Wüeggertz

Och så var den här igen, den där vardagen som indoktrinerar precis allt.Varje litet skrymsle som innan flödade med färg har nu tonats ner till grått, alla känslor som sprudlat är utbytta mot en likgiltlighet - hur kommer det sig att jag bara kommer till liv på helgen? Jag unnar mig inget mitt i veckan i rädslan över att tappa koncentrationen till skolan och i gengäld blir koncentationen allt sämre. Två månader känns just nu som två år!, det känns som att studenten aldrig närmar sig utan istället försvinner längre och längre bort. Att vara skoltrött med så lite tid kvar är inte bra alls och skolarbetet får lida utav det.

Well, I never want to see you unhappy
I thought you'd want the same for me

Vart jag än går så spelas samma låt i min hjärna om och om igen, Almost lover, helt underbar men ändå nerdragande på samma gång. Den påverkar hela sinnesstämningen så att man blir lite melankolisk fast på ett bra sätt, som att den sköjer bort allt oväsentligt och kvar är en helt ny klarhet.

Lovets sista dag nu och jag har kommmit underfund med hur otroligt inaktiv jag har varit trots mina ambitioner om att verkligen få tummarna loss. Hur kan det komma sig att när det bara är knappa tre månader kvar så finns det ingen lust alls till att jobba längre, det borde vara tvärtom nu, att man i glädjen över att snart få slippa tar i lite extra.

Det blev en överlag riktigt trevlig helg, dock bröts mitt avtal med mig själv om en vit månad innan lördagen var slut. Hemmafest, släktmiddag, "bröllopsfest" och puben - kan man säga att jag njöt av god mat och gott sällskap? Ja och alkohol som flödade, så pass mycket att jag faktiskt fortfarande var påverkad när jag vaknade igår morse. Sen fick jag sjunga, spontansång för brud och brudgum samt karaoke på BARcelona. Hur var det nu med njuta nu igen? Jag måste verkligen ha gjort det.. Hittade ett trevligt target faktiskt, fast efter #-och @-close så överlämnade jag det till någon som verkade behöva det mer - om man är stor och stark måste man också vara ödmjuk ;) Ja, attraktion fanns där men svårigheten över att tyda signaler gjorde att intresset inte längre var lika stort. Hur det än låter så var det faktiskt skönt att vara helt på hemmaplan utan några gameinfluenser alls utifrån, bara etthundra naturliga procent av mig.

Did I make it that
Easy to walk right in and out
Of my life?

Goodbye, my almost lover
Goodbye, my hopeless dream
I'm trying not to think about you
Can't you just let me be?
So long, my luckless romance
My back is turned on you
Should have known you'd bring me heartache
Almost lovers always do

Lätt dagens fynd!

"Ur So Gay"
Katy Perry

I hope you hang yourself with your h&m scarf
While jacking off listening to Mozart
You bitch and moan about LA
Wishing you were in the rain reading Hemingway
You don't eat meat
And drive electrical cars
You're so indie rock it's almost an art
You need SPF 45 just to stay alive

You're so gay and you don't even like boys
No you don't even like
No you don't even like
No you don't even like boys
You're so gay and you don't even like boys
No you don't even like
No you don't even like
No you don't even like...

You're so sad maybe you should buy a happy meal
You're so skinny you should really super size the deal
Secretly you're so amused
That nobody understands you
I'm so mean cause I cannot get you outta your head
I'm so angry cause you rather myspace instead
I can't believe I fell in love
With some one that wears more makeup than...

You're so gay and you don't even like boys
No you don't even like
No you don't even like
No you don't even like boys
You're so gay and you don't even like boys
No you don't even like
No you don't even like
No you don't even like...

