Wüeggertz

Extradator kollad på, träningskort köpt och nya skor beställda. Finfin kväll må jag säga :)
Bara dags att införskaffa boxhandskar till min nya träningsform. Två dagar kvar på jobb, en tenta. Sen har jag semester hemma i Sverige med en massa födelsedagsfirande, kan inte annat än längta dit!

Kääärlek!


Och så mååste det lyssnas på älskade älskade John Mayer
I don't remember you looking any better,
but then again I don't remember you

En tur till Sverige sitter aldrig fel. Så jag mötte i fredags upp med mamsen och Magnus som landade på Kastrup efter sin Turkietsemester och tillsammans tog vi tåget över till solbadande Lund, dock inte med den värmen som dom båda nu vant sig till. Alltid lika härligt att vara hemma, träffa hundarna och då även syrrans otroligt söta valp. Katterna var helt klart inräknade också, men inte riktigt samma prioritet nu när Tia inte längre är där. Det skulle bli en lugn kväll hemma med Idol och mys, vilket jag inte haft på lääänge. Idol är inte precis något som ses på i Frederiksbergslägeneheten. Dock avbröts jag tre låtar in i programmet och det blev en bilresa ut till Limhamn för att hämta en väska och avlämna en huvudkudde. Lite onödigt kändes det allt, men Sofie hade väntat på den väskan i två veckor redan, och att låta henne vänta längre, ja det är ju bara elakt. Så nästa etapp blev då att besöka den gamla arbetsplatsen och snabbt lämna av den, men visiten visade sig bli längre än vad jag väntat. Inget mig emot dock, hur man än förnekar det så saknar man ändå det jädrans stället. Människorna, snacket, vännerna och inte minst av allt – att kunna prata svenska! Efter Donkanbesöket kördes det hem för att sova och vara utvilad inför mogrondagens stora höjdpunkt, återträff med HG-töserna.

Fast först fick dagen startas upp med ett besök ute på Burlöv Center där det handlades in en massa smink och underkläder. Sen var det att åka hem, göra sig iordning och få skjuts in till Stortorget. Vandra dom djävulska gatorna in till Lilla Torg och möta upp med Carro som var den enda som hunnit fram ännu. Så vi gick in på Friday’s, beställde dricka och snackade loss. Kim joinade vår lilla skara, och kort därefter kom Lolli och Miia. Gänget var samlat. Så gott som det gick i alla fall, Eva var ju fortfarande på Irland och Andrea, hon var inte kontaktbar. Fem tjejer som inte sett varandra på ett år, det var mycket att ta igen, nya upplevelser som skulle berättas och minnen som skulle blåsas liv i igen. Dock kunde inte Lolli stanna särskilt länge då hon inte fått ledigt från jobb, så snart var vi bara fyra. Men god mat, gott sällskap och verkligen verkande dricka var mer än vad man kunnat önska. Ja, förutom att Kim ville ha ballonger. Och det fick hon. Så blev det dags att röra sig vidare och bort till torgets andra ände för drinkar, men först bankomatbesök och använda upp fyra heliumballonger. En uppgift som visade sig vara svårare än man kunnat tro. Det hävdas härmed att Friday’s inte har så kallat äkta helium, för rösterna blev ju inte såå förändrade. Men det sjöngs på i olika typers falsett, Främling, Bumbibjörnarna, hela repertoaren kördes igenom om och om igen. När gasen var slut och kontona tömda styrdes det mot nästa bar, men 21-åringar som vi alla (nästan) var så ville inte vakten släppa in oss. Nej för Lilla har ju 23 på dessa lördagar, något som Kim besviket fick höra trots hennes kommentarer om att hon aldrig blivit nekad förut. Lite smått snopna så gick vi tillbaka till Friday’s där vi knappt ens kom in där heller. 23 som sagt. Men minnet av oss skuttandes ut därifrån med fyra röda ballonger var fortfarande färskt hos vakten, så han släppte tillslut in oss ändå. Så var vi tillbaka där vi började, och vår tidigare servitris skrattade åt oss när vi återigen placerade oss i loungen för att dricka. Fyramannasällskapet utökades med två medlemmar. Nya drickor skulle provas, och det beställdes in i kanna. Sött och syrligt, gudomligt vill jag helst beskriva det. Den nya favoritdrinken – Strawberry Mojito. Två kannor blev det i slutändan, sen slutade kvällen tyvärr. Men baren skulle stängas, töserna hem för att jobba dagen efter. Fast trots att vår kväll för en gångs skull blev tidig så hade den inte varit mindre underhållande, och dom alla lovade att snart ta sig över sundet och besöka mig i min nya stad. För min del blev det en taxiresa till mina gamla Malmökvarter och en natt sovandes hos Jesper medan han spelade tv-spel. Tur att jag mer eller mindre kan sova mig igenom allt efter ett par glas. 

