Wüeggertz

Okej, detta heta ämne i medierna nuförtiden - game. Det som antingen välkomnas med öppna armar eller förkastas efter två sekunder. Då kommer frågan, vad anser jag? Använder jag mig utav det? Och funkar det? Först och främst, det funkar!!, den som säger något annat är antingen trångsynt eller inte tillräckligt observant. Jag själv använder mig inte utav det. Varför? Jo, jag är tjej, jag använder mig utav egna avläsningar, MEN, att vara i närheten utav killar som sysslar med det ger mig en insikt i killars tankar, vilket i sin tur ger mig ett större kunnande om hur jag ska hantera och läsa killar. Det är en evigt uppåtgående spiral, desto mer jag erbjuder, desto mer får jag tillbaka. Man säger att killarna har game, de vet hur man ska handskas med tjejer. Men jag, tjejen som umgås med dem, har inget game alls, inte ett litet uns av det ens. Jag kan fråga mig själv varför om och om igen, men det enda jag kommer fram till är - jag vill inte ha det. Jag behöver självinsikten om mig själv som i sin tur ger mig förmågan att se in i andra, och det ger killarna mig, men förmågan att gamea i benämningen att ragga (vilket game egentligen inte handlar om!) är jag totalt vilse, och detta för att jag inte har brytt mig om att lära mig. Jag kan redan interagera med andra människor utan problem, det är blyghet (AA om man vill säga det i game-termer) som sätter stopp för mig då och då. Jag använder dock game till att avläsa situationen när jag är ute, att se hur andra människor reagerar på varandra.

Som sagt, jag är en person med noll game. Se mig en kväll på krogen där jag ler stort, pratar med mina kompisar, sjunger och dansar för fullt. Men aldrig någonsin går jag fram till någon och frågar om vem i ett band som får ligga mest, varför? - det är inte väsentligt för mig. Nu kommer jag att låta trångsynt, men mitt sällskap innehåller redan härliga människor och jag känner inte att jag behöver gå fram och prata med den allmänna grå massan som oftast består av sliskiga killar på ett dansgolv som saknar någon som helst respekt för min personliga zon. Och skulle det hända att jag ser någon som i min värld är en 10a, då går jag fram till honom och kör min egen grej. Kanske nappar han, kanske inte. Visst, jag kan säkert bli needy, men det är väldigt ovanligt att det inträffar. Skulle jag däremot bli det, då måste det vara nått som är riktigt speciellt med honom och DÅ är han något jag vill ha. Som en person utan game får jag förlita mig på min egen charm och hoppas att jag på de 20 sekunder jag har på mig att leverera vilken härlig människa jag är, lyckas med mitt uppdrag och går ifrån honom med ett nytt nummer i min mobil.

Synpunkter? Dela gärna med dig!