Att säga hejdå till en vän
Att säga hejdå till en vän
att lämna den kvar i det förflutna
Att hålla fast
vid tidigare obefintliga minnen
Att reservera en plats i sitt hjärta
och att aldrig låta någon annan ta den
Så att när stunden väl är kommen
behövs det ingen ommöblering
Att ta farväl av en trygghet
som lindrat en tonårings många bekymmer
Att ta bort följeslagerskan
stående vid den unga kvinnans sida
År utav vänskap
en livstid utav glädje
Alla de lyckliga stunder
där sorgen inte kommer åt
Jag önskar att jag kunnat få säga ett riktigt hejdå till min älskade vän genom nio år. Att jag inte varit i Danmark när hon föll ihop och fick köras akut till veterinären. Min trygghet och tröst när jag varit ledsen, min partner in crime när jag känt för att springa runt som en dåre i trädgården utan någon speciell anledning. Den som de senaste åren fått mig till att inte bara frivilligt dela en 90-säng med hundar som tar upp all plats, men även längta hem till henne och den där trånga sängen, just bara för att jag visste hur mycket hon tyckte om det. Det fanns inte en chans att hon skulle glömma det när jag var hemma, ja och skulle jag göra det så satt hon och väntade på mig medan jag borstade tänderna och klagade lite på mig om jag var långsam. Hon försvann så mycket tidigare än vad jag förberett mig på. Vilket gör det hela väldigt svårt att acceptera.
Den försenade årskrönikan 2012
Vad som hände istället var så mycket bättre. Jag upplevde Londons februari- och aprilnätter, som turist och inte Londonbo, jag blev gudmor, praktiserade på en hästklinik, spenderade semestern med vänner i sommarstugor, genomförde tre olika motionslopp, smugglade in bag-in-box-vin på festivaler, hämtade hem en otroligt söt och numera odräglig rottis till familjen, firade min födelsedag fyra gånger, och förälskade mig i den enda mannen för mig - Mr Jeffrey Campbell. Men inget av detta kunde mätas med mina sista dagar på året. Att på nyårsafton vakna upp i ett 42-gradigt Sydafrika, att se vilda djur utanför tältfönstret, och sedan räkna ner sekunderna till det nya året med ett helt gäng av nya vänner medan vi var dyngsura från ett skumparty. Det kallar jag en upplevelse jag aldrig kan, eller vill, glömma. Så jag glömde min gamla dröm om mitt eget London och fick en ny - Sydafrika.