Wüeggertz

Vår underbara Sara

Stackars lilla flicka,
du är värd mycket mer än detta.
Vi förstår inte hur någon kan tycka eller tro,
detta om vår vackra prinsessa.

Det skär i våra hjärtan,
att läsa dessa ord.
Vi vet att det skär i dig,
att stå ut i oro.

Men var inte rädd,
när du är med oss.
För vi älskar dig,
och kommer alltid att slåss.

Vi är din hemliga armé,
dina vänner i vått och tort.
Dem som får dig att le,
och dem som inte tänker se dig falla.

Kom och sätt dig här,
och stäng ögonen för en stund.
Minns alla glada stunder,
med kramar och en vacker sång.

Vi vet att du är stark,
och att du kommer kämpa.
Men när du behöver gråta,
försök inte tårarna gömma.

Du är hjälten i våra ögon,
änglen i våra hjärtan.
Du betyder så mycket,
på alla sätt och vis.

Vi skulle inte klara oss utan dig,
så ställ dig upp och skrik.
Vi vill höra din röst,
och se dina ögon lysa.

Vi tänker se dig vinna denna kamp,
och vi godar inte en förlust.
Vi vet att du kommer klara det,
för du är vår Sara.

Ja då kan man vara riktigt riktigt glad, Shantaram blir film och Depp himself ska spela Lin =)  Jag är glad! Fast visst är det lite sorgligt, för nu kommer filmen som man redan satt i sitt huvud att förstöras utav en regissörs egen vision. Men jag måste måste se den ändå.

Ledsen för inaktiviteten här på sistone, det verkliga livet har känts lite viktigare än mitt virtuella här på bloggen.

Vart ska jag börja då? Kronologisk ordning är väl bäst.. 

Party all weekend long
Det blev fint besök från nordligare breddgrader i detta avlånga land och en helg med intensivt festande och nästan urartad alkoholkonsumtion. En hel skock med killar som gjorde Malmö osäkert med mig som den enda vars östrogenhalt var högre än testosteronhalten. Var jag i paradiset eller vadå? Fast en kväll blev det sällskap utav Drottningen och om vi rockade deras värld hårt!, två tjejer som körde sin style på dansgolvet och visade vart skåpet skulle stå vart än dom gick. Men som alltid lyckades någon utav dem att få oss på fall, och vi föll föll föll ner i mjuka sängar på ett förstklassigt hotell. Jag övertalades att ge ett smakråd på min (vid detta laget) kända dans och applåderades efteråt med komplimanger om sexiga ben. Denna helgen fick B en stark konkurrent, hans tidigare stadiga piedestal har nu börjat svaja rejält.

B
Ja när han väl nämns så har jag fått några söta små mejl som undrar vart B tog vägen och om det inte kommer att skrivas mer om honom i framtiden. Let's put it like this, B är fortfarande kvar men endast som vän, så nej inga fler historier om honom i nuläget men framtiden kan inte ens jag förutspå. Vem vet?, en dag kanske han dyker upp i ett saftigt inlägg med obscena detaljer, men tills dess får alla de historier jag har om honom vila.

Turkiet
Efter helgen med männen från norr bar det av till Turkiet för en veckas sol och bad. Turkietnovis som man var så var det verkligen spännande när planet lyfte och när man sedan äntligen kunde se vågorna från Medelhavet skölja in över den turkiska kusten. Det var en härlig vecka med all sol man kunnat önska sig, och blekfis som jag är fruktade jag att inget skulle bita på min bleka hy, men icke, när det var dags att åka hem hade även jag antagit en brun ton. Syster blev dock sjuk under veckan och missade några dagars sol, fast hon blev tack och lov bättre och den enda sjukan hon hade när hon satt på planet hem var solfeber (och en alltid lika härlig förkylning från airconditionerade hotellrum). Man kan säga att det fanns många killar, många många många killar, som såg bra ut. Tyvärr var dom lika odrägliga som dom var snygga, speciellt tyskarna. En expedit i en av affärerna i Side försökte få med mig hem, han vill lära känna mig bättre, jag nekade honom, ljög om min ålder och såg honom snopet gå därifrån. Det var första gången jag angav mig för att vara yngre än vad jag egentligen är. Efter en hel vecka hade jag endast gjort av med 100 lira (≈500 kr) och detta på saker som faktiskt var av äkta vara. Det fick tas igen när vi kom till flygplatsen och shopping i taxfreen var mer än välkommet. När planet landade på Kastrup var det faktiskt skönt att veta att man snart låg i sin egen säng och var hemma igen.

Dagarna efter
Ja efter överkonsumtion av sol i en vecka har det varit skönt att vara tillbaka i det lite kallare Sverige. Sen att träffa alla dem man saknat så under resan och få reda på senaste nytt. Djungeltelegrafen når långt men den hade svårt att nå hela vägen fram till Turkiet emellanåt. Det har nu börjat sjunka in att jag börjar på universitetet nästa vecka och det mesta har införskaffats, fast kurslitteraturen har jag varit seg med och det kommer att slå tillbaka på mig nästa vecka när kursen börjar och jag inte har allt material som jag borde ha. Dessutom, löningen, perfekt att komma hem dagen innan lönen kommer. Betydde en massa pengar att handla kläder för och det har jag verkligen gjort.

