Vad är meningen med att älska?

Jag låg i min säng när det slog mig - det är verkligen slut, jag har förlorat den jag älskar. Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag aldrig att få tillbaka det jag haft. Det är så att dom man älskar och öppnar upp sig för mest är även dom som kommer att såra en djupast. Jag ledsen och tom. Tom på ett sätt jag aldrig känt förut. Precis när jag hörde orden kunde jag känna hur mitt hjärta slets itu och när han stängde dörren bakom sig kunde inget hejda mina tårar. Jag ville springa efter honom men mina ben bar mig inte, jag ville skrika efter honom men min röst brast gång på gång. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, hur jag skulle bete mig och det gjorde ont i hela min kropp. Sitta stilla, ligga ner, springa runt, skrika allt vad jag kunde, inget kunde ta bort den smärtan som jag kände och som fortfarande gnager i mitt bröst. Sex månader av mitt liv har kastats bort för en anledning jag inte förstår, ett år utav känslor var inte längre något värt och även om jag stod på mina bara knän skulle jag aldrig återfå det jag älskar så. Jag kan inte sova för så fort jag lägger mig ner är det inget som distraherar mina känslor. När jag ligger där är jag helt utlämnad till ett hjärta som inte längre slår som det borde. Tårarna kommer så fort jag slappnar av och fastän att Lolli ligger sidan om mig har jag aldrig känt mig så ensam i hela mitt liv. Jag vet hur det känns att få mitt hjärta krossat, jag vet det mer än väl. Inget jag ens önskar mina fiender. Vad är meningen med att släppa ner garden när den man älskar inte längre älskar en tillbaka? Varför säger man att man älskar någon när man inte gör det? Det var inte såhär jag föreställde mig min framtid med honom. Istället för med honom så blev den utan honom och det krossar alla de små bitar som fortfarande finns kvar av mitt söndertrasade hjärta. Jag älskar honom mer än någonsin. Han har inga känslor kvar. Ändå är jag så idiotisk korkad och luras utav den där lilla rösten som säger att kanske kommer han tillbaka till mig, kanske inser han att han fortfarande älskar mig, kanske vill ha mig i sitt liv igen, kanske var allt bara ett misstag. Kanske behöver jag inte vara så ensam och utlämnad till saknaden.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0