Poesi

Blotta åsynen av ditt ansikte faller jag för,
att se dig le smälter mitt hjärta
Men det finns inget värre,
än att höra dig prata om någon annan
Se dig gå med henne,
krossar mitt hjärta
(16/6-2005)

K's Choice - Almost Happy


Vi älskar inte folk för att dom är vackra, utan dom är vackra för att vi älskar dem

Någon gång kommer detta brista och jag kommer att stå ensam kvar bland spillrorna.
Men tills dess..

Jag gillar mitt liv, även om det inte alltid går som jag önskar. Visst är jag kär, men det måste jag komma över för mitt eget bästa. Vem orkar vänta på drömkillen i evighet? Dessutom vet jag inte om det varit äkta kärlek, men jag hoppades. Jag hörde någonstans att äkta kärlek finns, det är bara att livet kommer i vägen emellanåt. Haha, vilken klyscha! Någon börjar mjukna lite..

"I början, när vi verkligen älskar någon är vår största fruktan att den älskade ska sluta älska oss. Vad vi borde frukta och fasa för är naturligtvis att vi inte slutar älska honom när han är död och borta."
Vid starka känslor utvidgas pupillerna - är mina stora som tefat?

Förbjuden frukt

Det är den förbjudna frukten man ska passa sig för, bara ett litet smakprov och sen vill man ha mer mer mer. Tyvärr ett numera åsidolagt kapitel, som kanske fortsätts att skrivas på i framtiden. Men nu är det lagt på is, pausat, förbjudet. Och som alltid annars vill man därför ha det mer än någonsin. Jag kan inte mer än erkänna att jag kommer sakna närheten, tryggheten och glädjen det skänkt mig. Jag saknar redan att vakna upp sidan om honom och att se det oskuldsfulla leendet när han sover. En annan dag, en annan gång, i en annan tid. Kanske då finns det en chans för oss, och jag lovar att lägga många lappar i dina fickor.

Poesi

Jag ville inte stänga dörren
så jag lämnade den på glänt
Sedan ritade jag en karta
så att du kan hitta tillbaka hit


Jag borde stänga dörren om dig
men jag vill inte
vågar inte
i rädslan om att du försvinner
när låset vrids om


Det gjorde ont,
ondare än vad jag trott,
när jag förlorade det jag aldrig haft
(inte ens till låns)


Men om du en dag hittar
en söndertvättad lapp i dina jeans
följ kartan som ritats
och gå hela vägen fram till dörren
Nyckeln ligger i blomkrukan till vänster


Välkommen hem
välkommen tillbaka
välkommen in i mitt hjärta


Ironi

If you’re not the one then why does my soul feel glad today?
If you’re not the one then why does my hand fit yours this way?


Det är så typiskt, och så självklart att det varit såhär. Ett år, ett år!, ja eller snart ett år iaf. Där fick man för sin så kallade självständighet och stolthet. Vi letar hela livet efter människor som kompletterar oss i framtiden för att upptäcka att dom redan passerat oss i det förflutna. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, det är ren ironi.

If I don’t need you then why does your name resound in my head?

Ett tacktal..?

Jag är en förändrad människa, så pass förändrad att människor jag känt för något år sedan inte alltid känner igen mig. Det är inte bara till utseendet jag förändrats, utan även i mitt hjärta och sinne. Varje litet ögonblick är jag en ny människa och kommer aldrig att bli densamma igen. Den människan jag är nu är inte den jag vaknade som imorse, inte heller den jag var igår, förra veckan, förra månaden och definitivt inte förra året. Den ständiga förändringen beror till största del på de människor jag omger mig med, och det är dem jag har att tacka för det ”jaget” jag är nu.

