Wüeggertz

Året 2010 startades med familjen och Sofie, ett för en gångs skull lungt firande eftersom jobbet väntade tidigt dagen efter. Då hade jag bara några enstaka dagar kvar i Sverige, sedan blev det en flytt till Folkvarsvej på Frederiksberg och jobbskifte från McDonalds till IKEA. Mitt i vimlet letade min gamla kärlek upp mig, och vi sågs ett kort tag. För att sedan gå skilda vägar med beslutet att aldrig bli mer än vänner igen. Så träffade jag en massa danskar, den ena trevligare än den andra, och en fastnade jag för. Men hans ambitioner för oss visade sig vara större än dom jag själv hade, och han fick lämnas innan det gick helt fel. Det firades singlarnas allahjärtansdag med Lolli och pojkarna, och snabbare än jag väntat så försvann snön och våren kom. Med värmen kom militärerna, och jag hade en kort bekantskap med glamouren runt prinsar och slott. En varm vårkväll i Helsingborg och snart var jag lite smått fallen för kärleken, om än för en kort tid. Jag hade min söta Sofie som blev mitt lilla utgångsprojekt under det första halvåret, och vi fick henne att gå från blyg tös till krogprimadonna. Jag kunde ju inte vara annat än stolt över henne när sommaren kom och vi tog på äventyr i Malmö. Kvällar på olika balkonger, drickandes öl med trevligt folk, och ibland även sjunga en liten trudelutt eller två när gitarren drogs fram. Återigen hittade jag en som var värd mer än vanlig uppmärksamhet, en som fortfarande ligger nära mitt hjärta, även om det aldrig skulle funka. Men det var en rätt så lugn sommar utan festivaler, fast det togs igen lite med festande i Köpenhamn, mest tillsammans med kollegorna och mina glada Malmövänner. Och Sofie såklart! Ett Stockholmsbesök med tjejträff var också med i spelet, och dom dagarna var nog nästan dom bästa på hela semestern. När sommaren blev höst och skolan började igen, då fick mina turer hem till Sverige bli färre. Även om jag då och då smet iväg en kväll för att vara i atmosfären jag trivs i så mycket. Jag flyttade till en ny lägenhet, en som jag köpt, och kunde nu äntligen känna mig lugn över min bostadsituation. Hösten försvann snabbare än väntat, med titeln Sverigemästare i bagaget. Snön började falla och jag fick under mina löpturer se hur parken förvandlades från grön till vit. Julen kom, skolan slutade och Sverige väntade. Och nu är jag här, den sista dagen på detta året. Ett år som för mig stått för förändring, lära mig stå på egna ben, förstå att det inte är farligt att känna sig ensam och att lämna det förflutna just i det förflutna. Så när jag ikväll utbringar min skål på tolvslaget, och firar tillsammans med mina vänner på Rådhusplatsen, då vill jag lyckligt se fram emot nästa år, för trots alla turer jag haft under detta så har det varit ett riktigt bra ett.