Wüeggertz

                                                                         

Jag gick nyligen och förälskade mig i en kille. Något jag tvivlade på att jag skulle kunna igen, men det gick, och mycket lättare än väntat. Men min timing var fel, två år försent faktiskt, och förälskelsen blev mer ett onödigt ont i en påbörjad vänskap. Så jag lämnade känslorna bakom mig och var återigen tillbaka på ruta ett. Det är lite ironiskt faktiskt, att jag alltid finner mig i situationen att få känslor för dom killar som jag ändå inte kan vara med just då. Kanske är det en egen rädsla för att bli uppbunden som gör att jag letar efter dem som inte heller kan ha något riktigt utav en eller annan anledning. Sen jag flyttade har mitt liv blivit mer stabilt, och det är verkligen en lättnad, men när det kommer till killar så är bergochdalbanan värre än någonsin. Dom jag inte vill ha, dom förälskar sig i mig och dom blir jag inte av med, men dom som jag kan tänka mig att behålla i mitt liv, ja dom rinner igenom fingrarna, bara för att jag inte har tiden med att engagera dem nog i min redan fullspäckade vardag. Inte för att jag har svårt att träffa killar, nej tvärtom, dom är överallt, men det blir nästan ett överslagsbeteende istället och jag står bara still istället för att kasta mig in i skaran. Jag tänker för mycket på mina vänner och att inte lämna dom ensamma, att inte prata alltför mycket om mitt festande pga det så kallade ryktet och att konstant få höra "Men du skaffar väl inte en dansk pojkvän?, då kommer du ju aldrig hem!". Det är lite svårt faktiskt, jag gillar ju danska killar, dom är fina att titta på, pratar sådär lagom gulligt, men när det kommer till en kille att spendera min tid med och kanske även min framtid, det låter nog lite hemskt men, där passar bara en svensk kille in. Ja, för jag vill kunna vakna på morgonen och viska det första jag kommer att tänka på i hans öra utan att behöva översätta det i min hjärna först och eventuellt även behöva upprepa mig för att han inte förstod den första gången. Någon som kan få sin beskärda del av min rappkäftiga svenska och som kan skratta åt mitt hyckleri när jag efteråt lägger oskyldigt huvudet lite på sned och ler barnsligt.
Är det för mycket begärt?

Fyra dagar har hittills varit äkta partydagar, uppdelat på tre städer kan man verkligen kalla det för semester. Det började med ett telefonsamtal och jag hamnade i Helsingborg där jag möttes utav två fulla och glada killar. Helsingborgsoskuld som jag var så visste jag inte vad som väntade mig i deras uteliv, men då jag redan fått ett paket metholcigg och en tändare utav biträdet på 7-Eleven så är det ju svårt att få en felstart iaf. Det siktades på en pub som visade sig vara stängd, så det blev den andre liggandes vägg i vägg. Medan mitt sällskap ansåg sig smarta och klättrade över staketet så gick jag snällt runt om och slapp en utskällning från vakten. Istället fick jag min egen välkomstkomitté, kramar och dricka från främmande pojkar - ja tack. Bra musik men ingen dricka utomhus och ingen dans heller, så när stället stängde blev det Tempel vilket var stället för mig, även om dansgolvet var i det minsta laget. Det var dans, golv med blodavtryck och drinkar, precis som vilken annan klubb jag gillar. Stängningen kom tidigare än vad jag hoppats på men kebab och cola gjorde sorgen lite lättare. Vidare till en lägenhet med altan och mer dricka. Två hundar, varav en jag förälskade mig i, och en otrolig trötthet som smög sig på. Dags att sova och det rejält. När jag igen vaknade var solen stark och altanen blev första resort, sitta i solen, dricka vatten, mysa med hundarna och vänta på att resten utav lägenheten skulle vakna. Några timmar senare var det promenad längs med vattnet och hamnen, båten tillbaka till Danmark och sen hem till lägenheten. Detta följdes utav en kväll i Malmö där en 18-årsdag skulle firas och efter en rejäl förfest blev det dags för Deep. Dock blev inte besöket långvarigt, men jag hann få cider och öl över mig ändå, sen ut i Malmö och leta upp en full Emil som gått vilse, få hem honom i säng och skratta smått åt hans polska blod som alltid suger upp lite för mycket alkohol. Efter en kväll med mer eller mindre noll fest var det personalhygge i Kongens Have och vi planerade att köra hårt. God mat, dricka, vattenpipa, och Jägermeistern. När parken stängde stack vi hem till chefen och fortsatte på hennes innergård. Diskussioner om skillnaderna mellan svenska och danska kom igång och några timmar senare fann vi oss vara slut på dricka. Då fick det siktas mot Hollywood Bar där det hölls födelsedagsfest och alla Ikeakollegor fick rabatt i baren, inte fel nej. Några cider senare var man mer eller mindre utslagen och bestämde sig vid fyratiden att det var dags att åka hem till den väldigt sköna sängen. Dagen efter var det dags för Sverige med sol, bad och mer vattenpipa hos Linus. Mysa av sällskapet och njut av livet. Den perfekta uppladdningen för den kommande dagen - Bo01 med Sofie. Nyplockade jordgubbar, cider och trubadurer. Utveckling till ett sällskap av män och öl, följt utav en lägenhet med balkong, ölbad och tillsist nattbad på Ribban. Morgonen när vi körde hem var kroppen fylld av det där välkända lugnet. Att lägga sig i sängen och somna, sova in på eftermiddagen och ändå känna att man gjort något med sin dag. Dagar fyllda med sol, kvällar med oändlig underhållning, nätter att minnas.

Live, så som det ska vara

Jag bär ditt hjärta