Wüeggertz

För mig är det en fin linje mellan att vilja ha någon för lustens skull och för bekräftelsens skull. Mitt förhållande med G balanserar på denna linje och har alltid gjort det. En gång var jag kär i honom, men inte nu längre. Ni vet en sån människa som får dig att totalt tappa andan varje gång du ser den, som får dig att le oavsett vilka ord den säger - så var han förr. På något sätt växte jag ifrån honom och lämnade honom kvar i ett förflutet, men varje gång vi är ensamma så tillbakavecklas jag till den där fjortonåriga flickan som så många gånger väntade på honom på trappen utanför skolcafeterian. Det kvittar vart jag än står i livet, han verkar alltid komma tillbaka in i det, men jag tvivlar på att han kommer finnas med i min framtid.

Med tiden har det blivit kortare och kortare, tills en dag - prematur ejakulation.