Squint, and it will all be clear
Bowling, masker och virret som följer
Jag hade aldrig kunnat tro att bowling skulle ge mig träningsvärk. Var det mina exellenta moves som orsakade det, eller en väldigt otränad kropp? Men jag vann två rundor. Alltså kan det inte ha varit helt fel. Det var att fira farmors 70-årsdag som stod på agendan, vilket innebar att äta ihop med släkten, slänga tunga klot och fascineras över att jag faktiskt gillar min kusin som har blivit världens charmtroll. Men ännu hade jag inte på känn att det skulle straffa sig när jag vaknade imorse. Nejdå. Det blev en tripp till centralen för att möta upp med kusinen, åka till min lägenhet, bli klippt och börja förfesta. Sminket skulle på, håret fixas och peppningen inför Copenhagen Masquerade startades med Sabai. Målet om att vara där innan tolv uppfylldes inte helt. När klockan blivit ett var det en påbörjad bussresa ner till Nationalmuseet, sedan ett lyckat försök att hitta rätt från hållplatsen. Dock var det svårare med en bankomat. Fast efter ett par rundor upp och ner för samma gata så hamnade vi på rådhusplatsen och där fick vi vårt byte. Men inte förrän efter uttrycket "Tänkte du på Kempe eller?" hade myntats. Att använda sig av Maps i telefonen är svårare än vad man tror. Speciellt om man läser kartan på fel håll. Så när den lilla visaren nuddade tvåan, då kom vi in på festen. I ett virrvarr av människor som gömde sina ansikten bakom masker dansade vi. Beat efter beat, låt efter låt. Rytmer som pulserade genom kroppen och refränger som var tvunga att sjungas med i. Vi stötte på tre herrar som inte hade något särskilt i skallen, och inte heller hörde vi vad dom sa. Ändå fortsatte dom att försöka hålla igång vår väldigt ytliga konversation. Andra försökte att snurra runt med oss på dansgolvet och vi kunde inte låta bli att skratta lite hjärtligt åt deras engagemang. Så plötsligt tystnade musiken och vi insåg att vi dansat bort småtimmarna och festen hade slutat innan vi var redo att gå hem. Precis som resten av alla andra flottsuktande nattvandrare hamnade vi på Donken, åt våra efterlängtade burgare, tryckte i oss halvgamla pommes och klagade över att colan smakade utspädd. Och så pekade vi och fnissade åt alla som somnat med huvudet på en burgare. En resa hem, en väldigt skön säng, och insikten att jag skulle börja jobba om sex timmar. Så det gick att somna trots min sängkamrats väldigt höga snarkningar. Dessutom gav jag nog igen när mitt alarm ringde om och om igen ett par timmar senare. Träningsvärken hade infunnit sig och att lämna sängen var helt klart inte alternativet jag helst velat satsat på. Det blev en seg bussresa ut till Gentofte. Utrustad med solglasögon och längtanen tillbaka till sängen. Lyssnandes på musik som ändå fick mig att vakna till liv och känna att denna söndagen var inte så hemsk trots allt - I wanna motherfucking rock your world
Födelsedagar och malmöitisk kultur
Först var det en födelsedagsfest i centrum. Två herrar skulle firas, och dit skulle jag tillsammans med kusinen. Det förfestades tillsammans med några av hennes vänner. Vin, snack och musik som kunnat höra hemma ute på landet. Men vi var nöjda ändå. Fast vi skulle ju vidare, så en taxi upp till stan, släppa av andra på vägen och sen hamna på adressen där festen skulle vara. Men där var ingen fest just där, fel husnummer hade utgetts, så efter ett telefonsamtal var vi återigen på väg mot festen. In i värmen, gratta födelsedagsbarnen och sedan slå oss ner för att avsmaka den första ölen. Kropparna kom igång, det började att dansas, på bänkarna, bordet. Det bjöds på mer öl och vi fortsatte att underhålla oss själva. Där var några bekanta ansikten som pratades med, sen nya människor som snart var kvartens bästis. Som vanligt kom frågan om vem av värdarna man legat med och den skrattades åt. Men där var många snygga herrar i lokalen, så blicken kunde gärna stanna kvar lite längre vid skepnaderna i baren lite då och då. Några var snyggare än vad jag mindes dom. En stod ut mer än någon annan. Snart blev det dags att dra vidare mot nästa mål. Snabbt in i en lägenhet för att hämta upp nödvändigheter, sen en vandring mot bussen. Dom andre skulle till Breeze, dansa lite till. Jag däremot, jag skulle hem och jobba om ett fåtal timmar. Så min resa blev mot Danmark, på ett fullsatt tåg där jag somnade och vaknade upp hållplatsen efter Köpenhamn. Efter en lång väntan kom S-tåget och jag var återigen på väg hem till en varm säng och en Svante som mer än gärna myste med mig. Väl innanför dörren upptäckte jag att både halsduk och en vante fattades och att jag inte hade i minnet just vart dom missplacerats. Men när jag vaknat efter min en extremt kort sömn upptäcktes det även att väskan min var fylld med oöppnade ölburkar. Så kanske använde jag mig utav byteshandel där i baren och bytte mina vinteraccessoarer mot ny dricka.
