Wüeggertz

Jag tror faktiskt att jag gömmer mig lite för verkligheten nu, det är som om jag inte vill ta tag i mitt liv eller något utav de ting som skulle få mitt liv att utvecklas. Lite som om jag faktiskt inte vill att något ska förändras. Kanske är det för att jag vet att desto närmre jag kommer mina mål, desto längre bort kommer jag från mitt förflutna. Och kanske är jag inte riktigt redo att släppa taget om det riktigt ännu, även om det är melankoliskt och gör mig mer nedstämd än lycklig.

Har varit lite dåligt med uppdatering, och så kommer det tyvärr att fortsätta ett tag framöver. Mycket jobb, sista fixen inför kompletteringen till Köpenhamn och fem böcker som ska läsas, ja eller fyra efter ikväll. Tiden räcker helt enkelt inte till för att kunna ge "värdefullt" innehåll.

Två böcker är avklarade,

Twilight
och
New Moon

Kvar är,

Eclipse
Breaking Dawn
The Heart Is A Lonely Hunter
och
How To Kill A Mockingbird

Jag vet att detta är en boksommar, vem vet, kanske tar Stieg Larsson om tiden räcker till. Vilket jag tror. Hela Twilight lästes nu under eftermiddagen.

Dags att jobba stängning.. Kom förbi och säg hej vettja =)

Detta har verkligen varit en vecka med resor nedför "Memory Lane", dags att ta nya tag och sikta på framtiden. Ja för hur man än grämmer sig över det förflutna kommer det aldrig att komma tillbaka, och istället går man miste om framtiden. Låt oss blicka framåt mot vad jag har att se fram emot i sommar! Barabadet öppnar (om det inte redan gjort det) och det kommer förhoppningsvis resultera i kallsupar och en halvtaskig solbränna, Sommarrock i Svedala bjuder på både Veronica Maggio och Thomas Ledin, återträff med HG, Falsterboveckan och hästtittande med HG-töserna, det blir två skolfria månader, Båstad i augusti, förhoppningsvis utlandsresa med storasyster och sedan såklart härliga kvällar tillsammans med vännerna. Malmögänget ska inte försummas denna sommaren! Kanske jag till och med tar tag i mitt löfte till mig själv om att lära mig några användbara ackord på gitarren. Där var min sommar i stora drag. Nu ska jag fortsätta min myskväll med lite Twilight och godis =)

Dofter, det är något vidunderligt med dem. En liten doft kan dra fram så många minnen och det på bråkdelen utav en sekund. Idag när vi var i affären såg jag den där axe-deon som luktar så gott, och jag tyckte självklart att Carro skulle köpa den till sin bror. Sprutade lite på min hand för att hon skulle få lukta och sedan tog jag handen mot min egen näsa. Direkt när jag kände doften stannade tiden upp för att sedan ta mig tillbaka flera månader. Jag var inte längre i en affär utan jag låg i en säng med mitt huvud vilandes på en nyduschad kropp, och han luktade dark temptation. Min kropp var uppfylld utav ett lugnt som kändes helt naturligt och jag var verkligen i nuet. Lycklig, avslappnad och trygg. Det verkade så verkligt, hans hud mot min kind, hans andetag, våra sammanflätade fingrar och rösten som pratade med mig. Men lika snabbt som det kom till mig skulle det försvinna, och så var jag tillbaka där i affären, med min hand under näsan. Under resan hem kom jag på mig själv med att lukta på handen, men jag togs inte tillbaka till den mjuka sängen. Fast lugnet med lyckan, avslappningen och tryggheten återfanns. Och återigen kändes det helt naturligt.

Meningen var att jag skulle skriva ett långt inlägg om huruvida människor är och känner sig ensamma den större delen utav sina liv, men allt jag hade i huvudet försvann nu när jag satte mig här. Får helt enkelt utlova att jag skriver det en annan dag istället. Kanske sitter jag och skriver ner det i ett block under morgondagen :) Ja inget skrivande här imorgon iaf, ska nämligen upp över Hallandsåsen och leka prisjakt med Carro. Enda jag har på min inköpslista är dock nya bläckpatroner till skrivaren, mer än så håller min ekonomi inte till, ja eller en bikini kanske. Måste ju ha nått nytt och fint till Linus poolparty ^^ För tillfället är jag nämligen snål och sparar ihop till en eventuell NY-resa i augusti. Det hela beror på om syster fortfarande vill åka, ja och om jag får ihop tillräckligt med pengar.. Då hörs vi på fredag tidigast, tror jag, man vet aldrig med mig.

Jag har ju fått flera kommentarer igen som undrar vad som hände med B, och varför det inte längre skrivs om honom. Om man följt min blogg mer eller mindre konsekvent vet man att B's identitet avslöjades, kategorin bytte namn och sedan efter sex månader försvann både han och hans kategori. Utav respekt gentemot honom och våra numera åtskilda liv har ja valt att inte skriva något mer om varken honom eller det vi gjort tillsammans. Men eftersom det finns dom som fortfarande vill läsa om honom så drar jag fram mina gamla inlägg här i länkform i kronologisk ordning fram till inlägget där hans identitet avslöjades. Ganska intressant att det skulle bli just idag, ni vet, i övermorgon är det exakt ett år sedan jag för första gången skrev om våra äventyr och idag, ja eller ikväll, är det exakt ett år sedan den lilla händelsen faktiskt inträffade. Nostalgi? Haha, kanske, man vet aldrig. Jag får helt enkelt sätta mig på en buss iklädd festkläder, studentmössa, min älskade (och utav B bortslarvade) studentvissla och dricka Dooley's direkt ur flaskan för att möta upp med en man på en busshållsplats och "älska" i det gröna. Riktiga sommarminnen och perfekta studentminnen.

