Wüeggertz

Efter otaliga nätter i just denna dimma har jag mina egna små historier om hiskeliga upptåg som lämnat Malmö darrande (trodde jag). Vi har våra stamhak, bartenders som gillar oss och människor som vill synas i vårt sällskap. VISA är min bästa vän. Men dessa hemska hemska hemska shots som ärligt talat hemsöker mig och som Drottningen försöker få i mig så fort hon får en chans. På sistone har jag upptäckt hur jag börjar tappa smaken för starksprit och hellre bara dricker cider. Tantvarning?! Fast ändå spetsar vi våra drinkar på B&B med insmugglad Smirnoff, så det är egentligen inte konstigt att jag har en kullersten från Lilla Torg liggandes på mitt sängbord. Hur kom den dit? - Jo, den såg ensam ut och jag bestämde mig för att ta med den hem. Att det sedan var samma kväll som Reclaim the Streets och att Malmö svärmade med poliser var inget jag reflekterade över när jag satt i bilen och skrålade raggarrock högt med stenen i mitt knä och en Drottning som trummade i (o)takt med musiken. Inte heller när jag vid knappt halv två springer rundor på Statoil för att hitta redbull, ger upp då jag inte kan hitta det någonstans och sedan får det utpekat precis vid ingången och därmed egentligen omöjliga att missa. Och så får man vid avskedet för sig att man ska göra en diplow på Drottningen och det resulterar i att hon trillar över en och vi båda landar raklånga på asfalten. Jag undrar hur B står ut.. I bilen påväg hemåt tittade jag lite smått fascinerat på skrapsåren jag fått på armarna och blodet som bildade små droppar på huden. Ny suprutin för duon kanske? Om inte annat så visade vi asfalten vart skåpet skulle stå!