Wüeggertz

Återigen en lång helg som kommit till ända. Jobbat hela veckan, och inte lite heller, men det går bra nu. Var så att chefen ringde mig när jag var ute i fredags, bara för att säga att hon var glad över att mitt "gamla" jag kommit tillbaka. Men bara för att det blir fredag betyder det inte ledighet nej. Jobbade hela dagen, och sen direkt därifrån blev det Kulturhuset för att möta upp med några muntra göteborgare som höll föredrag på ett seminarie. Det slutade med att jag smet in på kvällens sista föreläsning och fick lyssna på Ross Jeffries - Seductions egna gudfader. En karismatisk man med några bra idéer, resten var tyvärr mer eller mindre att söka efter det som gynnade honom mest. I pausen blev det att gå ut igen, dricka vin och snacka tills föreläsningen var slut. Denne Ross satte sig till slut vid vårt bord och att en så känd man skulle ha ett så löst handslag, det var overkligt och lite läskigt faktiskt. Killen som dragit ihop hela seminariet, han gav mig ännu värre rysningar. När killar sätter på sitt seduction mode, det blir ofta obehagligt. Även jag som ändå är van vid det hela kan fortfarande känna mig obekväm i dom situationerna. Men men, Kulturhuset stängde och vi drog hem till mig för förfest. Åtta pers i min lilla lilla lägenhet, ja det blev rätt trångt i vardagsrummet, men stämningen var hög ändå och lagom till att fyllan slog igång, då blev det A-Bar. Vad det var för musik, det minns jag inte, men jag minns rytmerna som strömmade genom kroppen, människorna som omgav mig och den förfriskande känslan jag fick från mitt vatten. Det blev sent väldigt snabbt och att vara hemma klockan fem på morgonen var ju inte riktigt planen. Men jag fick min lilla sömn, sen var det dags för jobb. Lämna mina gäster ensamma i lägenheten där varken mat eller annan dricka än vatten och kaffe fanns. Gå runt på jobb hela dagen med bara ett örhänge, och att inte bli informerad om det, utan istället upptäcka det när man gick och la sig på kvällen. Det är skills. Att jobba idag var inte så kul, dessutom inte när man visste att det skulle jobbas över en stund oxå. Men att det skulle bli fem timmar, det hade man inte räknat med. Och det hade nog blivit längre om inte lamporna släckts i varuhuset och vår skrivare inte längre funkade. Men jag lyckades få ett "besök" av Habib, mannen som gett oss mat på Kulturhuset, som skulle handla möbler med frugan. Och klart mindes han dom glada svenskarna som frågade efter shotglas till sin medtagna dricka. Så nu när jag sitter här i sängen och reflekterar över min helg är jag mer eller mindre utmattad. Men ändå är jag pigg och upprymd. Imorgon är jag ledig, på onsdag kommer Jalle, och Lolli min älskling ska visst flytta hit till Köpenhamn efter jul. Aldrig mer ska jag gå utan henne i månader, och inte ska jag behöva känna mig halvt tom när hon inte är hos mig. Utekvällar, myshelger, caféfrukostar och söndagskrök. Vi kommer leva som förr, lyckliga och lite naiva i vår stad.