Min egen poesi
Ibland drömmer jag om honom,
hans armar runt min kropp när vi sover
Det smått lockiga och ostyriga håret
som om och om igen faller ner över hans panna
Leendet som värmer mig inombords
Rösten som gör mig upprymd
Men han är ju en illusion
En defekt bild utav sanningen
Min sanning
Den jag håller fast vid
I väntan på bättre tider
hans armar runt min kropp när vi sover
Det smått lockiga och ostyriga håret
som om och om igen faller ner över hans panna
Leendet som värmer mig inombords
Rösten som gör mig upprymd
Men han är ju en illusion
En defekt bild utav sanningen
Min sanning
Den jag håller fast vid
I väntan på bättre tider
Kommentarer
Trackback