Det gick en vecka innan jag satte min fot i Malmös uteliv igen. Denna gång för utgång på KB med härliga herrar. På vägen dit blev ciderburkar uppdruckna och det mer eller mindre dansades fram på gatan, iallafall från min sida. Väl framme insåg vi att vi var tidigt ute och klubben hade inte öppnats ännu, så det blev att vänta. Men det var ju väntan värt, och när vi kom in i värmen var det bara dags att hänga in sina kläder och dra sig mot baren. Fast som alltid så kom man inte mer än någon meter innan man träffade gamla bekanta och glatt utdelade man kramar till höger och vänster. Linus stod för drickan, och uppdraget att få mig att ännu en gång dansa på borden hade startats. Jag kan inte minnas musiken som spelades under kvällen, men att min telefon la av och inte ville fungera, det var nästan en katastrof. Tacka vet jag extratelefonen! Så trillade där in en massa sms helt plötsligt och till tonerna av Från Och Med Du dansade jag återigen loss. När morgonkvisten kom slog tröttheten mig helt plötsligt, och det blev hemåt som vaknades. En varm säng, sällskap och en väldigt väldigt god sömn.
Sensation och silikonbröst
Deep, karaoke, och sist, men inte minst, SM-guld
My Sir Rosie McGee's
Mobilen plingade till innan och jag blev utbjuden på dejt. Glädjen spred sig i bröstet och jag skrattade till lite smått, fram tills att jag insåg hur jag misstagit mig – det var ju inte från den jag trodde. Minnet om kyssarna i dimman byttes ut mot den där kvällen på puben, och inte var den där biljardmatchen så lockande längre. Nej jag hade ju hoppats på att Han skulle höra av sig oftare, vilket han är helt klart dålig på. Den kvällen var en av dom man minns länge, även om den egentligen inte var särskilt speciell.
Sofie och jag siktade på en tur i Köpenhamns uteliv, och när hon väl kommit igång under vår lilla förfest i min lägenhet, då hade jag inte ens börjat. Så för att komma ikapp valde jag att ta Xidern med in i duschen. Dock kunde det konstateras att den sortens cider inte lämpar sig i kombination med varmvatten – svag smak och allmänt tråkig sammansättning. Men det koms igång ändå, och snart var vi redo för en tur i byn. Rosie’s hägrade och snart stod vi där i baren, beställandes våra Smirnoff Ice. Vi väntade sällskap som reste från Helsingborg, och innan dom anlände så roade vi oss själva. Något som vi aldrig haft problem med. Sittandes i en soffa, njöt av pulsen från klubben och snart fick vi sällskap av några danskar. En av dem var i min smak, då satsar vi mer, så kyssar togs. Lite äldre än mig, glad och kanske lite väl förfriskad. Men han hamnade ändå i min kontaktlista och det tog inte lång tid innan det första sms:et trillade in. Helsingborgarna dök upp och jag fick lämna honom för att leka guide. Dansgolvet intogs och snart var allas våra kroppar i ett med musiken. Kvällen blev natt, natten blev morgon, vi märkte inte hur timmarna flög iväg. Sofie lämnade oss för Malmö och resten av gänget hamnade i min lägenhet. Det var inklusive den allmänt konstige dansken Stefan som inte verkade fatta en hint om att lämna mig ifred eller gå hem. Behöver inte sägas mer än att jag var glad över att ha John och Tom där som buffert. Efter att ha varit på nattklubben till halv sex, och därefter efterfestat i några timmar i den lilla tvåan, då var det dags att sova djupt fram till eftermiddagen. Men när jag vaknade så dök Han upp i min hjärna och jag var tvungen att messa honom, mitt väldigt söta fyllo från gårdagen – ”Nykter än? :)”
