Shoot me up

Om sådär en halvtimme ska jag iväg och skjuta vaccinet i min arm. Har vägt fram och tillbaka om detta, och inte minst en massa idag! Men känner lite att man får ju ändå lita på sjukvården och tro på att dom gör detta för vår skull. Jag är i riskzonen, 19 år som sagt, och ska även vara ännu mer angelägen om vaccinet eftersom jag fortfarande inte är 100% återställd sen min allvarliga omgång med körtelfeber, så mitt immunförsvar är tydligen fucked up (även om jag aldrig blir sjuk när jag är utomlands eller tänker på att tvätta mina händer efter en heldag på jobb eller i skolan bland flera hundra människor). Var ju i New York när utbrottet var som störst i landet, men jag klarade mig. Tur eller skicklighet?, vem vågar chansa liksom. Man säger ju att fler människor dör i den årliga influensan än i den nya influensan, men en artificiell lunga eller liknande låter fan alldeles för läskigt för mig. Jag ser det såhär, antingen ta vaccinet och vara lite öm i armen ett par dagar, kanske blir man lite småfebrig och seg, eller låta bli att vaccinera sig och kanske klara sig ypperligt kontra att insjukna och bli riktigt dålig. Konstigt nog har Jonathan en del i mitt beslut, jag litar på hans omdöme när det kommer till sjukvården, och att han utan att tveka tog vaccinet gör att jag känner mig mer trygg i det hela. Han lever ju fortfarande, eller?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0