Wüeggertz

Ikväll såg jag honom på dansgolvet, min Mr Dreamy, det utseendemässiga idealet jag letar efter. Han var lång, mörkhårig, hade bruna och intensiva ögon, en vältränad kropp, tatueringar som prydde armar och hals, och sen den där mystiska utstrålningen som jag fastnade för direkt. Han var rockern visuellt personifierad. Två sekunder, sedan är jag på väg mot honom, öppnar munnen för att säga hej, formar orden med tungan, men de kommer aldrig fram.. Mobilen avbryter mig och när jag senare försöker hitta denna uppenbarelse igen är han spårlöst försvunnen. Han är bara ännu en fisk i den gigantiska pöl jag lever i, men ändå tänker jag återvända till min plats på dansgolvet där jag hoppas på att få återse honom.