You walk around like you're oh so debonair
You pull em down and
There's really nothing there
I wish you would just be real with me

You're so gay and you don't even like boys
No you don't even like
No you don't even like
No you don't even like boys
You're so gay and you don't even like boys
No you don't even like
No you don't even like
Oh no no no no no no no...
You're so gay and you don't even like boys
No you don't even like
No you don't even like
No you don't even like boys
You're so gay and you don't even like boys
No you don't even like
No you don't even like
No you don't even like... penis

Jag äälskar MySpace! Ett enda stort skafferi med örongodis i precis alla smaker. Ganska lätt att gissa vilken sida som förser mig med musik hela dagarna. Nedan kommer lite smakprov (namedropping) på vad som spelats hos mig idag =) Lyssna och njuuuuut

Clark Lars Winnerbäck Three Days Grace Joydrop L.A. Slum Lords
Indiana Gregg Frida Jonas Brothers FatCamp

Okej, förutom att spränga mina högtalare så åstadkommer jag andra kreativa saker emellanåt, har till exempel tagit tag i min text-/diktsamling nu igen. Sedan har jag fullt upp med att plugga till alla prov efter lovet och skriva på projektarbetet som minst sagt inte går så bra som man kunnat hoppas på. Körkortet har legat på is länge nog nu och har börjat att arbetas på igen så att jag får det innan sommaren =P Helst innan "föräldrarna" åker till Egypten ska det vara klart. Och Göteborgsresan, den som först ställdes in för att sedan tas upp igen igårkväll.. Fast boendeutbudet är riktigt krasst, kombinera två innebandyturneringar med Olympiatravet och det resulterar i fullbokade hotell och vandrarhem - det suger verkligen för jag vill åka. Vad sägs om två tjejer boendes i en cabbe under tre nätter? ;) Misstänker att vi inte skulle bli särskilt populära på krogen iaf. Ja sen har jag bestämt mig för att leva vitt i minst en månad, ingen alkohol alls, inte innan antingen Gbg eller helgen jag passar pappas lägenhet.

Nä, dags att återigen sätta mig med matteboken och traggla integraler..

Okej, nu har jag chodeat länge nog med detta inlägg, ja mer än en vecka faktiskt, och samma saker hänger över mig idag som när jag tänkte skriva ner det första gången. Here it comes..

Jag är kär, och inte i en person, utan i två, tre, fyra, fem, sex, ja hur många personer som helst! Men egentligen är det inte personer utan prototyper utav personer som jag sedan tvingat in i en enda kropp, en kropp som redan har en egen person. Invecklat? Så här är det; Jag har tagit saker jag gillar från olika människor och sedan lagt till dem i bilden jag redan har utav en människa, så egentligen är bara en liten del av det jag ser som honom sann. I min värld har han alla de fysiska attribut jag söker, en musikalisk begåvning (både instrumentellt och vokalt), humor, empati, social kompetens, drivkraft, självständighet, kärlek till djur, sexgud, osv.

Den bilden jag har är som ett skynke som skiljer mig från verkligheten och jag vågar inte dra undan det i rädslan över vad jag kan finna på andra sidan. All den tid jag lagt ner på att bygga upp denna bild, att skapa en fiktionerad människa. Men glädjen är ekvivalent med besvikelsen när jag om och om påminns om att personen i fråga inte existerar, endast ett sämre jag utav den gör.

Jag ogillar människor som inte håller sina löften, som bryter planeringar och allmänt inte bryr sig om de tidsuppoffringar andra gör. Detsamma om de som drar lögner, vita, gråa, svarta lögner, de är alla lögner i slutändan. Om jag bara kunnat applicera dessa sanningar om honom i min bild så hade den rasat som Berlinmuren, men jag lyckas inte.

Inte nog med denna insikt, jag har även insett att jag förlorat mitt så kallade skyddsnät, han som jag alltid kunnat falla tillbaka på. Den som alla förväntade sig att jag skulle gifta mig med i slutänden, som de fortfarande gör, men livet har nu kommit i vägen, ödet har separerat oss för att vi ska finna nya vägar bort från varandra.