Lördagar med Gert
Gert igång med den fjärde Xidern
Malmöhelg med en twist av öl och svartklubbar
Nästan två timmars sömn, och sen var det dags att komma tillbaka ut på landet, vänta på att Sofie blev mänsklig och köra upp till pappa i Eslöv. Fika, välja ut saker som skulle med till nya lägenheten och åka på nostalgitripp utav alla saker som hittades nerpackade i mina lådor. Vad sägs om visitkort från C-R som jag använde under sommaren 2008? Eller nallebjörnen pappa hade med sig hem till mig efter att han jobbat i Ryssland när jag var sju? Varje sak hade sin egen historia, och söta Sofie fick höra många medan vi satt där i rummet. Tiden sprang iväg och vi var tvungna att skynda oss hemåt för att fixa inför bio och utgång. Två timmar efter vi lämnat Eslöv landade vi på Entré där BK besöktes, kläder impulshandlades och Vampires Sucks sågs. Underhållande film måste jag säga, och den nye Jacob var ju kanske även snyggare än den gamla. Möllan väntade och Campus besöktes där vi mötte upp med Carro, sen intogs L'Angelo där ciderna och sällskapet trillade in allt eftersom. Stämningen var verkligen hög och att få träffa dom flesta av mina Malmövänner var precis det jag behövde såhär under sommarens slutskede. Att vi hade ögongodis att titta på var inte heller något som gjorde oss besvikna, och efter att alla historier berättats, drickan druckits och klockan passerat ett, då begav vi oss till bussen för att lämna av Carro, sen var det Deep som gällde, Distortion fick ju inte missas. Men i kön fick Emil oss övertalade att gå på svartklubb istället, så det gjorde vi.
Noize var verkligen en ny upplevelse för mig, jo för istället för att knökas ihop med drägget som jag förväntat så var vi omringade utav brats, som alla dansade, knaprade piller och rökte alla dom substanser som definitivt inte var vanliga cigg. Mitt soffsällskap som även var den snyggaste killen mina ögon sett på den kvällen, ja han överraskade mig lite med att berätta att vännerna hans kunde ge mig det jag önskade, även om jag inte frågat om något eller ens antytt att jag höll på med älvstoft. Det blev ett nej, även om jag inte förnekar min nyfikenhet, och tackade samtidigt nej till efterfesten dom skulle hålla i stan. Istället dansade jag som en galning med min söta vapendragare, drack öl för 30 kr burken och kände att techno inte riktigt var min grej. Men på klubben sågs det ändå lite bekanta ansikten, och det var mer än trevligt att krama om gamla vänner. Dock måste ju varje fest sluta nån gång, så hem till Emil bar det av, snacka skit, fylla på vattenreserverna, lyckas slå i huvudet i en sänggavel och sen sova gott fram tills att det var alldeles för varmt under täcket. Upp, packa ihop sina saker, upptäcka att man gjort av med sitt linne under klubbrundan och därefter bege sig till China Box för sina traditionella vegetariska vårrullar. Dom följdes utav en tågresa hem, segande i soffan, pizza från Dominos och timlånga telefonsamtal fram tills att jag skulle sova. Inte är det fel att ha sådana söndagar (och helger) lite då och då.
