Wüeggertz

Om några minuter är det fyra månader sedan jag fick ensamrätt på en man vid namn Jonathan, det bör firas eftersom det även är det längsta jag någonsin varit i ett seriöst förhållande. Förr har det varit korta och intensiva förhållanden, sådana som är likt dagsländor. Snabbt blommar dom och snabbt dör dom. Det gör även att man lägger ytterligare en kille i facket "Ex" och evigt ska han få ha den titeln och föraktas även om han inte alltid förtjänar det. Under min gymnasietid hade jag två mer eller mindre seriösa förhållanden som båda dog ut. Innan dess och under tiden hade jag ett ej titulerat förhållande som varade i tre år inklusive avbrott. Jag klandrar ingen eftersom man inte kan styra sina känslor och attraktion gentemot andra, däremot kan jag i efterhand se vilka fel jag gjort och därigenom inte upprepa dem igen. Men hur ofta man än ställts inför hela ex-proceduren så verkar man allttid försvagas när man står där igen, ansikte mot ansikte, och man ser inte det som en gång brutit kontakten mellan båda parter. Jag har redan innan behandlat detta ämnet men mina planer inför nästa månad gjorde att jag började tänka i samma banor igen, jag ska nämligen spendera alla hjärtans dag "tillsammans" med mitt ex. Så går det när man träffas genom vänner och sporten.

Usch nä, dags att sova. Ska lämna bilen på verkstan kl åtta imorgonbitti, alltså återkommer jag med mer imorgon efter en eller två rundor i stan.