B
Och så var jag där igen.. Klackarna i vädret (bokstavligen talat denna gången), B’s okynnesfulla leende som triggade mig alltmer, vetskapen om att kunna bli upptäckta som blandades med den friska kvällsluften. Jag vet inte om det var alkoholen, upphetsningen eller vädret, men jag frös inte. Vi skötte det snyggt och det enda beviset som kunde avslöja vårt brutna avtal om att aldrig mer göra detta låg kvar på marken när vi myggbitna gick därifrån – hjärtformad brösttejp.
Jag gillar dessa äventyr, men vad jag inte kan släppa är att han inte förstod hur jag kan tycka att han ser bra ut. Enligt mig gör han det, visst han kanske inte är Brad Pitt men det kvittar för B har en personlighet som jag känner till och är inte PR-konstruerad för att bli älskad utav världens alla kvinnor. Om jag ska vara ärlig så hade jag nog kunnat bli kär i B om jag bara tillåtit mig, för jag minns att jag var lite småkär i honom när vi precis träffats. Han är en kille som man bara inte kan ogilla och som jag önskar all lycka. Tyvärr tror jag inte att han förstår hur pass speciell han är och nöjer sig därför med det som inte är värdigt honom. Han är pojkvänsmaterial, vad mer kan man önska sig?
fick ett getingbett också:p glömde skriva det, kom på det nu^^