En cider är aldrig bara en cider
Min idé om vit månad gick i stöpet när det var pubmys efter jobb. "Bara en cider" sa jag, "jag vill bara känna smaken, sen är jag nöjd". Men den där cider fördubblade sig själv, och sen var mynten slut. Smart som man var så hade man medvetet inte tagit med kortet om en situation som denna skulle uppstå. Så det gick ju bra, fram tills att Karl köpte in en tredje till mig. Casper svängde in en snabbis för en cola innan hans resa hemåt fortsatte, och att träffa folk utanför jobbet, det är verkligen mysigt, lära känna varandra som människor och inte kollegor. Två killar kom in på puben och den enda gick direkt fram till mig, tog min hand, kysste den och presenterade sig. Därefter gick dom och satte sig i ett sällskap i båset bakom vårt. Några minuter senare kom killen tillbaka igen och han erbjöd sig att bjuda oss på nästa runda. Så där var cider nummer fyra på väg. Telefonen ringer och ett +49-nummer visar sig, weird, och jag klickar. Därefter får jag ett röstmeddelande, intalat på tyska och såklart förstås inte ett skit utav det hela. Men man måste ju veta vem människan är ändå, så sms på engelska skickas och svar trillar in. Under tiden får Karl och jag sällskap i båset av vår alkoholpusher som bjuder in oss till stand up inom en snar framtid, nummer byts och en ny flaska cider sätts i min hand. Så mycket för självkontroll. Tequila erbjuds, men där fick ändå gränsen dras. Sista klunkarna, klockan var mycket och sista bussen in till stan var tvungen att tas. Det visade sig dock att bussen redan gått och det fick vandras ner till tågstationen. Sällskapet under resan hemåt blev den nyfunne tyska vännen Tobias. Hemma och nerbäddad upptäcktes det att man fått nya röstmeddelanden, men denna gången på danska och personen i fråga upprepade sitt namn lite nervöst, Christian.
If you wanna rock, I'm ready to roll
Fyra dagar, tre städer, semesteryra
Fyra dagar har hittills varit äkta partydagar, uppdelat på tre städer kan man verkligen kalla det för semester. Det började med ett telefonsamtal och jag hamnade i Helsingborg där jag möttes utav två fulla och glada killar. Helsingborgsoskuld som jag var så visste jag inte vad som väntade mig i deras uteliv, men då jag redan fått ett paket metholcigg och en tändare utav biträdet på 7-Eleven så är det ju svårt att få en felstart iaf. Det siktades på en pub som visade sig vara stängd, så det blev den andre liggandes vägg i vägg. Medan mitt sällskap ansåg sig smarta och klättrade över staketet så gick jag snällt runt om och slapp en utskällning från vakten. Istället fick jag min egen välkomstkomitté, kramar och dricka från främmande pojkar - ja tack. Bra musik men ingen dricka utomhus och ingen dans heller, så när stället stängde blev det Tempel vilket var stället för mig, även om dansgolvet var i det minsta laget. Det var dans, golv med blodavtryck och drinkar, precis som vilken annan klubb jag gillar. Stängningen kom tidigare än vad jag hoppats på men kebab och cola gjorde sorgen lite lättare. Vidare till en lägenhet med altan och mer dricka. Två hundar, varav en jag förälskade mig i, och en otrolig trötthet som smög sig på. Dags att sova och det rejält. När jag igen vaknade var solen stark och altanen blev första resort, sitta i solen, dricka vatten, mysa med hundarna och vänta på att resten utav lägenheten skulle vakna. Några timmar senare var det promenad längs med vattnet och hamnen, båten tillbaka till Danmark och sen hem till lägenheten. Detta följdes utav en kväll i Malmö där en 18-årsdag skulle firas och efter en rejäl förfest blev det dags för Deep. Dock blev inte besöket långvarigt, men jag hann få cider och öl över mig ändå, sen ut i Malmö och leta upp en full Emil som gått vilse, få hem honom i säng och skratta smått åt hans polska blod som alltid suger upp lite för mycket alkohol. Efter en kväll med mer eller mindre noll fest var det personalhygge i Kongens Have och vi planerade att köra hårt. God mat, dricka, vattenpipa, och Jägermeistern. När parken stängde stack vi hem till chefen och fortsatte på hennes innergård. Diskussioner om skillnaderna mellan svenska och danska kom igång och några timmar senare fann vi oss vara slut på dricka. Då fick det siktas mot Hollywood Bar där det hölls födelsedagsfest och alla Ikeakollegor fick rabatt i baren, inte fel nej. Några cider senare var man mer eller mindre utslagen och bestämde sig vid fyratiden att det var dags att åka hem till den väldigt sköna sängen. Dagen efter var det dags för Sverige med sol, bad och mer vattenpipa hos Linus. Mysa av sällskapet och njut av livet. Den perfekta uppladdningen för den kommande dagen - Bo01 med Sofie. Nyplockade jordgubbar, cider och trubadurer. Utveckling till ett sällskap av män och öl, följt utav en lägenhet med balkong, ölbad och tillsist nattbad på Ribban. Morgonen när vi körde hem var kroppen fylld av det där välkända lugnet. Att lägga sig i sängen och somna, sova in på eftermiddagen och ändå känna att man gjort något med sin dag. Dagar fyllda med sol, kvällar med oändlig underhållning, nätter att minnas.
