Wüeggertz

Gårdagen var ju riktigt trevlig får jag säga. Sofie var lockad över sundet för en runda på Tivoli i solskenet. Dock infann solskenet aldrig sig, istället var det stilla regn hela dagen. Men inte stoppade det Danmarksimmigranten och Sverigeinvånaren. Lunch på BK, turpass löstes och samma karuseller åktes om och om igen. Det var Odinexpressen, Minen, Himmelskibet, Snurretoppen och Galejen. Sen lektes det bland dom andra småbarnen inne på Skærsilden. Dessutom kan jag nog skryta med att vara den enda som gick ut blödande därifrån efter en åktur ned för rutschkanan. Efter timmar i regnet under ett färgglatt BR-paraply blev god mat på Apollo, förrätt och därefter efterrätt. Perfekt dag.

                                    
Lunch =)          Någon som inte gillade sitt paraply..     Sofie i regnet

Om det så kunde komma fler underbara musikaler, få mitt hjärta att smälta om och om igen

I sin strävan efter utveckling glömmer man ibland bort att vissa saker faktiskt betyder något i efterhand. Vi blir blinda i jakten efter resultat att resan dit inte spelar någon roll längre. Jag har själv alltid strävat efter perfektion och på vägen glömt bort att se på de saker som gav större innebörd för mig. På många sätt har jag faktiskt min flytt ifrån storstaden att tacka.

Ja det var ju så att jag under mina tidiga tonår flyttade ut på landet med min mamma och på så sätt avskiljdes från mina vänner och festmentaliteten som pågick när man var fjorton år, den så kallade fjortis-eran. Det nya livet och människorna jag lärde känna gjorde att jag inte var lika driven att ta mig hem till min pappa i storstaden om helgerna, utan istället hängde jag på en fritidsgård, spelade biljard, och körde filmkvällar om och om igen. På ett sätt saktade det ner min festutveckling och även den sexuella utvecklingen.

När min bästa vän genom hela livet förlorade sin oskuld som trettonåring var jag fortfarande okysst, och när hon var inne på sin tredje ”seriösa” pojkvän hade jag fortfarande inte haft en enda. Just då såg jag det som jobbigt och undrade om det var något fel på mig. Men idag är jag glad över det hela. När jag väl fick min första kyss vid fjorton års ålder var det av killen jag var upp över öronen förälskad i, och när jag som femtonåring förlorade min oskuld till honom ångrade jag det aldrig.

Min första fylla kom inte förrän i slutet av nian, och sedan dröjde det till gymnasiet innan min andra. Och när det gäller pojkvänner har jag endast haft ett fåtal förhållanden, varav endast ett varit riktigt seriöst, och då hjärtkrossande när det brast. Förälskelserna däremot har varit fler, men dom har även inte betytt tillräckligt mycket för mig för att jag skulle vilja ha något mer utav det.

Många tror att mitt självförtroende och min självkänsla beror på popularitet, men jag kan inte hålla med. Det har varit en inre utveckling efter min 18-årsdag och faktumet att jag aldrig lärde känna kroglivet ur en annan synvinkel än den jag fått presenterad för mig här på forumet. Det hela var ”Livet är en lek”. Jag var nämligen varken populär eller opopulär under min skolgång, jag var den som egentligen inte brydde sig om vilket.

Jag hade mitt lilla gäng, vi som gillade musik och varandras sällskap. Vi som sjöng på varenda skolavslutning och på ett sätt gömde oss bakom våra röster – jag vet att jag gjorde det. På scenen var jag alltid oantastlig och det blev min säkra zon. (Nu vet ni varför jag är så galen i karaoke.) Sången gjorde mig självsäker och än idag utnyttjar jag den när jag känner mig vilse eller nervös. På krogen blir det en liten melodi i huvudet när det är dags att slappna av, sedan ett djupt andetag och stegen fram till det nya namnet i min kontaktlista.

Säkerheten i mig själv har gjort att jag inte går hem med någon jag inte anser vara ”värdig” mig, men jag minns även hur det var att vara nykläckt krogprimadonna med killar som drog i en från höger och vänster. Då blev det många ångrade krogragg med ångesten krypande dagen efter. Sex var bara sex, och jag tyckte att det var aldrig mer än mediokert. Men från och med kvällen jag träffade en kille som var ett riktigt djur i sängen, som tog mig hårt och visade hur sex skulle vara, då var jag förstörd för all framtid.

Jag visste vad jag förtjänade, vad jag ville ha och att ta hem killar blev en större utmaning än förut. Nu var det inte bara sex som krävdes, utan riktigt bra sex, sex som mättade alla behov och som inte var puttenuttigt och frågande. Det fick en helt ny innebörd och vikten utav sexets kvalitet var orubblig.

Så idag kan jag kalla mig kräsen med en god innebörd. Inte kräsen i ursäkten att jag inte får det jag vill ha, utan för att jag vet vad jag vill ha, vad jag förtjänar, och inte nöjer mig med mindre. Jag vet vad som krävs av mig själv för att vara nöjd och inte göra det som får mig att ångra. Det låter egocentriskt, men min tid är värd mer än att slängas bort på det jag i slutändan önskar bort, då är det bättre att fylla det med upplevelser och roliga historier.

Sen finns det ju skräckexemplen i ens liv som man velat sudda ut pga pinsamheten i det, men även behålla då det faktiskt ger en jävligt bra historia. Livet som jag numera lever har gjort mig mer erfaren både sexuellt och socialt än de flesta utav mina vänner, men jag erkänner mig även besitta kunskapen om det så kallade goda livet när man insett vikten utav betydelsen.

Så under din egen resa har du säkerligen stött på många olika upplevelser du idag kallar erfarenheter, och om du inte gjort det ännu så kommer du snart att göra det om du tillåter dig själv. Det är inte fel att vara kräsen så länge det inte begränsar dig, och det är definitivt inte ett säkert kort att välja kvalitet framför kvantitet.

Jag är så förälskad