Paradis

Igår försatte jag mig själv i paradiset, nu är det ingen återvändo.  Har nu sagt det, och ångrar inget - jag älskar dig!

Har ju glömt att återberätta min lilla tripp till Säffle på fem dagar med Carro =P
Orkar inte göra en hel reseberättelse, så det blir väldigt kort..
Resan har bestått av:
* En 450 kr dyr taxiresa som varade i 20 minuter
* Falsksjungade musikanter på Göteborg C
* Förolämpning av äldre damer i en nästintill tom tågkupé (det enda som fanns var just dessa två damer, och vi)
* Oväntad bussresa mellan Medelpad och Säffle (tågspåret var nerlagt)
* Orientering i regniga Säffle på kvällen, med målet att hitta till vår stuga med en värdelös karta och vägbeskrivning
* Tjejsnack som fått våra medresenärer (som ej kände oss) att le stort och önska oss lycka till på resan
* En alkis som lovsjöng sin Anna Nicoola Smith 2 (riktiga namnet var Sabina), "fixade jobb" till ett par musiker, och skällde ut oss för att vi inte gick till nästa perrong
* Detta och mkt mkt mer

Och så klart en massa innebandy... (och killar, ellerhur Carro?)

Jag vill åka tillbaka.. Men som sagt, nästa år blir det bil.    Malmö Open nästa


"Jag älskar dig"

Vad är det i ordet "älskar" som skrämmer mig så? Inget vill jag höra mer än att du älskar dig - men ändå blir jag rädd.. Det känns som om jag alltid känt dig, och att du alltid varit den rätte för mig, men varför tvekar jag? Ordet älska är så kraftfullt, och dess innebörd ger mig rysningar.

Ändå vill jag så gärna låta dig höra det.
Varför kan jag inte bara säga att jag älskar dig?


En fest man sent glömmer

Ja rubriken leder på både gott och ont. Innan allt började igår så kändes det så bra, att hålla fest för vännerna såhär inpå slutspurten =) Jag och Carro fixade nere i lokalen och skrev sedan packlista inför Säffle. Så småningom började folk att strömma in, och alla stolarna runt de utsatta borden blev ockuperade. Stämingen var precis som på alla andra fester, och man kan tro att jag njöt för fullt. Om vi hade stängt ner då vi borde, så kanske det hade förblitt så oxå. Men visst måste man pröva gränserna, se hur länge man kan ha igång musiken innan nån klagar. Dock hann vi inte komma så långt förrän bråk startade och det bara var att stänga ner.

Trots det sista så kändes festen ganska lyckad, med mindre missöden. Skulle även vilja be den som tog 500 spänn från mig att gärna ge tillbaka dem en dag. Men sånt är livet, you just have to go with the flow..

Eftersom själva festen var förstörd så drog vi vidare på efterfest, och var sedan hemma runt fyra.

Jag har nu lärt mig en läxa - Bjud inte in folk som du inte känner, och be inte folk att ta med sig många kompisar för att få ett större antal personer närvarande. Tydligen är detta ganska ineffektivt för en fest som man vill ska bli lyckad. Nästa gång blir festen hemma i esarp istället, där måste folk få hjälp för att kunna ta sig både dit och hem. Dessutom kan vi ta tag i problemen på vårt eget vis, utan en massa inblandningar från folk utifrån.

"Det sjukaste jag varit med om" - en intressant komplimang må jag säga, men nog fan den bästa ^^

Tre dagar kvar.. xD

Regnet öser ner utanför fönstret och det är svårt att tro, att redan innan idag sken solen starkt och även skinnjackan var för varm att bära..

Ja nu är det tre dagar kvar i skolan!! =D (torsdag räknas inte för då har vi bara ridning)    Snacka om att det kommer som en befrielse för mig =) Sen är det bara att "vila upp sig" i tre veckor, sen bär det av till Los Angeles ^^ Ja tydligen är jag inte den enda i min vänskapskrets som ska resa runt på den nordamerikanska kontinenten, så vem vet, kanske det blir ett kärt möte på andra sidan det stora havet ^^

Hur mycket jag än försöker att intala mig själv att jag inte är intresserad, så är jag det.. Varför är man rädd för en ålderskillnad på ynka 3 år? Är det för att jag inte kan få uppleva allt tillsammans med honom pga åldersgränser? Eller kanske är det bara ett skydd för mig för att kunna komma undan lite lättare. 
Nä kärleksproblem är inget att älta, speciellt inte på Internet där alltför många nyfikna ögon läser frenetiskt allt vad man skriver. Missuppfatta mig inte!, jag känner mig väldigt smickrad över att folk faktiskt tar sig den lilla tiden att läsa mina tankar och funderingar, men kanske ska jag låta de privata delarna av mig hållas till mina närmsta vänner. Då kan jag få dem att känna sig speciella just på grund av detta, att jag inte delar allt med alla - utan sparar det bästa till dem..

Nu till helgen hålls det en fest i Malmö med en liten "Hejdå HG"-anda, eftersom vi HG-tjejer splittras inför sommaren. Dock kan vi inte få säga hejdå allihopa, eftersom Eva redan åkt till England, Miia ska iväg på annat håll och Andrea tävlar. Fast så länge jag får önska dem en trevlig sommar så blir jag nöjd.. Känns nästan lite sorgligt att jag inte kommer att få träffa dem förrän vid skolstarten igen, jag menar - dessa människor har förgyllt min vardag under tvåans extremt krävande tid, och nu ska jag inte få träffa dem på två månader igen! MINST!!   Jag har fortfarande en liten förhoppning om att få åka med Lolli och Miia till Vallåkra (eftersom det var jag som satte igång cirkusen för ett år sedan - ett bra sommarminne, eller hur Lolli?), men då mamma sätter sig starkt emot detta "Där finns ju bara en massa pentaraggare!!" så måste jag nog se över mina alternativ.. =/
Fast festen blir även en sista chans för mig att önska alla kompisar en trevlig sommar, eftersom jag inte vet hur många av dem som jag kommer att träffa under de sista veckorna innan USA-resan börjar.

Men innan jag helt och hållet riktar in mig på långresan, så är det dags att skriva packlista inför Säffle.. =P Åker om tio dagar =) Ja Carro, nu ska vi njuta i stora drag och bara lata oss medan de andra spelar om guldet ^^ Dock kommer ju lilla Carro att vara tätt klistrad till sin pojkvän, så jag får väl även söka äventyr på annat håll.. Shoppingtur i Karlstad kanske? ;P


RSS 2.0