MidsommarsMalmö
Park Café by night
Any other reason, stay instead of leaving, after all
Nu är det vårstädning och kvällsmys som återstår denna dag. Kanske ett litet bloss med vattenpipan. Hur som helst så blir det iallafall Jon McLaughlin på repeat. Eftersom mitt Spotify inte funkar här i Danmark får det bli Youtube istället.
Human
Beautiful Disaster
I am utterly and completely yours, if you'll have me
The revenge of the broken display
Som sagt så skulle jag ta dessa converse i utbyte mot min telefon, det krävdes tre etapper innan det lyckades. Först åkte vi dit vid skymningen och försökte putta ner dem med ett paraply, sedan blev det att dra ner dem med en markisstång efter midnatt, till sist fick vi ner dom runt fyra på morgonen när vi kört dit med en stege och klippte av skosnörena så att dom trillade ner. En massa meck, men nu är jag nöjd. Min söndriga display känns nu inte lika påtränglig längre, jag fick en jädra souvenir i utbyte. Nu står dom i hallen och ska torka efter att ha utsatts för regn hela dagen. Kan även nämna att det är 40:or, alltså min storlek ;) Vadå ödet?
Markisstången i högsta hugg
En välförtjänt souvenir
Pepe's Bodega och vita converse
Kusin i rökrutan
Hard to get or just plain stupid?
Återträff med HG igår, det var ett trevligt sätt att spendera kvällen på. Vi grillade, snackade massor och hade allmänt trevligt. Fast tillslut var alla tvungna att dra sig på olika håll och på något vänster hamnade jag i en bil på väg till Veberöd. Det var 20-årsfest och jag var väl utrustad med cider, Dooley's och vodka. Inte en enda hjärncell skulle gå säker! Drinkarna började blandas samtidigt som jag bekantade mig med det ena födelsedagsbarnets vattenpipa. Helt enkelt en mysig fest för min del. Som vanligt är jag väldigt glad för att prata med killarna, men också har jag en fallenhet för att nobba dom gång på gång utan att själv ens reflektera över det. Där fanns tre killar som om och om igen ville ha med mig hem, men partypinglan i mig ville bara ha mer alkohol och inget annat. En av dom var verkligen min typ, synd att jag inte var smart nog att ta hans nummer. Jag tänker verkligen inte alls när jag festar med icke-vänner. Inte precis som att man kommer springa in i honom fler gånger. Fascinationen var jämställd med rockaren jag hittade på Slagt förra året, och jag hade gärna utforskat den mer, denna killen verkade ju ändå ha en hjärna till skillnad från den andra. Jag visste att om jag velat (vilket jag gjorde) så hade jag haft en bra chans, men fyllerier går inte bra ihop med begäret och jag fick helt enkelt gå utan ;) Dessutom är jag inte av virket att dissa en kille och gå hem med hans kompis. Bitcha till mig får jag göra, oh yeah. Så istället för att ta en sängplats där jag erbjöds valde jag att ta bussen hem. Det blev en rätt lång väntan på den kalla trottoaren, men jag klarade mig tills att min buss kom, sedan gick det på räls. Mysig bussresa med sövande ljud, gjorde så att man fick passa sig för annars skulle jag somna direkt. Fötterna värmdes på sätet och dom klagade stillsamt på mig för att jag låtit dem vara i ett par hårda skor hela natten. Barfota var nu det som gällde. Byte till nästa buss och till sist var jag framme i Staffanstorp där jag trött lade mig på en bänk och inväntade den sista bussen i ordningen som skulle ta mig hem. En timma senare när jag äntligen gått ombord var jag lite kallare, något stelare och om möjligt ännu tröttare, trots att jag tagit mig en kort tupplur med mobilen i min ena hand, bussbiljetten i den andra och med min väska som huvudkudde. Kan dock säga att glasflaskor och högklackade skor inte gör den särskilt bekväm. Framme i byn med en kär vän som sällskap i telefonen tog jag den vanliga promenaden hemåt samtidigt som min kropp värmdes upp bit för bit. Väl hemma var sängen mitt enda mål, och att lägga mig i den och dra mitt duntäcke över mig var så skönt och så varmt. Kuddarna var himmelska och trots att solstrålarna kom in genom fönstret somnade jag utan problem. Klockan var nio på morgonen och efter fyra timmars väntande och bussresande kunde jag äntligen sova. Inte förrän efter tre på eftermiddagen lämnade jag min säng igen. Efter att ha läst igenom alla sms som skickades och togs emot igår kan jag konstatera att jag verkligen är svårflörtad, ja eller bara helt enkelt korkad. Hursomhelst så ska jag nästa gång ta med mig en jacka, en tunn kofta gör inte särskilt mycket skillnad när regnet faller ned.
