Wüeggertz

Det var en helg med Sommarrock för min och Carros del, och jag kan inte säga att jag är fullt återställd ännu. Återigen var det ett klädesplagg som fick en mer eller mindre stor huvudroll under mitt festande, denna gången var det ett par röda shorts. Sådana underbara med hängslen som är så sjuukt snygga. Ja en bild blev ju nu ett måste :) 
 

Som vanligt startade det hela upp på torsdagen och varken Carro eller jag var sena med att se till att ordet fest i festival blev berättigat. Uppstart hemma för att fortsättas på busshållsplatsen och bussen. Framme på plats blev det lite kroppsvisitering och sedan tilläts vi att entra festivalområdet. Cidern var vårt första mål och den inköptes, därefter musikorgie i sin fulla utsträckning. Första dagen brukar aldrig gästas utav några större och märkvärdiga band, så det var mer att titta på människor denna kväll, ja och att dansa. Jag som aldrig vill sluta dansa på festivaler studsade runt som en galning och lyckades på kuppen tappa mina älskade solglasögon mer än en gång. När sista bandet spelat klart runt midnatt blev vi skjutsade hemåt och nog var det bra eftersom Carro den stackaren skulle upp och jobba åtta på morgonen. Själv fick man sova ut, och det gjorde man ända till ett faktiskt, och sedan var det bara att starta upp inför ännu en dag på Rocken. Joddla var helt klart kvällens band och vi fick vår beskärda del utav både bandet och alla de ting som medkommer när man står längst fram, till exempel hårda armbågar, sparkar och otaliga blåmärken. En extra souvenir fick vi också, tårta, men då inte i syftet att ätas, utan den landade på våra kläder, skor och i håret. Men vi luktade åtminstone gott efteråt, jordgubbar och grädde. Mums. Efter Joddlandet blev det lite Backyard Babies och jag fick återigen dansa som en galning, även om festivalkänslan inte infann sig på samma sätt som kvällen innan. Vilken tur att vi hade en kväll till på oss. Under bussresan hem träffade vi som vanligt nya vänner och dessa försökte sälja Joddlas ena signerade trumpinne till oss, men våra matsouvenirer räckte gott om väl för den kvällen. Med en öm hals var det ganska skönt att få lägga sig ner och vila rösten dom få minuterarna innan vi somnade, nätt och jämnt hann man stänga ögonen förrän dom öppnades igen och den sista festivaldagen var ankommen. Shortsen fick en andra möjlighet att skapa festivalminnen och uppstarten började ännu tidigare både gällande drickande och ankomsten till festivalområdet. Hasse Andersson, Veronica Maggio, Perikles och Tomas Ledin var hjältarna för lördagskvällen. Cidern sveptes skickligare och snabbare, dansstegen flöt på bättre och glädjen var extrem. Miia anlände med sina vänner och vårt festivalgäng utökades. Sommarmusik flödade verkligen över området och vi levde tillsammans med rytmerna som tog över våra kroppar. När kvällens sista spelning nalkades tog vi våra sista djupa andetag medan de sista cidrarna klunkades, och jag hjälpte en nyvunnen vän med hans öl, innanför hans skjorta rann den och då var det inte mer än rätt att lite även skulle hamna innanför min tröja. Han blev min dansparter under Inatt är jag din, min väldigt långa danspartner som fick böja på knäna. Det var längesedan jag fick känna mig kort, och tro det eller ej, jag gillade det. Efter att ha gett mig själv killförbud hela helgen (det var ju tjejhelg!) kände jag mig förtjänt utav en belöning, och det fick jag - kyssar. När tonerna till Ledin klingade ut sa jag hejdå till honom och gick tillsammans med Carro till bilen som skulle ta oss hemåt. Lämnandes Sommarrock för denna gången, återvändandes nästa år. En rejäl förkylning, halsont och allergier som färska minnen. Snart ska ändå bara glädjen finnas kvar i minnet tillsammans med danserna i dimman de ljumna sommarkvällarna i Juli.

 
                                                 
Årets festivalvrålåk        Ciderglädje när man dricker med hakan     Försup i det gröna