Wüeggertz

Det blev en helg med firande i många former, den ena mer underhållande än den andra. Mysig restaurangmiddag med pappas sida av familjen, hemmafirande med mammas sida. Sen var det även firande ute i Malmös nattliv. Min söta favorit Sofie mötte upp med mig vid busshållplatsen i Esarp, och tillsammans tog vi resan in till storstan med en vinflaska, glada skratt och löftet om en kväll i samma festanda som alltid. Först blev det Friday's, mat för Sofie och en drinkkanna åt mig. Men efterrätt, det skulle vi båda ha, jag "fyllde ju faktiskt år". Så tre skedar senare satt jag lite smått besviken över min inkapacitet över att äta grädde, och mitt sällskap fick hjälpa mig att äta min sundae. Mitt i drickandet tittade Jennie förbi, men den elaka vakten höll plötsligt väldigt hårt på 23-årsgränsen, och hon fick inte komma in. Så återigen var det bara två töser som snackade loss och spanade in alla killar som plötsligt börjat fylla stället. Men snart var det dags att ta sig vidare till Deep, och inta dansgolvet med samma entusiasm som jag under promenaden dit ingöt i mitt uppdrag att lära Sofie dansen från Rocky Horrors underhållande Time Warp. En dans som hon inte riktigt ansåg vara passande i vår image. Men vi anlände till klubben och upptäckte att den var irriterande tom, iallafall på intressanta människor, och inget dansgolv var öppnat ännu. Så vi köpte oss dricka och satte oss i soffloungen, för att snart få sällskapet utav en väldigt märklig student. Han planerade landskapsarkitektur, bar hatt och hade en fickplunta med tequila i jackans innerficka. Det jag gillade bäst med honom var ju så klart tequilan, och trots att jag inte kan dricka sånt utan att få kväljningar, så var jag ju tvungen att ta en sipp, just bara för att. Tiden gick långsamt och han ville inte riktigt försvinna, så jag tog min protegé och drog med henne ut till rökrutan, precis i lagom tid för att möta vårt väntade sällskap i dörren. Så var firandet officiellt påbörjat. Killarna turades om att köpa mig dricka, det dansades och lyssnades på Quelles Paroles liveframträdande. Favoriten var helt klart re-maken utav In the Ghetto. Därefter väntades det på att karaoken skulle öppna, något som var väldigt försenat. Istället för att slå upp dörrarna vid ett så kom det igång halv fyra. Men vi sörjde ju inte, och när det väl blev dags för att sjunga, ja då sjöngs det konstant. Tillsammans med Sofie avverkade jag nog varenda möjlig genre i låtlistan, och killarna, dom gjorde det samma. Fast kanske inte med riktigt samma respons från publiken. Så tog sjungandet slut när klockan blev fem och klubben stängde. Så tog det en taxi hem till mor, för att sova knappt två timmar och sen åka tillbaka till Malmö. Det väntade guldmatch, öl och ramsor i överflöd. Ståplats var awesome! Nervositeten i kroppen höll i sig fram till dom sista tio minuterna utav matchen. Sen, när andra halvlek var avblåst, då skrek vi, tog oss ner på planen och sjöng, hoppade, klappade. Ja firade vårt lag. Staden väntade, det skulle drickas, Sofie skulle komma och jag skulle fira mer än halvdant.