Insikter är bra - det ger nya perspektiv

En dag kvar tills nästa lov börjar, det är verkigen en befrielse i sig. Sen sedan gårdagens äventyr på The Studio så har festkassan tömts och det blir två magra månader nu framöver. Blir smått nyktra utgånger, ja eller helt. Vilken tur att vi kan ha kul utan alkohol! =)

Jag har under två dagar utvecklat mig själv till en spelnörd, och inte vilken spelnörd som helst, en Guitar Hero-nörd. Passning av storasyster och hennes sambos lägenhet lördag till måndag resulterade i x antal timmars spelande med alla låtar - vanliga låtar, bonuslåtar och downloads - avklarade. Belönade mig själv med pizza i söndes, och den kraftansträningingen att gå ner till pizzerian och hämta den var den största tillsammans med att gå ner till affären och handla frukost igår. Sitter nu i skolan med Hit Me With your Best Shot, Down N Dirty och Talk Dirty to Me på hjärnan, spelandes om och om igen. =P

Okej, läääänge sedan man skrev ett inlägg här med något riktigt innehåll - inte för att mina inlägg brukar vara särskilt djupa, men ändå..

Inatt insåg jag varför jag inte vågar ha ett förhållande, varför jag blir beroende av de killar jag minst ska bli beroende av, och varför jag stöter bort dem som vill ha mig i sitt liv. Förhållandet till min pappa. Jag har alltid haft en bra relation till min pappa, men ändå finns där ett stort gap mellan oss. Det skapades när mina föräldrar skiljde sig och har bara växt sig större för varje år som gått. Jag vet att han älskar mig och jag vet att han vill ha mig där, men jag har i alla år haft dåligt samvete över att jag valde mamma som den att bo med. Jag har alltid varit pappas flicka - så är det bara, men vad händer när pappas flicka väljer bort sin pappa? Inte blir hon mammas flicka för det, nä hon blir ingens flicka. Hur mycket han än säger att han förstår valet jag gjorde som liten, så vet jag att jag sårade honom och jag vill inte såra någon annan på det sättet. Idag distansierar jag mig direkt mot den som vill ge mig en del av dess liv i rädslan om att jag ska såra den. Istället väljer jag att söka mig till dem som jag vet inte kommer erbjuda mig den platsen. Då finns det ingen utom mig själv som jag kan såra. 

Man kan säga att februari månad inte varit det största nöjet precis, men nu är den över och jag hoppas att mars blir bättre. Det har varit motgångar i utgångar, skolan, hälsan, ekonomin, osv. Allmän otur! Jag blev så sent som i fredes natt bestulen på min digitalkamera och plånbok i kön till KB, och jag jagade den jäveln!, jag sprang efter honom två kvarter (i högklackat!) innan jag blev av med honom. Fortfarande är jag arg, jag är riktigt förbannad faktiskt. Någon tog en av de mest personliga sakerna jag äger - delar av mina minnen, och jag kommer inte att få tillbaka dem. Pengarna och kameran som försvann är inte lika viktiga, det går att ersätta, men bilderna kommer jag aldrig att kunna återskapa. Efter våldtäktsförsöket sa alla till mig att jag var tvungen att bli arg, att jag var tvungen att få det ur mig, men jag kunde inte. Nu när jag har ett ansikte att fokusera på, en fegt kryp som livnär sig på andras ägodelar, nu är jag arg och jag kan inte sluta vara det. Jag är arg på honom som tog kameran, arg på mig själv som tog med den ut och arg för att jag inte lyckades komma ifatt honom. All min olycka stör inte bara mitt liv, det påverkar även min omgivning - min mamma speciellt. Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag faktiskt älskar henne, även om vi har våra dispyter oftare än vad vi kommer överens, så är hon min mamma. Bara själva ordet "mamma" inbringar trygghet. Igår förstod jag hur allt som hänt försvagat henne, hon är vad man kallar utbränd, och jag kan inte mer än ge mig själv en del av skulden. Om jag bara varit ett bättre dotter, om jag skött mig till 110% så hade hon inte behövt oroa sig för mig och min framtid, om jag varje dag visat att jag älskar henne och gjort hennes liv lättare. Då hade hon inte haft så mycket att belasta sig med, och då hade det inte behövts drivas så pass till sin spets att hon ska behöva få panikångestattacker när hon umgås med sina vänner.