Wüeggertz

Jag saknar ofta kvällarna på B&B, haket där jag tillbringat mer än hälften utav alla mina utekvällar och som jag skulle ha fortsatt att göra om det nu inte stängdes. Den där doften utav trä blandat med rök och människor. Att sitta i baren med Lolli och skriva små meddelanden på kvittona till varandra och bartendern. Skrattandes sjunga med i musiken och trumma takten mot bardisken. Toalettkön som gick bakom våra ryggar och alla förbipasserande människor som valde att göra oss sällskap i en minut eller två. Det var inte ofta vi satte oss vid borden, nä baren var vårt tillhåll, där hade vi koll och därifrån kunde vi peka ut kvällens önskade och oönskade ragg. B&B var helt enkelt vårt hem om helgerna. En toalett med krossad spegel användes för påbättring utav sminket och näsorna rynkades på när tequilan skulle shotas. Isbjörnen längtas tillbaka till, jag får inte en lika god någon annanstans, och en brännmanet lite då och då som lättar mitt sinne. Jag saknar det livet ibland, fast inte allt springande runt omkring det, utan dom där stunderna när tiden stod stilla och man var helt avslappnad där under småtimmarna och lyckan var ett faktum. När man pratade med sina vänner samtidigt som man njöt utav en kall cider, eller när man träffade den där speciella killen som man inte kunde slita blicken ifrån och sen inte kunde sluta att tänka på långt efter att kvällen var slut. Det var kvällar när man var förälskad i livet och inte ville göra något annat än just leva i nuet. Jag längtar tillbaka dit.