Wüeggertz

Ja så var det menat, dock byttes vinet ut mot Smirnoff Ice och Mokai Cult, ja och elefanterna hade redan blivit nattade när Lolli väl kom till Köpenhamn. Men inte var vi missnöjda för det. Nejdå, Söndermarken intogs och vi satt glatt på vår filt (som för övrigt var ett sk "kisslakan" för sängvätande barn, perfekt när det är dagg i gräset - remember where you heard it first!). Vattenpipan tändes och vi skrattade glatt när salongsberusingen som redan byggst på under promenaden började att nå sin topp. Det ringdes samtal till kära vänner och skratten ekade över hela gläntan. Dock blev ju det rätt kallt snabbt, och en frusen Lolli ville ta sig hemåt efter sådär två timmar, så efter att ha gått ner för dom värsta backarna provade vi oss på att cykla vägen hem till lägenheten. Även om vägen inte var särskilt krokig så var vår egen lilla cykelväg det, och vi båda var lättade när vi äntligen var framme och säkert kunde kliva av. Väl uppe i lägenheten korkades vinet äntligen upp och sista omgången med pipan startades. Fast den kalla Lolli blev istället trött och däckade rätt snabbt i soffan. Så efter att ha nattat Drottningen min rökte jag klart pipan och somnade sedan sött i min säng. Morgonen efter blev lång sovmorgon, därefter slötittande på teve innan vi tog oss ner till Frederiksbergs Have för lite sol och dricka upp det sista vinet. Ja det var ju med en liten baktankte Lolli kom till mig, hon skulle nämligen flyga till London från Kastrup. Så efter att ha druckit upp vinet och glufsat i oss frukt promenerade vi till Metron och åkte till flygplatsen. Hon skulle lotsas fram till ankomsthallen där resten av resesällskapet väntade. Väl framme hos dom andra blev det kramande och hejdån, sen var det bara att gå tillbaka till hållplatsen och åka tillbaka till Frederiksberg och en lägenhet som verkligen behövde en storstädning efter Lollis extremletande efter ett nagellack passande donnan.

Just nu tittas det på New Moon och jag längtar mer och mer till den 30e. Jo ett par premiärbiljetter på Imperial bränner nästan hål i min plånbok och jag är något exalterad. Lolli ska såklart med, så att hon kan skratta åt en Sara som börjar gråta utan en riktig anledning. Så ikväll blir det Spotify med alla tre soundtrack på repeat. Sen imorgon blir det ju kontraktspåskrivning och firande av det. Lördag jobba ihop ännu mer pengar och söndag kommer det fint besök från Höör, självaste Drottningen av Norrland kommer. Ja ibland får ju jag ha lite lyx i min vardag. Varför inte passa på med lite vin, vattenpipa och elefantskådning?

Och idag blev det klarlagt att jag ska köpa lägenheten jag tittat på dom senaste veckorna :) Kontraktet skickas över för granskning imorgon och det ska sedan skrivas under på fredageftermiddag. Så nu är jag lycklig och nöjd med livet. Även om jag bränt nosen lite under träningpasset ikväll.

Jag finner mig ha mina träningsbyxor på mig mer än något annat plagg jag äger. Det är nog dags att införskaffa ännu ett par eftersom jag är ute på stigarna varje dag. Snacka om skönt att vara ute i naturen, lyssna på tempomusik och bara njuta av hur kroppen successivt blir tröttare och tröttare. I nuläget är det raska och långa promenader som gäller. Sen när konditionen är bättre, då börjar vi jogga :) Pulsklocka, mp3-armband, fler träningslinnen/tröjor och nya byxor är vad som ska införskaffas när plånboken tillåter det. Så mamma om du läser detta, jag önskar mig pengar i födelsedagspresent ^^

För första gången sen i torsdags sitter jag nu ensam i min lägenhet. Helt ensam, inget sällskap. Katy Perry spelandes mjukt i bakgrunden och jag njuter av att vara just ensam. Jag kommer aldrig att komma ifrån trivseln av mitt eget sällskap, att inte ha någon annan i min lägenhet. För nu känner jag mig mer fri, mer mig själv, avslappnad och njöd. Det har varit besök i helgen och det har verkligen varit trevligt, middagar ute, bio och mys inpå morgonkvisten. Men jag kan ändå inte ungå att gilla detta bättre. Nu ska jag sitta här en stund i min soffa, lyssna på lugn musik och tänka över dagen. Tänka om det ska bli lägenhetsköp eller inte på onsdag och om jag ska stanna här på Frederiksberg i minst fyra år till.