Dags att ta tag i livet igen och räkna lite Matte E. Tror att jag frivilligt har utnämnt mig själv till plugghäst

Och medan jag lämnar detta inlägg så är det dags för lite njutning, Switchfoot <3

En del av mitt hjärta är på vift, och jag saknar det. Jag vill så gärna ha en kram från dig, prata skit i timmar och ha kul så som bara vi kan. Känns som om det vore år sedan vi sågs sist, men det var bara ett par dagar. Ett par dagar utan att ha pratat med varann. Hoppas du har det bra på ditt lilla äventyr och du måste berätta allt om det när vi ses! Men gumman, vetskapen om att jag snart får träffa dig gör bara att jag saknar dig ännu mer. Furstinnan saknar sin Drottning väldigt mycket just nu.

Fick värsta nostalgin imorse =) Uggla och härliga minnen, både gamla och nya, ex Sommarrock ^^
 

Jessica har en granne, han heter Glenn. Glen är ganska söt, trevlig, men rädd för 18-åriga flickor som på fyllan flörtar med honom. Han är 24 år och skulle gå upp tidigt, så jag fick aldrig min utlovade sovplats på soffan. Det var en riktigt trevlig kväll faktiskt =) Jag har nu sett vad Eslövs nattliv har att erbjuda (i ca fem minuter, sen kasta vakterna ut dom andra som inte hade leg - jag var den enda som faktiskt hade det ^^) och nu behöver jag aldrig mer uppleva det igen. Men hemma hos värden var det andra bullar!, härligt folk, bra musik och alkohol i massor. Dessutom underhöll någon (läs arg blondin med lågt blodsocker och mordisk inställning) Subwaybiträdet med roliga historier om sig själv, han log stort när vi gick därifrån, dock vet jag inte om det var historiernas förtjänst eller faktumet att vi gick.. Under natten delade jag madrass och täcke med Carro, hon både skeda och vira benen runt mig i tron om att jag var hennes pojkvän. Jag däremot vakna upp flera gånger leendes och trodde att hon var någon annan - my bet. 05.20 vakna jag ur en mardröm och var bombsäker på att jag försovit mig till jobb, bara det att tåget inte gick förrän 10, så det vara bara att glida tillbaka in i drömmen och rädda världen. Och eftersom detta inlägget existerar så lyckades jag tydligen ;)

Inte skrivit på ett par dagar nu bara för att jag varit lite rädd att kläcka ur mig sådant som inte ska delas med allmänheten, och tro mig det hade inte blitt trevligt om det hänt. Jag tror att mitt hjärta har brustit, för jag känner inget, absolut ingenting. Jag är inte arg, inte ledsen, jag är helt tom. Jag kan inte skriva av mig som alltid annars för det finns inga känslor som kan sättas på pränt. Det är lite kusligt nästan, att inte känna något, man blir lite utav en zombie, typ knappt levande men inte heller död. Jag fick höra att det är vid sådana här tillfällen man får reda på hur en människa verkligen är, och att jag kan ses som den trogna och lojala typen. Så ofta hon sagt åt mig att låta honom förlora mig pga allt han gjort och fortfarande gör, men ändå har jag fortsatt och bevarat hans hemlighet som min egen. Jag fick min belöning, jag var honom trogen, han var trogen, men inte mot mig, inte mot någon.

Solid wood will rot
If you don't keep it from the rain
We were surprised when we found out
That love feels just like pain

I always heard I could get hurt
I knew that from the start
Break my face, my back, my arms, my neck
But please don't break my heart

Kärlek är inget man kan få, utan bara något man kan ge. Jag kan inte få en likvärdig känsla när någon älskar mig som den känslan jag får när jag älskar någon. När man känner sig älskad är det egentligen känslan av att veta att man får ge bort sin kärlek till människan man vill ge den till. Antalet människor jag älskar (förutom min familj) kan jag räkna på en hand. Hur vet jag att jag älskar dem då? För mig är svaret enkelt - jag saknar dem när dom inte är hos mig och dom är de enda jag kan sova tillsammans med utan att känna oro.

Någon mer än jag som känner till känslan när man är obeskrivligt lycklig och verkligheten plötsligt slår ner en? Jag har insett min egen roll i livet - leksak. Den där saken som människor plockar fram när de behöver muntras upp och sedan slänger bort när behovet inte längre finns. Kanske borde jag skaffa mig egna leksaker, men det tar emot i hjärtat, jag tror att jag vuxit ifrån det. Jag vill inte längre utnyttja andras känslor bara för att lindra mina egna. Lika lite som jag vill att andra ska göra det mot mig, och som jag vet att dom gör. Ibland ser jag på mig själv i spegeln men ser inte den jag är, utan den andra vill att jag ska vara. Vart tog mitt sanna jag vägen? Slängde jag ut det då hjärtat tog en törn eller valde jag att låta det dö med hoppet?

Innan idag ville jag att han skulle vara upp över öronen förälskad i mig och lämna henne för mig, nu vill jag att han ska hata mig så pass mycket att jag i min tur hatar honom och kommer över honom i ilskan, men vad vill jag imorgon?