Planering av ondo?
I don’t wanna wait for our lives to be over
Ju äldre jag blir, ju mindre verkar jag ta vara på det jag äger, framtiden. För hur mycket jag än erfarit utav planeringar så inser jag aldrig att det mer äter upp min nuvarande tid än ger mig ny tid. Man är så fast i ordningen och planeringen om vad som ska hända att man missar det som händer just nu. Ja det är ju faktiskt synd att vi inte ser vad som finns framför oss. Jag är rädd för det okända, att inte veta vad som ska hända. Därför vill jag planera, känna en säkerhet och veta att jag har något att hålla mig fast vid. Om inte mer nu när jag flyttat så har jag förankrat mig vid min planering. Jag har alltid något att falla tillbaka på, men när den spricker, då kommer det omedelbart ett hål med ensamhet där en trygghet tidigare funnits. Jag kan ärligt talat säga att ordet som mest beskriver vistelsen i den nya staden är just ensamhet, ja för jag är ju ensam här, trots skola och jobb, när jag väl kommer hem till lägenheten så är jag alltigenom ensam. Men inte vill jag flytta hem, nej, jag vill vara här, bara det att jag aldrig upplevt det såhär. Isolerad på ett helt annat sätt eftersom jag inte har vännerna runt om hörnet och inte kan uppdatera mig på samma sätt när jag fortfarande saknar internet. Visst blir det mycket mys för mig själv i soffan på kvällarna, ja och långa samtal innan jag ska lägga mig. Men det är ändå inte samma sak. Den mänskliga kontakten jag har här och den bekantskapskretsen jag bygger upp, den är inte densamma som hemma. Den känns mindre personlig och inte alls så nära inpå. När flytten stundade var det många tankar om hur allt skulle kunna bli, om festande och ett roligare jag. Men nu när jag väl är här så är jag inte särskilt annorlunda, och inte heller festar jag mer, mindre däremot. Vissa dagar blir riktigt långa, att cykla hemifrån vid sju på morgonen och sen inte vara hemma förrän tio på kvällen, men jag gillar mitt nya jobb, och skolan hade jag inte velat vara utan. Imorgon ska jag titta på en annan lägenhet som erbjuder mig ett mycket längre kontrakt. Men jag trivs tyvärr så himla bra i den jag har just nu, det är verkligen synd att jag inte kan bo i den så länge.
