Strawberry Marigold Smile
So I never have to feel that way again
Colour on the carpet seven eyes on the ceiling
There's a feeling that comes over you
when you know that
Something has changed forever
Don't lose your wings 'til you learn
How to sing yourself to sleep
I know it seems funny but
Maybe we just said goodbye
I feel strange enough to cry
Strawberry Marigold smile
Okej, nu har jag chodeat länge nog med detta inlägg, ja mer än en vecka faktiskt, och samma saker hänger över mig idag som när jag tänkte skriva ner det första gången. Here it comes..
Jag är kär, och inte i en person, utan i två, tre, fyra, fem, sex, ja hur många personer som helst! Men egentligen är det inte personer utan prototyper utav personer som jag sedan tvingat in i en enda kropp, en kropp som redan har en egen person. Invecklat? Så här är det; Jag har tagit saker jag gillar från olika människor och sedan lagt till dem i bilden jag redan har utav en människa, så egentligen är bara en liten del av det jag ser som honom sann. I min värld har han alla de fysiska attribut jag söker, en musikalisk begåvning (både instrumentellt och vokalt), humor, empati, social kompetens, drivkraft, självständighet, kärlek till djur, sexgud, osv.
Den bilden jag har är som ett skynke som skiljer mig från verkligheten och jag vågar inte dra undan det i rädslan över vad jag kan finna på andra sidan. All den tid jag lagt ner på att bygga upp denna bild, att skapa en fiktionerad människa. Men glädjen är ekvivalent med besvikelsen när jag om och om påminns om att personen i fråga inte existerar, endast ett sämre jag utav den gör.
Jag ogillar människor som inte håller sina löften, som bryter planeringar och allmänt inte bryr sig om de tidsuppoffringar andra gör. Detsamma om de som drar lögner, vita, gråa, svarta lögner, de är alla lögner i slutändan. Om jag bara kunnat applicera dessa sanningar om honom i min bild så hade den rasat som Berlinmuren, men jag lyckas inte.
Inte nog med denna insikt, jag har även insett att jag förlorat mitt så kallade skyddsnät, han som jag alltid kunnat falla tillbaka på. Den som alla förväntade sig att jag skulle gifta mig med i slutänden, som de fortfarande gör, men livet har nu kommit i vägen, ödet har separerat oss för att vi ska finna nya vägar bort från varandra.
Insikter är bra - det ger nya perspektiv
With that look on your face
Because I almost didn't make it and one day
You just might know how that feels
I heard the mermaids singing once
When I was very small
But know the sound of traffic and human voices
Wakes us 'til we drown
Don't lose your wings 'til you learn
How to sing yourself to sleep
I know it seems funny but
Maybe we just said goodbye
I feel strange enough to cry
Strawberry Marigold smile
En dag kvar tills nästa lov börjar, det är verkigen en befrielse i sig. Sen sedan gårdagens äventyr på The Studio så har festkassan tömts och det blir två magra månader nu framöver. Blir smått nyktra utgånger, ja eller helt. Vilken tur att vi kan ha kul utan alkohol! =)
And the trumpet and the saved
I tell you man if it was me on that beast
I would not let you fuck with me like that
It's dangerous to see beyond
The visions that we breathe
But I can hold it in my hand and know
That there's something to this that will never die
Don't lose your wings 'til you learn
How to sing yourself to sleep
I know it seems funny but
Maybe we just said goodbye
I feel strange enough to cry
Strawberry Marigold smile
Strawberry Marigold smile
Strawberry Marigold smile