Det blev ett långt inlägg på forumet, ett jag faktiskt gillade även om det det är något utsvävande, så trots att det postades i den privata delen så postar jag det även här, så publikt som det bara kan bli. Skriver man något man gillar måste man ju dela med sig.


Jag älskar att vara singel fast vill samtidigt ha någon nära, saknar att ha ett förhållande men är livrädd att vara fast med samma människa livet ut. Jag är en romantiker, en hopplös romantiker, men det skulle jag aldrig erkänna. Hur mycket jag än utstrålar att vara självständig och ibland även lite manshatande så kommer jag aldrig ifrån det där med drömprinsen. Det får inte heller vara vilken prins som helst nej, jag har träffat honom, och nu letas det nog omedvetet efter någon som kan fylla igen det hålet han lämnade bakom sig. Helt korrekt, jag blev dumpad av honom. Kalla honom vad man vill, han är min oändliga one-itis sedan snart tre år tillbaka och dessutom min allra bästa vän. Killen jag hatar mest i mitt liv, men ändå den enda killen som jag accepterat att han lekt med mig (och säkerligen fortfarande gör), för att jag hoppades på en förändring.

Vart ledde det mig? Jag träffade honom för första gången i samma veva som jag mötte killarna som drog in mig här på forumet och i pivotyrket. Det var all den nya informationen om hur killar ser tjejer och jag blev lite utav en maskin i början. Jag läste allt, såg på alla filmer, var i fält varje helg, träffade så himla många killar. Man kan nästan säga att han var anledningen att jag hamnade i hela röran eftersom hans beteende mot mig gjorde att jag sökte bekräftelse bland andra killar, och jag blev bra på det. På vägen glömde jag bort och rensade ut många av dom normer som satts upp för mig själv - hur jag skulle uppfattas av andra, hur jag såg mig på själv och vad samhället förväntade sig av mig som tjej. Alla nya killar förälskade jag mig lite smått i, Michel t ex, även om det bara var en beundransförälskelse som gick över snabbare än den uppkommit.

Det var en förfriskning att för en gång skull inte behöva stå till svars för sin egen dominans och starka personlighet, det gjorde att jag blev mer öppen mot människor jag inte kände. Jag vet inte vad era första känslor var, men min var lättnad. Lättnad över att den första pusselbiten fallit på plats. Jag var varken oskuld, impopulär eller osäker på mig själv när jag hamnade här, men jag kände alltid som att jag krävde för mycket från andra. Idag vet jag att jag inte krävde något alls utan att jag gav dom möjligheten att uppleva saker istället för att stanna kvar på samma plats bara för att det var säker mark.

Hur använder jag mig utav game? Jag är inte typen som går ut och raggar faktiskt. Visst, finns det en snygg kille i baren som jag vill se mer av, då går jag fram till honom. Men jag går aldrig ut för att hitta någon och inte heller är det någon slags förlust att gå hem ensam. Just nu har jag min underbara ”utgångslärling”, min andra i ”utbildningsordningen” faktiskt, som jag drar med på alla klubbar och event jag kan. Det är för mig mer givande än att gå ut för att sukta efter snygga killar och hoppas att dom skulle lägga märke till en. Hon är egentligen min raka motsats i många avseenden – osäker, avvaktande och smått rädd för killar. Fast ju längre hon är ute med mig, desto mer lik blir hon mig allt eftersom timmarna går, och det är den utvecklingen jag gillar. Vi behöver nämligen inte killarna för att vår kväll ska bli kul, men killarna kommer till oss för att deras ska bli det.

