig fest för min del. Som vanligt är jag väldigt glad för att prata med killarna, men också har jag en fallenhet för att nobba dom gång på gång utan att själv ens reflektera över det. Där fanns tre killar som om och om igen ville ha med mig hem, men partypinglan i mig ville bara ha mer alkohol och inget annat. En av dom var verkligen min typ, synd att jag inte var smart nog att ta hans nummer. Jag tänker verkligen inte alls när jag festar med icke-vänner. Inte precis som att man kommer springa in i honom fler gånger. Fascinationen var jämställd med rockaren jag hittade på Slagt förra året, och jag hade gärna utforskat den mer, denna killen verkade ju ändå ha en hjärna till skillnad från den andra. Jag visste att om jag velat (vilket jag gjorde) så hade jag haft en bra chans, men fyllerier går inte bra ihop med begäret och jag fick helt enkelt gå utan ;) Dessutom är jag inte av virket att dissa en kille och gå hem med hans kompis. Bitcha till mig får jag göra, oh yeah. Så istället för att ta en sängplats där jag erbjöds valde jag att ta bussen hem. Det blev en rätt lång väntan på den kalla trottoaren, men jag klarade mig tills att min buss kom, sedan gick det på räls. Mysig bussresa med sövande ljud, gjorde så att man fick passa sig för annars skulle jag somna direkt. Fötterna värmdes på sätet och dom klagade stillsamt på mig för att jag låtit dem vara i ett par hårda skor hela natten. Barfota var nu det som gällde. Byte till nästa buss och till sist var jag framme i Staffanstorp där jag trött lade mig på en bänk och inväntade den sista bussen i ordningen som skulle ta mig hem. En timma senare när jag äntligen gått ombord var jag lite kallare, något stelare och om möjligt ännu tröttare, trots att jag tagit mig en kort tupplur med mobilen i min ena hand, bussbiljetten i den andra och med min väska som huvudkudde. Kan dock säga att glasflaskor och högklackade skor inte gör den särskilt bekväm. Framme i byn med en kär vän som sällskap i telefonen tog jag den vanliga promenaden hemåt samtidigt som min kropp värmdes upp bit för bit. Väl hemma var sängen mitt enda mål, och att lägga mig i den och dra mitt duntäcke över mig var så skönt och så varmt. Kuddarna var himmelska och trots att solstrålarna kom in genom fönstret somnade jag utan problem. Klockan var nio på morgonen och efter fyra timmars väntande och bussresande kunde jag äntligen sova. Inte förrän efter tre på eftermiddagen lämnade jag min säng igen. Efter att ha läst igenom alla sms som skickades och togs emot igår kan jag konstatera att jag verkligen är svårflörtad, ja eller bara helt enkelt korkad. Hursomhelst så ska jag nästa gång ta med mig en jacka, en tunn kofta gör inte särskilt mycket skillnad när regnet faller ned.

Jag med cidern och shortsen,
två lika viktiga nämnare för festen

Som vanligt startade det hela upp på torsdagen och varken Carro eller jag var sena med att se till att ordet fest i festival blev berättigat. Uppstart hemma för att fortsättas på busshållsplatsen och bussen. Framme på plats blev det lite kroppsvisitering och sedan tilläts vi att entra festivalområdet. Cidern var vårt första mål och den inköptes, därefter musikorgie i sin fulla utsträckning. Första dagen brukar aldrig gästas utav några större och märkvärdiga band, så det var mer att titta på människor denna kväll, ja och att dansa. Jag som aldrig vill sluta dansa på festivaler studsade runt som en galning och lyckades på kuppen tappa mina älskade solglasögon mer än en gång. När sista bandet spelat klart runt midnatt blev vi skjutsade hemåt och nog var det bra eftersom Carro den stackaren skulle upp och jobba åtta på morgonen. Själv fick man sova ut, och det gjorde man ända till ett faktiskt, och sedan var det bara att starta upp inför ännu en dag på Rocken. Joddla var helt klart kvällens band och vi fick vår beskärda del utav både bandet och alla de ting som medkommer när man står längst fram, till exempel hårda armbågar, sparkar och otaliga blåmärken. En extra souvenir fick vi också, tårta, men då inte i syftet att ätas, utan den landade på våra kläder, skor och i håret. Men vi luktade åtminstone gott efteråt, jordgubbar och grädde. Mums. Efter Joddlandet blev det lite Backyard Babies och jag fick återigen dansa som en galning, även om festivalkänslan inte infann sig på samma sätt som kvällen innan. Vilken tur att vi hade en kväll till på oss. Under bussresan hem träffade vi som vanligt nya vänner och dessa försökte sälja Joddlas ena signerade trumpinne till oss, men våra matsouvenirer räckte gott om väl för den kvällen. Med en öm hals var det ganska skönt att få lägga sig ner och vila rösten dom få minuterarna innan vi somnade, nätt och jämnt hann man stänga ögonen förrän dom öppnades igen och den sista festivaldagen var ankommen. Shortsen fick en andra möjlighet att skapa festivalminnen och uppstarten började ännu tidigare både gällande drickande och ankomsten till festivalområdet. Hasse Andersson, Veronica Maggio, Perikles och Tomas Ledin var hjältarna för lördagskvällen. Cidern sveptes skickligare och snabbare, dansstegen flöt på bättre och glädjen var extrem. Miia anlände med sina vänner och vårt festivalgäng utökades. Sommarmusik flödade verkligen över området och vi levde tillsammans med rytmerna som tog över våra kroppar. När kvällens sista spelning nalkades tog vi våra sista djupa andetag medan de sista cidrarna klunkades, och jag hjälpte en nyvunnen vän med hans öl, innanför hans skjorta rann den och då var det inte mer än rätt att lite även skulle hamna innanför min tröja. Han blev min dansparter under Inatt är jag din, min väldigt långa danspartner som fick böja på knäna. Det var längesedan jag fick känna mig kort, och tro det eller ej, jag gillade det. Efter att ha gett mig själv killförbud hela helgen (det var ju tjejhelg!) kände jag mig förtjänt utav en belöning, och det fick jag - kyssar. När tonerna till Ledin klingade ut sa jag hejdå till honom och gick tillsammans med Carro till bilen som skulle ta oss hemåt. Lämnandes Sommarrock för denna gången, återvändandes nästa år. En rejäl förkylning, halsont och allergier som färska minnen. Snart ska ändå bara glädjen finnas kvar i minnet tillsammans med danserna i dimman de ljumna sommarkvällarna i Juli.

