Wüeggertz

Vissa dagar tror jag fortfarande att jag det krävs ett förhållande för att göra en människa hel. Men jag tror inte längre att det bestämt är det vanliga förhållandet i formen flickvän-pojkvän. Konstig nog är jag alltid lyckligast som singel, för väl i ett förhållande blir jag kompromissad och får aldrig vara den jag verkligen är. Nu på sistone har det där hålet i bröstet fyllts igen bit för bit. Breven jag skrev förr har jag försökt att hitta, men jag kan inte det tyvärr. Istället skriver jag nya, inte lika bra eller djupa, fast dom är fortfarande direkt från hjärtat. Jag förstår inte hur eller varför - jag är nöjd med livet, tillfreds med situationen och lycklig.