Jag vill tacka mina föräldrar för att jag finns till och för att dom alltid stöttat mig trots allt jag gjort mot deras vilja, min släkt för all den kärlek jag fått i alla år tillsammans med äventyrsfyllda minnen jag värderar högt, min syster för den vänskap hon gett mig och för att jag älskar henne mer och mer för varje gång vi ses, min kusin för att hon stått ut med allt jag utsatte henne för under våra första år och för att hon är en av de mest underbara människorna i mitt liv idag, Frida för att hon var min första riktiga vän som jag alltid kommer ha i mitt hjärta och som jag fortfarande alltid vill ringa så fort jag lyckas med något av målen i mitt liv, Jesper för att han var min första pojkvän och som idag är en av mina närmsta vänner och för att han har lärt mig så mycket om tillit och vänskap genom åren, Caroline för att hon kompletterar mig på ett sådant sätt som gjort att jag öppnat mig i nya dimensioner, Shaan för att hon byggde upp mitt självförtroende och är en av de förlorade vänner jag alltid kommer att sakna, Niklas för att han den hårda vägen visade mig hur man överlever hjärtesorg genom att vara min första riktiga kärlek och krossa mitt hjärta utan att själv veta om det, Jennie för att hon alltid låtit mig vara mig själv fastän det varit lite för mycket emellanåt, Lolli för att hon släppt in mig i sitt liv och låtit mig ta del utav det utan begränsningar och för att hon lärt mig hur man litar på folk och att jag är värd mer än vad jag själv tror, Oliver för att han gjorde mig mindre trångsynt och fick mig att känna mig vacker, Jim för att han visade mig hur det kändes att vara älskad och för att han fick mig att älska honom, HG-töserna för att dom kom in i mitt liv och förgyllde mina gymnasieår något så otroligt och för att dom låtit mig styra och ställa över dem när det mer eller mindre har behövts, Malmögänget för att dom varit mina vänner i nästan hela mitt liv och för att jag har fått vara en av dem, Skånegrabbarna för alla härliga utekvällar och insiktsfulla möten som gjort mig mer harmonisk, Julian som lärt mig så mycket om mig själv och hur jag ska hantera mitt eget jag och bli lycklig, sedan sist men inte minst för att han bevisat för mig att romantiken inte är död och allt han lärt mig både fysiskt och psykiskt och för att han fick mig att falla för honom bit för bit vill jag tacka Jonathan som jag önskar all lycka med sin nyfunna kärlek.

.


.

Vi lever på era svagheter då andra lever på våra. Eller rättare sagt jag lever på era svagheter och andra lever i sin tur på mina. Det är som att jag kan lukta mig till dessa svagheter och måste utnyttja dem, som att det är min största svaghet. Svagheter som gör oss till sämre människor då dom hjälper oss att skada våra närmsta antingen direkt eller indirekt. Allt vi undanhåller och önskar att ingen någonsin ska få veta, det gör oss svagare då varje hemlighet skapar sprickor i våra fasader. Alltså måste jag vara en sämre människa som insinktivt utnyttjar detta?

Insikter som efteråt får en att inse att det kanske inte var värt något trots förhoppningarna. Som att känna doften av någon annan på sin kropp och i det ögonblicket upptäcka att upplevelsen i sig inte fyllde igen något utav de svarta hål som finns inombords.

Shantaram

"Skamsen över den kalla själviskhet som hade rövat bort min medkänsla och tillintetgjord
av den lilla pojkens mod och ensamhet lyssnade jag på hans sovande andhämtning och
slöt honom till mitt värkande hjärta. Ibland älskar vi inte med något annat än hoppet. Ibland
gråter vi med allt utom tårar. Till slut är detta det enda som finns kvar: kärleken och dess
plikter, sorgen och dess sanning. Till slut har vi inget annat än detta - att hålla ut till gryningen."
- Ur Shantaram

Jag är totalt förälskad i boken! Vill inte sluta läsa för att den är så bra men ändå vill jag inte läsa alltför mycket för då kommer jag att läsa ut den alldeles för snabbt. Jag är så tacksam att min farbror gav den till mig. Utdraget ovan är så fint och när jag läste det på bussen hem till pappa igår fick jag tårar i ögonen. Läste hela kvällen och in på natten tills jag somnade i soffan med boken i händerna - är det en fängslande bok.

Bara jag som tycker att denna sommaren mer eller mindre varit ett fiasko hittills?

Fundering

Det är ganska ofattbart, livet, att jag lever här och nu i en tidsålder som är den enda jag riktigt vet något om. Ändå är jag så ovetandes om allt.

Fascination


Black-spotted fingers

Vaknar upp och gnuggar mig rutinerligt i ögat, tittar på handen och upptäcker att vissa fingrar antagit en svart ton, likaså har kudden fått lite svarta partier här och var. Tar någon sekund innan hjärnan kopplar och ett stort leende breder ut sig över mina läppar, "Just fan, det var Rocken igår" =) Jag brukar då inte sova med sminket på men igår var man helt slut och då är man ursäktad. En trötthet som orsakats utav massivt dansande, hoppande och sjungande dessa dagar. Sedan kontinuerliga besök i öltältet och därefter toaletterna, ja eller tvärtom. Publiken utlovade igår att om Magnus Uggla flyttade ner till Skåne skulle Malmö döpas om till just Magus Uggla och vi skulle alla ge honom halva vår lön. Dock stämde jag inte in i det slutnämnda. En härlig helg som tyvärr alltid måste sluta någon gång, men nästa år är vi på det igen ^^

Har nu kollat in mina antagningsbesked från Lund och Malmö, antagen såklart, men vet inte om jag ska välja Danska eller Medie- och Kommunikationsvetenskap..? Dessutom väntar jag fortfarande svar från Köpenhamn, 30 juli kommer beskedet. Även om det känns ganska overkligt att jag skulle lyckas på första försöket.

