Poesi

En plötslig kyla som sveper över en
Ett inbillat slag i ansiktet
Tårar som bränner bakom ögonlocken
och sedan faller droppe för droppe

En smärtande värme inombords,
den får en att kippa efter andan
Det är som att kroppen fått slut på syre
och i glömskan om att andas kvävs man sakta

Marken under fötterna rycks undan
Ljudet från världen försvinner
Pulsen blir svagare,
yrseln infinner sig,
samtidigt som rösten i huvudet blir starkare

Ett stigande crescendo
som avslutas med en obarmhärtig tystnad
Kvar är endast ekot av det som en gång var

Så det är såhär det känns

Så det är såhär det känns när ens hjärta brister

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0