Jag gjorde ett väldigt fint fynd på BikBok förrförra veckan, en rosa klänning till min sommargarderob. Det firades med att sticka ut en runda på stan och bli sådär lagom odräglig. Det var dock inte en dans på rosor att få med mig ut den kvällen, det tog en massa tjat från flera håll, fast efter några telefonsamtal satt jag i grannens pickup, drickandes cider, och kördes in till Malmö. Min entré på Stortorget var nog den mest unika den kvällen, vem mer än jag hade fodertunnor på flaket när vi rullade in bakom taxislingan? På var min vackra klänning och ett par lånade skor (själv äger man inte ett par vita högklackade, varför?!). Jag mötte upp med Kim, David och Viktor för att kolla in hur Lilla Torg såg ut den kvällen. Torget var minst sagt fullsmockat och vi tog den lilla vandringen mot Möllan och Nyhavn istället. Där blev det ett par omgångar redbullvodka innan dom skulle stänga och vi tvingades att dra vidare. Återigen fick man känna av dom där hatiska blickarna från andra tjejer, och jag undrar verkligen varför det är så när man är ute. Egentligen borde vi bete oss som killar och dunka varandra i ryggen när det gäller framgångar, inte klösa ut varandras ögon och spotta varandra i ansiktet. Men men, efter Nyhavn blev det KB och där träffade man flera bekanta ansikten som gång på gång verkade fördubblas. Kanske är det så när man inte längre är ute lika mycket, att man lyckas springa in i alla "gamla" utgångsvänner samtidigt. Bara för att puben bytts mot nattklubb blev det inte mindre dricka, nädå, redbullvodkan fortsatte kombinerat med cider och jag dansade loss om och om igen. Som fisken i vattnet kan jag klichéaktigt säga. Dansandet avbyttes kontinuerligt mot luft i rökrutan och socialisering i baren och vid blackjackbordet. I min hast mot rökrutan såg jag ett väldigt bekant ansikte och vände mig om för att hälsa på honom i farten, det jag inte räknade med var det där trappsteget som går upp mot baravdelningen och jag slog bokstavligen talat undan benen på mig själv. Men inte stoppade det en glad Sara, nänä, där satt jag på mina knän och drog tag i hans kavaj med ett barnsligt stort leende. Det enda som kom mellan mina läppar var "I fell, I saw you and I fell!". Jag tror att mitt barnasinne räddat mig många gånger i hans ögon, och även denna gång verkade det funka. Så han hjälpte mig upp, kramade om mig och sedan fortsatte vi på varsitt håll, och jag kunde inte mer än skratta åt min nyfunna klumpighet. För sista gången gick jag ut i den lilla inhägnad som kallas rökruta för att ta luft, men det kan ju inte precis kallas ren luft eftersom alla människor som står där ihoppackade som sardiner röker och blossar för fullt. Avsvalkad tog jag beslutet att bege mig därifrån och det blev pommes på gatuköket intill. Efter en stillad fyllehunger och välförtjänad vila för mina något misshandlade fötter blev det en taxitur till en lägenhet på Östervärn där morgonen skulle tillbringas mellan svala lakan. När förmiddagen kom var det dags för mig att ta mig hemåt, och när jag klev på bussen log chauffören åt mig och sa "Haft en rolig natt?". Jag log stort, suckade glatt och svarade honom "Jadå, kanske en lite väl rolig".
 

Fyllepose på Nyhavn