Game för mig är inte krogmiljö och alkohol följt utav daygame eller day2’s. För mig är det att vara nöjd med sitt liv och berika det. Att dessutom berika andras är en positiv bieffekt utav det hela. Jag har mitt största game i skolan, på jobbet, i arrangemangsutskottet. Mina kursare är inga jag umgås med utanför skoltid, ändå vet dom att jag är ”the heart of the party” och att jag då och då står som bartender på vår skolpub bekräftar det mer än väl. Ingen annan kör shotrace med gästerna och sjunger Pour some sugar on me i sann Coyote Ugly-anda. Jag behöver aldrig bevisa något om mig själv, dom vet redan det. (Med STOR risk för att låta självgod – inte meningen ^^)

Såå, man kan säga att jag har game, att jag vet vart jag har mig själv och min omgivning. Dessutom vet jag hur jag reagerar i traumatiska situationer och har upptäckt att mitt psyke nog är lite feldraget. Jag blir nämligen aldrig eftertänksam eller rädd trots otaliga skrämslar. Förutom min barnsliga rädsla för mörka hus och skräckfilmer då ja.. Jag är otroligt kräsen, jobbigt kräsen när det kommer till killar. Dom ska ha jobb och/eller plugg, ambitioner och en stark personlighet, tåla att tjejer har många killkompisar och att hon faktiskt haft ett sexliv innan dom. Vet ni hur svårt det är att hitta sådana?! Hehe, klart ni gör

Alltså är jag en tuffing, en sprithävare, barprimadonna, sexslav, hopplös romantiker, och en liten flicka som fortfarande väntar på att drömprinsen ska komma eller kanske rättare sagt komma tillbaka.

Det har varit en helg att minnas, ja det har det verkligen. Systers examensmiddag gick riktigt bra och jag var inte hemma i Köpenhamn förrän halv fem på morgonen. Det var lagom för att hinna sova några timmar innan det var dags att jobba vid halv tolv. En helt okej dag på Ikea måste jag säga, mkt folk men inte mer än vad man kan klara av på en dag, så jag var väldigt nöjd. Efter jobb blev det att möta Carro på Hovedbanegården och sedan ta sig in på Tivoli för lite karusellåkande och onödig nervositet inför Rutschkanen. Huvudet var dock mer eller mindre rätt tungt och man kände sig inte så aktiverad, men efter en stor öl och att ha lyckats trilla ner för en trappa så var man vaken. Tacka vet man adrenalin. Sen blev det att cykla hem till Frederiksberg med sällskapet på pakethållaren, och återigen kändes det som om man vore femton. Väl hemma blev det att plåstra om benet och berömma sig själv för sin klumpighet och färdigheten att kunna skratta åt sig själv. Idag har man varit mer eller invalid och benen kommer verkligen vara snygga när det vankas finmiddag på fredag. Ja vad mer?, jo, idag bjöds det på lägenhet och imorgon får vi se vad mäklare och säljare säger. Kanske har jag en lägenhet i mitt eget namn i augusti. Guuud vad skönt det hade varit! Nu håller vi bara tummarna för accepterat bud och att Tia godkänns att tas in i lägenheten. Det lovas inflyttningsfest och många glada miner :)

Kanske borde jag börja ta egobilder..?

En glad Carro kramandes en Tivolisk(?) lyktstolpe :P

Hela Danmark firar mig idag, att idag var det fem månader sedan jag fick nycklarna till min lägenhet. Nej, men Grundlovsdag idag, aka Nationaldag som vi säger på svenska. Detta innebar att när jag dök upp på jobbet idag så var skiten helt nedsläckt, och även om jag var schemalagd så skulle jag tydligen ha fattat att jag skulle stanna hemma. Några sådana saker brukar ske lite då och då i detta nya landet, ja för allt är inte som hemma. Så jag har en liten lista över vad jag insett som student, arbetande och bosatt i Köpenhamn.

- Fryst mjölk är GULD! Praktiskt och billigt om man köper flera paket samtidigt, släng in ett eller två paket i frysen och tag fram och tina upp när paketen i kylen börjar ta slut. Smakar likadant, ingen oro om utgångsdatum.
- Tivoli Wild Card är sommarräddning. 850 dkr för obegränsat inträde och ett turpass om dagen hela sommaren. Dock endast prisvärt om man använder det tre gånger eller fler. One down, a lot more to go.
- Klackar är självmord. Då stadens gator, och speciellt trottoaren hos mig, är lutande och ojämn gör nykta kvällspromenader lika vingliga som onyktra. Dock gör alkoholen en mer oförsiktig och man blir överraskande säker på fötterna.
- Frukt är ett dyrt mellanmål. Till skillnad från i Sverige köps frukten i styckpris och inte kilopris, resulterar i överpris för mångsidigt fruktintag.

Då tiden springer iväg från mig inser jag nu att jag inte hinner göra klart listan idag. Så imorgon kommer det sista. Nu är det dags att piffa till sig och sedan åka över sundet och fira systers examen från Juridicum :)