Wüeggertz

Idag har jag sett Hancock två gånger. Egentligen var det inte meningen men satt i soffan medan mamma och Magnus kolla på den precis. Riktigt sevärd får jag säga och jag kan inte annat än att fångas utav kärlekshistorien som finns i den. Jag menar, hade jag klarat av att lämna någon jag älskar även om jag visste att jag skulle dö om vi var tillsammans? Tänk ett liv utan den man helst av allt vill spendera det med. Det är ingen riktigt liv, iaf inget fullt liv.