I en minirockares hjärta
Jag med cidern och shortsen,
två lika viktiga nämnare för festen
Som vanligt startade det hela upp på torsdagen och varken Carro eller jag var sena med att se till att ordet fest i festival blev berättigat. Uppstart hemma för att fortsättas på busshållsplatsen och bussen. Framme på plats blev det lite kroppsvisitering och sedan tilläts vi att entra festivalområdet. Cidern var vårt första mål och den inköptes, därefter musikorgie i sin fulla utsträckning. Första dagen brukar aldrig gästas utav några större och märkvärdiga band, så det var mer att titta på människor denna kväll, ja och att dansa. Jag som aldrig vill sluta dansa på festivaler studsade runt som en galning och lyckades på kuppen tappa mina älskade solglasögon mer än en gång. När sista bandet spelat klart runt midnatt blev vi skjutsade hemåt och nog var det bra eftersom Carro den stackaren skulle upp och jobba åtta på morgonen. Själv fick man sova ut, och det gjorde man ända till ett faktiskt, och sedan var det bara att starta upp inför ännu en dag på Rocken. Joddla var helt klart kvällens band och vi fick vår beskärda del utav både bandet och alla de ting som medkommer när man står längst fram, till exempel hårda armbågar, sparkar och otaliga blåmärken. En extra souvenir fick vi också, tårta, men då inte i syftet att ätas, utan den landade på våra kläder, skor och i håret. Men vi luktade åtminstone gott efteråt, jordgubbar och grädde. Mums. Efter Joddlandet blev det lite Backyard Babies och jag fick återigen dansa som en galning, även om festivalkänslan inte infann sig på samma sätt som kvällen innan. Vilken tur att vi hade en kväll till på oss. Under bussresan hem träffade vi som vanligt nya vänner och dessa försökte sälja Joddlas ena signerade trumpinne till oss, men våra matsouvenirer räckte gott om väl för den kvällen. Med en öm hals var det ganska skönt att få lägga sig ner och vila rösten dom få minuterarna innan vi somnade, nätt och jämnt hann man stänga ögonen förrän dom öppnades igen och den sista festivaldagen var ankommen. Shortsen fick en andra möjlighet att skapa festivalminnen och uppstarten började ännu tidigare både gällande drickande och ankomsten till festivalområdet. Hasse Andersson, Veronica Maggio, Perikles och Tomas Ledin var hjältarna för lördagskvällen. Cidern sveptes skickligare och snabbare, dansstegen flöt på bättre och glädjen var extrem. Miia anlände med sina vänner och vårt festivalgäng utökades. Sommarmusik flödade verkligen över området och vi levde tillsammans med rytmerna som tog över våra kroppar. När kvällens sista spelning nalkades tog vi våra sista djupa andetag medan de sista cidrarna klunkades, och jag hjälpte en nyvunnen vän med hans öl, innanför hans skjorta rann den och då var det inte mer än rätt att lite även skulle hamna innanför min tröja. Han blev min dansparter under Inatt är jag din, min väldigt långa danspartner som fick böja på knäna. Det var längesedan jag fick känna mig kort, och tro det eller ej, jag gillade det. Efter att ha gett mig själv killförbud hela helgen (det var ju tjejhelg!) kände jag mig förtjänt utav en belöning, och det fick jag - kyssar. När tonerna till Ledin klingade ut sa jag hejdå till honom och gick tillsammans med Carro till bilen som skulle ta oss hemåt. Lämnandes Sommarrock för denna gången, återvändandes nästa år. En rejäl förkylning, halsont och allergier som färska minnen. Snart ska ändå bara glädjen finnas kvar i minnet tillsammans med danserna i dimman de ljumna sommarkvällarna i Juli.
