Wüeggertz

Hur många gånger det än görs, så är det svårt att välja bort en människa ur ens liv. För varje gång jag gör det så känner jag mig lite mer som Grinchen, även om jag vet att jag gör det för mitt eget bästa. Jag vet hur kärlek känns, jag vet hur det är när förälskelsen sköljer över mig. Och jag kan verkligen inte nöja mig med något mindre. Även om det gör mig till någon som jag egentligen inte vill vara, någon som sårar människor som inte förtjänar det. Om och om igen dras jag tillbaka till samma utgångspunkt och därifrån får jag återigen arbeta mig uppåt. Men varje gång så provar jag att ta mig i en annan riktning. För att se om det gör någon skillnad. Och det gör det. Kanske inte alltid den skillnaden som jag helst önskar, men närmre mitt mål kommer jag ändå. Tyvärr kan jag inte alltid kalla mig oskyldig när det kommer till andras brustna hjärtan, men dem kan inte heller uteslutas när mitt hjärta får sig en törn. För hur vi än gör så sårar vi varandra med våra halvhjärtade försök efter lycka. När vi inte längre letar efter Mr Right, utan istället hittar vi Mr Right Now. En mindre finslipad version utav det önskade. Någon som kan ge oss lite av den uppmärksamhet vi önskar, men inte i närheten av den sanning vi egentligen behöver. Så när jag idag igen valde att utesluta någon ur mitt liv, att placera den i den yttersta delen utav vännerfacket, så gjorde jag det med vemod och lättnad. När jag finner mig ett steg längre från den där tryggheten, så kommer jag även ett steg närmre den. För genom att välja bort det som inte stämmer ger jag mig själv en chans att hitta det som gör det. Och det kan verkligen inte kallas fel. Trots att handlingarna på vägen dit ibland kan verka tvivelaktiga.