Lördagar med Gert
Jag har alltid varit mer barn än vuxen, men vem visste att en gul ballong skulle få mig så överlycklig för en kväll. När jag var liten fick jag aldrig ett ballongdjur, inte vad jag kan minnas iallafall, och när ballongmännen stod där i min avdelning på IKEA och Helene ville ha ett armband från dem, då kunde jag inte låta bli att be om en giraff. En 20-årig tjej med en sexårings leende på läpparna, det var nog en oslagbarsyn. Och visst skrattade Kenneth ett par gånger åt min glädje över min nya vän - Den gula giraffen Gert. Så jag bestämde mig för att visa Gert hur en trevlig kväll på krogen kunde vara, och det gjorde jag tillsammans med Karl. Den lokala puben vid jobb fick ett besök av en smått sliten och hungrig donna med hennes ballongdjur, ett ballongdjur som fått fläckar, ögon, mun och näsborrar påritade så han skulle känna sig som den äkta varan. Såklart även med hans namn skrivet stort på hans mage, så att ingen skulle missta honom för en annan ballonggiraff som eventuellt kunde vara på puben just den kvällen. Där blev Xider, mycket Xider, och sen Sommersby. Ett bra val måste jag säga, och Gert verkade ju inte misstycka, även om jag ansåg att rosa dricka nog var i det mest feminina laget för honom, men fabulous som han var så lyckades han få det hela att funka. Ingen annan ballonggiraff hade kunnat vara hälften så classy som honom. Men plikten (läs sista bussen) fick till slut vår uppmärksamhet, och det blev dags att lämna Gentofte i dimman. Fulla danskar är alltid lika trevliga, men det kan inte mätas med mina Sverigedimmor under 2007/2008. Så jag hamnade i sängen och sov väldigt väldigt gott, och länge, för att vakna upp med en Gert liggandes sidan om mig. Sen så upptäcktes det att vi tydligen tittat förbi McDonald's och köpt med hem läckerheter för fyllerister. Cheeseburgare och pommes smakade säkert jättegott. Men idag verkar Gert inte må lika bra, hans fläckar har börjat att smetas ut, hans kroppsdelar börjar smått att rotera, och det verkar som att luften bokstavligt talat har börjat att gå ur honom. Vad gör vi partyprinsessor inte för våra minuter i rampljuset, det verkar bara som att hans blir kortare än vad vi båda hoppats på.
Gert igång med den fjärde Xidern
Kommentarer
Trackback