Igår såg jag fyndet, jag blev besviken.
Brustna hjärtan kan inte älska

Dessa dagar

Jag är oväntat lycklig, lyckligare än vad jag teoretiskt sett borde vara. Ibland börjar jag undra om jag verkligen vet hur det känns att vara kär eller älska någon, för jag kommer över dem alla så ofantligt fort. Eller rättare sagt, jag sörjer dem knappt ens en kväll och är sedan som vanligt (oftast bättre) dagen efter.

Sommarrock är i full gång, och här sitter man halvt döv efter Joddlas spelning och hör hur det fortfarande ringer i öronen. Lite sorgligt att det är över redan imorgon. Sen jar jag träffat en Zetterman idag, eller nääe, en lookalike var det ^^ Killen var så sjukt lik Daniel Zetterman att jag bara var tvungen att gå fram och säga det till honom. Såklart visste han inte vem människan var men ställde gärna upp i hans ställe, En middag och gratis hotellrum vänta på mig. Fanfoto och autograf var även erbjudet. I'm telling you, det var sjuuukt likt!

Okej, dags att sova ruset av sig. Imorgon är en ny dag och den ska startas med ett skönt bad och lite Shantaram innan xidern ska ner.

VIP


Ja tack =)

Det är egentligen obetydligt, men man blir glad ^^

Plain White T's - Let's Pretend



Mmmm, en av låtarna som spelats om och om igen i mina lurar det senaste halvåret
Och dom fortsätter att förknippa mig med RnB, det är sorgligt

Idag är det en dag kvar till Rocken, det betyder svartmålning och nitar.
I love this shit!

Poesi

En plötslig kyla som sveper över en
Ett inbillat slag i ansiktet
Tårar som bränner bakom ögonlocken
och sedan faller droppe för droppe

En smärtande värme inombords,
den får en att kippa efter andan
Det är som att kroppen fått slut på syre
och i glömskan om att andas kvävs man sakta

Marken under fötterna rycks undan
Ljudet från världen försvinner
Pulsen blir svagare,
yrseln infinner sig,
samtidigt som rösten i huvudet blir starkare

Ett stigande crescendo
som avslutas med en obarmhärtig tystnad
Kvar är endast ekot av det som en gång var

Så det är såhär det känns

Så det är såhär det känns när ens hjärta brister

.

Det finns bra dagar och det finns dåliga dagar.
Dom börjar bra och slutar dåligt.

Det är jobbigt att erkänna, det tar på min stolthet.
Jag saknar dig mer än någonsin.

Denna helgen vill jag bli så himla fucked up
bara glömma världen runt omkring och leva i en bubbla.

Men jag kan inte dränka mina bekymmer i sprit.
För alkohol konserverar..

Poesi

Är det tillåtet att vara förälskad i en fantasi?

Att planera en framtid
med någon som ej finns

Är det rimligt att spilla kärlek
på den som inte är mottaglig

Att öppna ett hjärta
som på nytt ska bli krossat

.

Hon var inte värdig dig, men du är inte värdig mig

Du och jag, vi

I know my hidden looks can be deceiving
But how obvious should a girl be?
I was taken by the early conversation piece
And I really like the way that he respect me


Ibland vet jag inte alls vad jag vill och ibland så känns det som att mina känslor finns precis överallt runt omkring mig. Jag vet inte hur det ska kännas för att det ska vara äkta och vill inte välja något som i slutändan visar sig vara felaktigt. Allt är så komplicerat och jag vill bara komma ur min kropp och bli fri från det fängelse som håller mig fast här. Men med dig är det enkelt, jag behöver inte fly. Jag får koll på mig själv, litar på mig själv, trivs med mig själv. Min vilja går från utspridd till centrerad. Du och jag, vi, det känns så himla rätt.

I've been dropping so many hints
You’re still not getting it
Now that you’ve heard everything I have to say
Where we gonna go from here?

Girl's night out, almost ^^

Underbart att få träffa (nästan) alla igår! xD  Fast det var ju mer killar än tjejer där ett tag, eller största delen utav kvällen. Lollis tidsplanering är fortfarande helt fel, vilket resulterade i att dom kom väldigt sent och sen gick dom väldigt tidigt. Myskväll på Ölkafét, kanske lite mycket cider och redbullvodka. Undra om jag var odräglig mot Jonathan när han skjutsa hem mig...