Kanske sov jag lite väl gott, för jag missade frukosten på Espresso House som jag bjudit in Sofie på. Istället blev det en eftermiddagsbrunch och liten shoppingrunda i höstslagna Malmö, följt utav en två timmars vandring på Östra Kyrkogården. Vi skulle nämligen hitta min farfars grav och tända två ljus nu när Allahelgona närmar sig. Men vi hittade inte honom. Beskrivningen lämnade ju lite att önska, så det får helt enkelt ges en ny chans nästa gång det nalkas storstadsbesök. Lagom frusna och hungriga tog vi oss tillbaka till landet och jag valde att pyssla om oss båda med varm choklad uppkrupna i soffan. Det kollades på äkta tjejserier, något som Sofie inte helt uppskattade. Men hon var ju också lite distraherad utav faktumet att Robin skulle komma senare på kvällen, och jag skulle ju få träffa honom. En oro som man med min speciella humor verkligen kan förstå. Fast jag hade ju tänka vara snäll som ett lamm, till att börja med. Så efter att äntligen ha tinat upp till vanlig kroppstemperatur och fått mat i oss, då blev det att hämta den omtalade killen vid bussen och köra hem till Sofie där det vankades efterrätt. Något som ingen tackade nej till. Sen om jag själv får säga så skötte jag mig exemplariskt, kom någorlunda överens med ”nykomlingen” och bildade även enad front med honom mot Sofie under viktiga uppdrag, såsom att kittla henne och retas allmänt. Att se henne så glad ihop med honom gjorde mig glad för hennes skull. För hon är en människa som ger åt alla andra men inte tänker på sig själv. Någon som man alltid kan lita på är där och skulle hoppa tillsammans med en om man bad henne. Så att se henne på det viset, det värmde mig inombords. Sen att jag lite elakt nog berättade en väldigt dålig skräckhistoria och fick henne rädd för att köra hem mig själv, det var ju helt klart utav ren kärlek. Vi kan ju inte alltid gulla med våra älskade, det skulle ju vara förfärligt tråkigt i längden.

Mobilen plingade till innan och jag blev utbjuden på dejt. Glädjen spred sig i bröstet och jag skrattade till lite smått, fram tills att jag insåg hur jag misstagit mig – det var ju inte från den jag trodde. Minnet om kyssarna i dimman byttes ut mot den där kvällen på puben, och inte var den där biljardmatchen så lockande längre. Nej jag hade ju hoppats på att Han skulle höra av sig oftare, vilket han är helt klart dålig på. Den kvällen var en av dom man minns länge, även om den egentligen inte var särskilt speciell.

                             Sofie och jag siktade på en tur i Köpenhamns uteliv, och när hon väl kommit igång under vår lilla förfest i min lägenhet, då hade jag inte ens börjat. Så för att komma ikapp valde jag att ta Xidern med in i duschen. Dock kunde det konstateras att den sortens cider inte lämpar sig i kombination med varmvatten – svag smak och allmänt tråkig sammansättning. Men det koms igång ändå, och snart var vi redo för en tur i byn. Rosie’s hägrade och snart stod vi där i baren, beställandes våra Smirnoff Ice. Vi väntade sällskap som reste från Helsingborg, och innan dom anlände så roade vi oss själva. Något som vi aldrig haft problem med. Sittandes i en soffa, njöt av pulsen från klubben och snart fick vi sällskap av några danskar. En av dem var i min smak, då satsar vi mer, så kyssar togs. Lite äldre än mig, glad och kanske lite väl förfriskad. Men han hamnade ändå i min kontaktlista och det tog inte lång tid innan det första sms:et trillade in. Helsingborgarna dök upp och jag fick lämna honom för att leka guide. Dansgolvet intogs och snart var allas våra kroppar i ett med musiken. Kvällen blev natt, natten blev morgon, vi märkte inte hur timmarna flög iväg. Sofie lämnade oss för Malmö och resten av gänget hamnade i min lägenhet. Det var inklusive den allmänt konstige dansken Stefan som inte verkade fatta en hint om att lämna mig ifred eller gå hem. Behöver inte sägas mer än att jag var glad över att ha John och Tom där som buffert. Efter att ha varit på nattklubben till halv sex, och därefter efterfestat i några timmar i den lilla tvåan, då var det dags att sova djupt fram till eftermiddagen. Men när jag vaknade så dök Han upp i min hjärna och jag var tvungen att messa honom, mitt väldigt söta fyllo från gårdagen – ”Nykter än? :)”

Maybe some women aren´t meant to be tamed.
Maybe they just need to run free til' they find someone just as wild to run with them?

För det är vad vi gör. Sätter först fram en fot och därefter den andra.
Lyfter blicken. Tänker. Handlar. Känner.
Släpar våra kors ur skuggan in i hoppet om ännu en natt.
Knuffar våra modiga hjärtan mot löftet om en ny dag.
Med kärlek - det passionerade sökandet efter en annan sanning än vår egen.
Med längtan - den rena, outsägliga åtrån efter frälsning.
Ty så länge ödet låter oss vänta lever vi vidare.
Gud hjälpe oss. Gud förlåte oss. Vi lever vidare.

Gert igång med den fjärde Xidern