Wüeggertz

Jag är inte vad man kallar flickvänsmaterial, inte som det ser ut nu. Jag är inte den man tar hem till sina föräldrar för att visa upp det perfekta förhållandet, inte heller är jag den som snällt väntar på den första kyssen, vill bli bjuden på fika och bio, eller ägnar mig åt små söta mobilsamtal natten lång. Nej, jag är den där du ser ute på krogen med det stora leendet som visar att jag är helt oberoende utav en beskyddare. Jag behöver ingen som försörjer mig, överöser mig med kärlek och presenter, och som behandlar mig som om jag vore gjord utav glas. OM jag hade följt med dig hem till dina föräldrar, hade jag bara längtat efter att få vara i enrum med dig, jag hade suttit och skickat blickar till dig under hela middagen och bara utav artighet svarat på dina föräldrars intervjufrågor. Jag är den där semesterflirten man berättar om i efterhand, äventyret man hittade på krogen, fantasin som spelade. Inte den långa förälskelsen som sitter kvar i minnet. Jag sliter hellre av dig kläderna med passion än att ömt smeka av dem. Jag vill ge upplevelser framför känslor.

Utvecklar mer en annan dag, när inte matten stirrar på mig från skrivbordet.