Årets festivalvrålåk Ciderglädje när man dricker med hakan Försup i det gröna
Sommartider, utgångstider, cidertider
Jag gjorde ett väldigt fint fynd på BikBok förrförra veckan, en rosa klänning till min sommargarderob. Det firades med att sticka ut en runda på stan och bli sådär lagom odräglig. Det var dock inte en dans på rosor att få med mig ut den kvällen, det tog en massa tjat från flera håll, fast efter några telefonsamtal satt jag i grannens pickup, drickandes cider, och kördes in till Malmö. Min entré på Stortorget var nog den mest unika den kvällen, vem mer än jag hade fodertunnor på flaket när vi rullade in bakom taxislingan? På var min vackra klänning och ett par lånade skor (själv äger man inte ett par vita högklackade, varför?!). Jag mötte upp med Kim, David och Viktor för att kolla in hur Lilla Torg såg ut den kvällen. Torget var minst sagt fullsmockat och vi tog den lilla vandringen mot Möllan och Nyhavn istället. Där blev det ett par omgångar redbullvodka innan dom skulle stänga och vi tvingades att dra vidare. Återigen fick man känna av dom där hatiska blickarna från andra tjejer, och jag undrar verkligen varför det är så när man är ute. Egentligen borde vi bete oss som killar och dunka varandra i ryggen när det gäller framgångar, inte klösa ut varandras ögon och spotta varandra i ansiktet. Men men, efter Nyhavn blev det KB och där träffade man flera bekanta ansikten som gång på gång verkade fördubblas. Kanske är det så när man inte längre är ute lika mycket, att man lyckas springa in i alla "gamla" utgångsvänner samtidigt. Bara för att puben bytts mot nattklubb blev det inte mindre dricka, nädå, redbullvodkan fortsatte kombinerat med cider och jag dansade loss om och om igen. Som fisken i vattnet kan jag klichéaktigt säga. Dansandet avbyttes kontinuerligt mot luft i rökrutan och socialisering i baren och vid blackjackbordet. I min hast mot rökrutan såg jag ett väldigt bekant ansikte och vände mig om för att hälsa på honom i farten, det jag inte räknade med var det där trappsteget som går upp mot baravdelningen och jag slog bokstavligen talat undan benen på mig själv. Men inte stoppade det en glad Sara, nänä, där satt jag på mina knän och drog tag i hans kavaj med ett barnsligt stort leende. Det enda som kom mellan mina läppar var "I fell, I saw you and I fell!". Jag tror att mitt barnasinne räddat mig många gånger i hans ögon, och även denna gång verkade det funka. Så han hjälpte mig upp, kramade om mig och sedan fortsatte vi på varsitt håll, och jag kunde inte mer än skratta åt min nyfunna klumpighet. För sista gången gick jag ut i den lilla inhägnad som kallas rökruta för att ta luft, men det kan ju inte precis kallas ren luft eftersom alla människor som står där ihoppackade som sardiner röker och blossar för fullt. Avsvalkad tog jag beslutet att bege mig därifrån och det blev pommes på gatuköket intill. Efter en stillad fyllehunger och välförtjänad vila för mina något misshandlade fötter blev det en taxitur till en lägenhet på Östervärn där morgonen skulle tillbringas mellan svala lakan. När förmiddagen kom var det dags för mig att ta mig hemåt, och när jag klev på bussen log chauffören åt mig och sa "Haft en rolig natt?". Jag log stort, suckade glatt och svarade honom "Jadå, kanske en lite väl rolig".
