Wüeggertz

Den har inte varit den bästa här under helgen, jag försöker att skriva minst två inlägg om dagen. Men hur ska man hitta tiden till det?! Fast jag ser mig ändå som ursäktad eftersom jag har fyllt år och firats hela helgen. Dessutom känns det lite osocialt mot Jonathan att sätta sig och blogga i hans sällskap. Undra om vi klarat av att bo ihop..? Vi hade iaf behövt ha en större säng än vad jag har nu, sedan hade jag nog behövt någon slags träningsmaskin eftersom jag är minst dubbelt så mycket när jag är med honom än vad jag annars brukar göra. Ja jag vet verkligen nu hur dom så kallade sambokilona kommer till. Om jag tar tag i detta med körkortet så kan jag börja med min simning innan skolan igen. Man saknar faktiskt att röra på sig emellanåt, sen saknar man såklart konditionen man hade förr. Gud vilka benmuskler man hade då! Jag får helt enkelt börja med att gå ut och dansa varje helg igen, då var det inga problem med varken kondis eller muskler.
 
Meningen var att det skulle ut och dansas i fredes, dagen då moi fyllde 6940 dagar (19 år), men vi kom aldrig längre än puben. Ja blev många drinkar, shots och cider på Ice. Karaoke sjöngs och fler och fler vänner strömmade till. Kvällens bov var Jägershots, 6:or. När Ice stängde och duon beståendes av Lolli och jag vägrades att få sjunga en låt begav vi oss ca 100 m bort och upp i en lägenhet där vi satt med grogg och cider tills jag och Jonathan fick skjuts hem av en väldigt trött Lolli. Den natten (morgonen) sov jag väldigt gott på min soffa efter att ha lämnat älskling ensam i min mjuka säng. Jag vill tacka Jonathan, Sandra, Carro, Peter, Jesper, Emma, Malle, David, Robin, Kim, Miia, Andrea och Lolli för ett helt perfekt firande. Det hade inte kunnat bli bättre!

Jag och Robin i vårt esse


Sist men inte minst bjuder jag på ljudet av Jonathan

och Peters musikaliska framträdande utav Highway to hell. Låten som fick dem att köra luftgitarr och trummor när solot vankades. Jag tror Guitar Hero har tagit dem till nya nivåer utav medvetande.