Wüeggertz

Jag tror faktiskt att jag gömmer mig lite för verkligheten nu, det är som om jag inte vill ta tag i mitt liv eller något utav de ting som skulle få mitt liv att utvecklas. Lite som om jag faktiskt inte vill att något ska förändras. Kanske är det för att jag vet att desto närmre jag kommer mina mål, desto längre bort kommer jag från mitt förflutna. Och kanske är jag inte riktigt redo att släppa taget om det riktigt ännu, även om det är melankoliskt och gör mig mer nedstämd än lycklig.