Jag tycker inte om detta, förnimmelsen utav saknad. Dimmigt var det, men ändå glasklart, och jag trillade dit igen. Akilleshäl, svaghet och förbaskat dålig självdiciplin. Det var som förr, väldigt hemma och naturligt. När jag vaknade upp kändes det som att jag drömt allt, att vinet hade lurat mig. Men där mellan flaskorna låg en liten dosa, beviset på att igår faktiskt hade existerat. Dags att sova nu och acceptera att det som en gång hänt aldrig kommer att hamna i en framtid. Det läggs ett hav emellan, men tankarna kommer inte längre bort för det. Följ med mig. Kanske det finns en fristad.





Tell me it's not happening
Say it's not as it seems
Tell me that I'm gonna wake up
It's just a bad dream
Please tell me that it's fiction
Tell me it's just a lie
Whatever you choose to tell me
Please say he didn't die


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0