Då önskar jag er en trevlig läsning denna morgon

B

B, igen

Du och jag, vi

.

Ironi

Förbjuden frukt

.

Kan bara inte

¿Estoy enamorado?

Off the market

Jonathan

Sådär ja, nu är det färdigläst. Äventyren om B slutade där, sedan blev det seriösa filosofitexter om pojkvännen istället. Hoppas detta hjälpte för att stilla era nyfikna sinnen, och vid frågor är det bara att slänga upp en ny kommentar :)

Ja det blev ju som sagt en tur över sundet, och jag har varit helpeppad (delvis skyller jag på den stora vaniljlatten jag drack på tåget) i princip hela dagen. Carro mötte upp med mig på bussen och vi tog tillsammans tåget över, och som vanligt skulle man stöta på diverse förseningar. Därför är jag glad att jag är en extrem tidspessimist och var ute i väldigt god tid, ja sådär 1½ timme för tidigt. Trots ett tåg som tvingades att backa av bron och lite osäkerhet om vilket håll universitetet låg på, hann vi med en fika och en massa korridorsväntande innan det var dags för mig att grillas utav tre väldigt trevliga människor. Faktumet att jag lyckades få dem att tro att jag var dansk och därmed förvirra dem eftersom det ju var en svensk tjej som skulle intervjuas roade mig faktiskt väldigt. Det kändes bra efter att jag gått ut ur rummet, och jag kan nu bara hoppas på att dom skrivit goda omdömmen om mig så att jag för ett positivt besked i slutet utav juli. Som belöning blev det en liten tur på Strøget och en lunch (eller som vi wannabedanskar säger, frokost) på Bryggeriet. Min underbart snälla farbror som jobbar på Bryggeriet tog vår nota, så allt som allt gick jag faktiskt plus denna dag. Kan säga att vi var rätt mätta och trötta när vi begav oss mot Hovedbanegården, men om vädret hade varit bättre skulle nog Tivoli suttit riktigt fint innan hemfärden. När vi stod där på perrongen kunde man känna hur all energi försvunnit efter en hel dags nervositet och längtan hem blev allt starkare och starkare. Även nu när jag sitter här och skriver lider jag fortfarande utav samma trötthet, ja om inte en ännu värre, och planerna om att plugga ikväll är som bortblåsta. Det blir en vända i solariumet, mys i soffan och kanske ännu ett inlägg lite senare, ett inlägg som jag spånat på nu i någon timme och som jag bara ska formulera någorlunda. Tyvärr har jag inte fått hem min kära Twilight-serie ännu, så får vänta några dagar till med att begrava mig i den. Men jag längtar..

Idag är det då dags för intagningsintervjun i Köpenhamn =) Tar bussen till centralen om en timma och känner verkligen nu hur nerverna börjar göra sig till känna. Tack och lov för att Carro följer med mig, så upprymd som jag är så kommer jag säkerligen virra iväg mig på fel håll, även om mitt lokalsinne är extraordinärt ^^

Blir mer skrivande när jag kommer hem då ja  xD

Så, valdag idag. Gå och gör DIN röst hörd. En enda röst kan vara det som förändrar hela resultatet, så snälla inga "Mina åsikter räknas ändå inte" idag. Rösta för det EU du vill ha, och om du så vill, rösta mot vår sittande regering.

Jag slås ibland utav saknaden att älska. Den där känslan som får en att sväva ut ur sin kropp och se allt från ovan. De stunderna när man pausar tiden och känner att man redan saknar sekunderna som förflutit. Jag saknar den där styrkan man får inombords och som får mig att klara vadsomhelst. Inte får jag det utav att bli älskad, nä jag får det utav att älska. Jag vill älska någon på avstånd, vackert älska någon utan känna mig övergiven eller olycklig. Känna att jag kan ta mig runt i hela världen med kärleken som enda anledning och veta att det inte finns något som kallas förgäves.

Jag är förälskad, så förälskad, nerdragen och förundrad över all den skönhet som kan finnas i en film. På sex dagar har jag sett den fyra gånger och för tillfället kan jag inte bärga mig tills att min skola är klar så jag kan kasta mig över böckerna och sträckläsa dom i sommar. Frågan är bara, ska det läsas på svenska eller engelska? Första delen har jag redan i min bokhylla, och då på svenska, men det är något speciellt med närheten man känner när boken läses på dess originalspråk. Kanske borde jag införskaffa den ännu en gång fast på engelska, och ha hela samlingen på båda språken? Pocket på engelska och inbunden på svenska, precis som Harry Potter-böckerna som slitna drogs med på bilsemestrarna ned mot Medelhavet. Fast med åren lämnade man de svenska utgåvorna för att helt övergå till de engelska - halvåret som var mellan boksläppen gjorde att man mer än gärna läste helt främmande och obegripliga ord, för att förstå ungefär hälften utav innehållet.

Jag har två veckor på mig att bestämma hur det ska bli, tills dess ska jag njuuuta utav både filmen och musiken därtill. Bara lyssna på denna låten, all sårbarhet och smärta som kryper in under skinnet på en.