Wüeggertz

Detta året har varit mitt mest känslomässiga år någonsin, det har varit fyllt utav en otrolig kärlek och lycka, men även en oumbärlig smärta som faktiskt handikappade mig även om jag inte velat erkänna det fullt ut. Om 2008 var året för fest och dans så var 2009 året för min egen personliga mognad och läxan att lära sig stå ensam. Året började med killen min framtid skulle skrivas med, det var ett förhållande med både brister och fel, men ändå var det så perfekt som det kunnat bli. Månader gick och jag blev brutalt dumpad, och utan anledningen om varför levde jag i en ovisshet om mig själv och den så kallade kärleken. Jag blev självdestruktiv, började träffa killar som inte var bra för mig, festade bort mina känslor och vaknade mer än en gång upp med en främling jag inte kunde minnas ha träffat förut. Sedan träffade jag han som ändrade mitt liv och fick mig att förstå vad som egentligen hänt. Någonstans där på vägen läkte mitt hjärta sakta och jag tog tag i mitt liv på riktigt. Jag fick min examen i Danska och kunde kalla mig trespråkig, jag jobbade flitig och tjänade ihop pengar till mitt fortfarande alltför dyra skointresse. Reste Sverige runt med Carro, gick på stundentfiranden och dansade återigen loss på festivaler. Någonstans väckte jag en mörk sida utav mig själv som gjorde att jag inte fastnade för någon, istället sårade jag bara killarna som öppnade sig för mig, och jag blev mer och mer sluten innan det plötsligt släppte och jag var äntligen hel. En dag trillade ett litet brev ner i min brevlåda, det var ett antagningsbesked till Drömutbildningen och äntligen skulle jag få blir veterinärstuderande. Det blev en resa med min syster till New York tätt följt utav en femdagars ölmanifestation i en glänta någonstans i Danmark, det kallades för rustur och vi kommande veterinärer skulle lära känna varandra på så sätt. Under dessa två resor kom han tillbaka i mitt liv, och jag upptäckte att jag aldrig slutat att älska honom. När jag klev av tåget väl hemma i Sverige så stod han där och väntade på mig för att ta mig hem. Det var så konstigt, men ändå så rätt, och det kändes som att resan jag gjort under sex månader var för att stärka mig inför det mötet. Men samtidigt som känslorna kom krypandes tillbaka så försvann han, och jag valde att lämna honom i det förflutna då min bäste vän inte verkade finnas kvar längre. Hösten var en ny utmaning för mig, att plugga på andra sidan sundet och kunna klura ut balansen mellan dom långa skoldagarna och mina vänner, att kunna festa lite då och då utan att låta arbetena lida. Men det funkade och snabbare än jag visste så hade skolan slutat för julen och där stod jag lite häpet. Jag avslutar detta året med en nolla i min ålder, ett tillstånd om att handla på Systembolaget, men i min personliga föråldring så har jag blivit så mycket äldre, detta året har varit mitt prövningsår och jag känner nu att jag klarade testet även om jag blev lite naggad i kanterna. Jag har äntligen kommit någon vart i livet och detta är steget ut i det lite okända för mig. Mitt nya år kommer att bli bra, 2010 blir förändring från början. Ett nytt jobb, en egen lägenhet, ett liv i en ny stad, detta är mina förutsättningar. Jag har bestämt mig för att inte göra några speciella nyårslöften, jag vill bara lova mig själv att låta det förflutna stanna i just det förflutna. Nu ska jag blicka framåt, säga hejdå till det som varit, släppa kärleken jag fortfarande besitter och säga förlåt till alla dom jag sårat för att komma till den punkten jag är idag. Trots alla mina motgångar så behandlade 2009 mig väl, men jag återgäldade aldrig tjänsten, så nu tänker jag med all min makt göra 2010 så nöjt med mig som möjligt. Som klichén säger, idag är början på resten utav mitt liv, imorgon är starten på mitt nya och efterlängtade äventyr kallat år 2010.