Den försenade årskrönikan 2012
Vid tolvslaget 2011 skulle vi tända en rislykta och låta den sväva iväg i den upplysta nyårsnatten. Men den lyfte aldrig. Så vi tände eld på den och låtsades som om den faktiskt svävat bort, tillsammans med alla våra drömmar som skulle gå i uppfyllelse.
Det är svårt att beskriva det gångna året med ett enkelt ord. Det är även omöjligt att kunna se tillbaka på alla höjdpunkter utan att le. När jag stod där i vinterkylan och drack Asti hade jag ingen aning om vad som skulle hända ett år från då. Jag visste att jag skulle stå brudtärna när min syster skulle gifta sig med sin själsfrände, jag visste att jag skulle bli moster. Jag trodde att jag skulle flytta till London efter sommaren. Men jag ändrade mig.
Vad som hände istället var så mycket bättre. Jag upplevde Londons februari- och aprilnätter, som turist och inte Londonbo, jag blev gudmor, praktiserade på en hästklinik, spenderade semestern med vänner i sommarstugor, genomförde tre olika motionslopp, smugglade in bag-in-box-vin på festivaler, hämtade hem en otroligt söt och numera odräglig rottis till familjen, firade min födelsedag fyra gånger, och förälskade mig i den enda mannen för mig - Mr Jeffrey Campbell. Men inget av detta kunde mätas med mina sista dagar på året. Att på nyårsafton vakna upp i ett 42-gradigt Sydafrika, att se vilda djur utanför tältfönstret, och sedan räkna ner sekunderna till det nya året med ett helt gäng av nya vänner medan vi var dyngsura från ett skumparty. Det kallar jag en upplevelse jag aldrig kan, eller vill, glömma. Så jag glömde min gamla dröm om mitt eget London och fick en ny - Sydafrika.
Vad som hände istället var så mycket bättre. Jag upplevde Londons februari- och aprilnätter, som turist och inte Londonbo, jag blev gudmor, praktiserade på en hästklinik, spenderade semestern med vänner i sommarstugor, genomförde tre olika motionslopp, smugglade in bag-in-box-vin på festivaler, hämtade hem en otroligt söt och numera odräglig rottis till familjen, firade min födelsedag fyra gånger, och förälskade mig i den enda mannen för mig - Mr Jeffrey Campbell. Men inget av detta kunde mätas med mina sista dagar på året. Att på nyårsafton vakna upp i ett 42-gradigt Sydafrika, att se vilda djur utanför tältfönstret, och sedan räkna ner sekunderna till det nya året med ett helt gäng av nya vänner medan vi var dyngsura från ett skumparty. Det kallar jag en upplevelse jag aldrig kan, eller vill, glömma. Så jag glömde min gamla dröm om mitt eget London och fick en ny - Sydafrika.
Kommentarer
Trackback
