Wüeggertz

Jag var iväg på minisemester med Carro i fyra dagar. Det hela började i fredags med tåget upp till Stockholm kl 05.14. Där blev det tågbyte och vi fortsatte vidare mot Sundsvall. Tyvärr var det banarbete så vi fick åka buss från Gävle och väl framme i Sundsvall fick vi hoppa på nästa buss mot Härnösand. Efter elva timmars resande var vi äntligen framme, men det gav oss ingen vila eftersom vi var tvungna att dra våra överfyllda väskor upp för alla backarna som möjligen kunde finnas i staden. Men vi kom fram till vårt vandrarhem och belönade oss själva med en skön dusch och sedan en tur ned på stan. Vi hyrde cyklar, så aldrig mer skulle vi behöva gå i backarna igen. Varsin hamburgare senare tog vi oss till en av idrottshallarna och tittade på lite innebandy. Ni vet hur jag är med klädsel och skor, och denna kvällen var inget undantag. Det uppmärksammades, och jag njöt utav min stund i rampljuset. Dock blev det ingen utgång som vi hoppats på, istället blev det ishockey och caprinias med grabbarna. Kudden var väldigt skön när jag la mig i sängen den natten, och visst sov jag skönt, fram tills att jag låg klarvaken klockan kvart i fem och förbannade min tillfälliga morgonpigghet. Vi startade den nya dagen med nya caprinias och man kan verkligen säga att vi tände till. En hel dag i en idrottshall, alkohol på flaska och vattenpipa var på schemat och vi lyckades väldigt bra med att hålla det. Social jävel som jag är raggade jag upp ett kvällssällskap till mig och Carro, han skulle visa oss staden tillsammans med en vän. Denna man och hans vän slutade med att vara vårt sällskap för hela helgen, och snacka om att vi trivdes i varandras sällskap. Deras namn var Johan och Jimmy, ett radarpar som inte gick att skilja ifrån varandra. Under kvällens gång fick vi uppleva alla möjliga ting, tjejer som eldade på sina händer, en Johan som drack igenom multipla sugrör och hävdade att det gjorde honom fullare, spontandans på Härnösands gator, biltur med en Goran från Hörby, vänskaplig närhet, upprepningar om att ringa Carina, och en massa liv om Köpenhamn. Den natten blev jag lite kär faktiskt. Dagen efter var den sista med innebandyn, finalerna skulle spelas och även detta året skulle jag sitta som på nålar när slutsekunderna rusade fram och guldet närmade sig. När allt var slut försvann lagen så snabbt, och där var vi kvar i en stad som nu mer eller mindre sov. Vi bjöd in oss själva hos Johan och det blev en kväll med film, ishockey, vattenpipa och Dooley's. Ingen av oss verkade vilja avsluta och när vi under småtimmarna tog oss tillbaka till vandrarhemmet ville vi inte räkna de få antalet timmar som återstod innan vi skulle ta bussen därifrån. Efter att ha packat alla våra saker var det dags att sova, och efter mycket vridande och vändande lyckades vi, drömmandes om innebandy, killar och dimman från helgen. När morgonen kom kändes det vemodigt att lämna tillbaka cyklarna och rulla våra väskor ner till stationen. Ett sista farväl till staden blev en brunch i form utav burgare på Frasses, och när bussen väl kom ville vi byta plats med killarna. Dom skulle åka hem till våra liv och vi skulle få stanna kvar i den lilla lugna staden några dagar till. Men det gick inte. Så vi klev på bussen, satte oss ner och tittade ut genom bussfönstret, just i lagom tid för att se killarna gå iväg och inse att vi redan saknade dem. Det enda som fanns kvar nu var en lång resa hem och ett års väntan till nästa SM.


Här nedan bjuds på lite ord och uttryck som snappats upp under helgen:

- brullor
- bränd
- blåst, lurad och bedragen
- struts
- jag måste ringa Carina
- dra en gräns
- vi har fått napp