Finns det ett liv efter döden?
"How do we describe our sudden and tragic loss? ? You were the most amazing individual "old soul" in a young man's body.
I'm not the only one who have lost someone to the consequences of drugs
Ibland undrar jag hur själva universum går ihop, hur någon ung ska förlora sitt liv innan den ens upplevt allt det goda i det. Ännu mer ledsen blir jag sedan när jag inser att jag aldrig mer kommer att få träffa honom igen utan bara spela upp de stunder som lever kvar i mitt minne, och dessa försvinner bit för bit med tiden hur desperat jag än försöker att hålla fast vid dem. Jag saknar bilder, jag saknar ord, jag saknar rösten som aldrig mer kommer att få höras. Allt jag minns kan knytas till en liten sak, något som är värt mer än allt annat i hela min värld, men egentligen är den helt obetydlig. Jag har förträngt datumet av hans död, men jag minns tidpunkten, jag minns vad jag gjorde den dagen, men datumet har suddats ut. Jag förbannar min tekniska begränsning och att jag inte listade ut hur man sparar röstmeddelanden.
You so loved us, as we dearly loved you. As a close knit and very private family unit we have observed you so determined yet quietly travelling in your self-styled path in life, nothing would get in your way ? no mountain too tall, no river too wide.
You dreamed your dreams and lived them with passion and intelligent commitment. We have been privileged to accompany you on a ride through life that has simply been amazing and through it all, we have loved each other beyond imagination.
Your true legacy lives on in beautiful little Matilda, who will always remain in the greatest of care. Our hearts are broken . . . Dad and Ines, Mum and Roger, Kate and Nathan, Rori and Scarlett, Ashleigh, Olivia, Elana and Nadia."
I'm not the only one who have lost someone to the consequences of drugs
Ibland undrar jag hur själva universum går ihop, hur någon ung ska förlora sitt liv innan den ens upplevt allt det goda i det. Ännu mer ledsen blir jag sedan när jag inser att jag aldrig mer kommer att få träffa honom igen utan bara spela upp de stunder som lever kvar i mitt minne, och dessa försvinner bit för bit med tiden hur desperat jag än försöker att hålla fast vid dem. Jag saknar bilder, jag saknar ord, jag saknar rösten som aldrig mer kommer att få höras. Allt jag minns kan knytas till en liten sak, något som är värt mer än allt annat i hela min värld, men egentligen är den helt obetydlig. Jag har förträngt datumet av hans död, men jag minns tidpunkten, jag minns vad jag gjorde den dagen, men datumet har suddats ut. Jag förbannar min tekniska begränsning och att jag inte listade ut hur man sparar röstmeddelanden.
Samtidig undrar jag stilla - finns det ett liv efter döden?
Kommentarer
Trackback
