Hemmaälskande ändå
Jag är inte särskilt patriotisk av mig, definitivt inte någon flaggdyrkare och inte heller den som höjer Svea Rike mot skyarna. Idag var danskarna mer Sverigeälskande än vad jag är under mina mest patriotiska dagar. Överallt på jobb har bröllopet visats, varje tv har varit inställd på direktsändningen. En kvart innan varuhuset skulle stänga fick jag min sista rast, och efter att ha missat maten i lunchrummet ställde jag mig med min vattenflaska och tittade på kortegen från kyrkan och ner mot hamnen. Då slog det mig helt plötsligt och jag blev så stolt över att vara svensk. Medan dom danska kommentatorerna prisade svensk monarki och berättade om hur speciellt Sveriges kungahus faktiskt är, då försvann jantelagen ur mitt sinne och jag var minst sagt en svuren patriot. Men det handlade mer om närheten med vår kungafamilj, Victorias tal till folket och delaktigheten. Pussen när dom gick ut från kyrkan, lyckan hon måste ha känt där.
Jag erkänner att jag var tårögd.
