Wüeggertz

Det har varit tuffa veckor nu på sistone, jag kan verklligen inte förneka det. Fast nu har det äntligen börjat klarna och jag känner mig hoppfull. Alla får svackor emellanåt och det är människorna som drar oss upp ur dom som är våra riktiga hjältar. Jag har sovit i en säng som fortfarande hade doften av det förflutna, träffat en kille som förälskade sig i bilden utav mig och inte vem jag verkligen är. Men det ska bli bra nu. Varje gång jag känner mig nere över en kille, då sätter jag igång "He's not that into you", när jag lämnar lägenheten lyssnar jag på Starstrukk med full volym i lurarna vilket får mig underbart peppad, och på vägen hem igen blir det lugna myslåtar som får mig att trappa ner. Jag till och med sover med musik i öronen, bara för att det ger mig en sådan avslappning. Äntligen har jag insett vad jag förtjänar här i livet och även att jag inte längre behöver hänga upp mig på sådant som hänt. Dessutom, vem har tid att leva med skuggorna när ingen annan väntar på mig att återvända till nuet? På fredag får jag fint besök från den svenska huvudstaden, så pass fint besök att det kommer i uniform. Min fascination för vapen får tyglas då ett tjänstevapen tillhör denna uniform, och mannen som kommer till är nog inte så dålig han heller. Det ska faktiskt bli riktigt kul detta och jag ser fram emot trevligt sällskap. Långa morgnar sena kvällar. Spiseloppen, ja tack! :)