Wüeggertz

Jag slås ibland utav saknaden att älska. Den där känslan som får en att sväva ut ur sin kropp och se allt från ovan. De stunderna när man pausar tiden och känner att man redan saknar sekunderna som förflutit. Jag saknar den där styrkan man får inombords och som får mig att klara vadsomhelst. Inte får jag det utav att bli älskad, nä jag får det utav att älska. Jag vill älska någon på avstånd, vackert älska någon utan känna mig övergiven eller olycklig. Känna att jag kan ta mig runt i hela världen med kärleken som enda anledning och veta att det inte finns något som kallas förgäves.