En cider är aldrig bara en cider
Min idé om vit månad gick i stöpet när det var pubmys efter jobb. "Bara en cider" sa jag, "jag vill bara känna smaken, sen är jag nöjd". Men den där cider fördubblade sig själv, och sen var mynten slut. Smart som man var så hade man medvetet inte tagit med kortet om en situation som denna skulle uppstå. Så det gick ju bra, fram tills att Karl köpte in en tredje till mig. Casper svängde in en snabbis för en cola innan hans resa hemåt fortsatte, och att träffa folk utanför jobbet, det är verkligen mysigt, lära känna varandra som människor och inte kollegor. Två killar kom in på puben och den enda gick direkt fram till mig, tog min hand, kysste den och presenterade sig. Därefter gick dom och satte sig i ett sällskap i båset bakom vårt. Några minuter senare kom killen tillbaka igen och han erbjöd sig att bjuda oss på nästa runda. Så där var cider nummer fyra på väg. Telefonen ringer och ett +49-nummer visar sig, weird, och jag klickar. Därefter får jag ett röstmeddelande, intalat på tyska och såklart förstås inte ett skit utav det hela. Men man måste ju veta vem människan är ändå, så sms på engelska skickas och svar trillar in. Under tiden får Karl och jag sällskap i båset av vår alkoholpusher som bjuder in oss till stand up inom en snar framtid, nummer byts och en ny flaska cider sätts i min hand. Så mycket för självkontroll. Tequila erbjuds, men där fick ändå gränsen dras. Sista klunkarna, klockan var mycket och sista bussen in till stan var tvungen att tas. Det visade sig dock att bussen redan gått och det fick vandras ner till tågstationen. Sällskapet under resan hemåt blev den nyfunne tyska vännen Tobias. Hemma och nerbäddad upptäcktes det att man fått nya röstmeddelanden, men denna gången på danska och personen i fråga upprepade sitt namn lite nervöst, Christian.