Fuck

Jag föll dit, även om jag stålsatt mig sen början. Idag köpte jag dagens produkt på Bellme, vad ska jag säga?, parfym är min ena svaghet.. 300 spänn fattigare och ägare till en 30 ml flaska Prada Tendre.

Mys på Mascot ikväll, saknat töserna och nu är det verkligen dags att ses igen. Synd att alla inte kan komma bara

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen. Eller?

Jag borde ha empati och känna med henne, men jag gör det inte, jag frossar mig i hennes olycka och ser den som ett tecken på min egen lycka. Det är ett bevis på att jag innerst inne är självisk och är mig själv närmst. Varför är jag så pass ond i grund och botten? Lovordar honom och kränker henne. Girlpowern är död.

Poesi

Självbiografi


Jag lever inget spektakulärt liv
här på gården mitt ute i ingenstans,
sköter mina sysslor i hemmet
går i skolan på vardagarna
och festar bort helgerna i Malmö stad


Inget spektakulärt liv alls faktiskt,
ett liv på landet
ett Svenssonliv
en svensk familj med svenska seder.
Skilsmässobarn nu i elva år
en pappa i en närliggande stad,
som ställer till med fest varje gång jag hälsar på


En gång samlade jag på Spice Girls-kort
och sjöng ”Mama I Love You” framför spegeln.
Jag bodde i ett vanligt villakvarter i Malmö,
avskydde jeans mer än allt,
drömde om hästar varje natt,
lekte med livet varje dag,
hade fler vänner än vad jag kunde räkna till,
sjöng i kyrkan varje söndag,
målade upp min framtid som underbarn.


Jag var inte Guds bästa barn,
långt ifrån det kan man säga.
Drog kusinen i öronen
tog hennes mat och napp,
samtidigt som jag ansåg henne vara min allra bästa vän.
Jag slogs med barnen på dagis,
utsattes för den mildare graden av mobbning,
stärktes av mina erfarenheter,
blev självständig och oberoende av andra.


En dag började jag växa upp,
förändras till något jag inte kände igen.
En främling i min egen kropp som tog över.
Vad jag älskade denna främling.
Som ett glas vatten för en uttorkad hals
släckte den törsten som snörpt ihop mitt sinne.
Hittade min frälsning i musiken och hästarna,
det som fick mig att flyga konstant.
Alltid hade jag vetat
att jag var ämnad för något större,
men vad visste jag inte riktigt än.


Sen splittrades min trygga tillvaro
mitt hem byttes ut mot ett nytt,
förändringen var ett faktum.
Vännerna försvann
utan att jag märkte det,
som sanden i ett timglas
som sakta rinner undan.
Ett nytt liv påbörjades
en andra chans att göra rätt för mig,
men jag misslyckades.
Nyckeln till livet trillade mellan
mina utspärrade fingrar,
ingenting verkade vara av godo.
Då träffade jag honom,
Kärleken,
som gav mig en biljett till expresståget
destination ”min framtid”.


Rädslan byttes ut mot mod
det nya livet hade börjat.
Högstadium gick mot gymnasium,
Hippologigymnasiet,
en skrämmande fascination.
De sista stegen ut i vuxenlivet
här tog jag avstamp,
framtiden låg vid mina fötter.
Betyg så ouppnåeliga kämpades för ändå.


Här fann jag mig själv
i främlingen
som sedan länge ockuperat min kropp.


.

Det är läskigt, sommaren har verkligen tagit fart nu men det är inte långt kvar tills man måste ställa in sig på att börja plugga igen. Förhoppningsvis blir det ju Köpenhamn, men jag vågar inte hoppas för då blir jag mer besviken om jag får avslag. 27 dagar kvar tills man får svaret.. Äsch, innan det är dags så är det så mycket annat som ska göras =) Sommarrock nästa helg och sedan Falsterbo efter det. Passa huset när resten utav familjen åker till Blankaholm. Kanske dra utomlands en vecka med syster och så har vi Vallåkra. Tredje och sista året jag tänker ge det en chans, vem orkar hålla på med halvhjärtade besök livet ut liksom? Första året var awesome!, andra året gick det från att bli en kul campinghelg med tjejerna till en snabbvisit på en timma, nu tredje året vet jag inte alls hur det blir. Ärligt talat så bryr jag mig inte längre.

Summer Music


Grattis! ^^

Ja grattis på storasyster som idag fyller 23 år =) Slänger nog upp nån bild från firandet senare.

Poesi

Små stulna ögonblick är det enda vi får
stunder ej ens lånade av tiden
I mörka rum där hemligheter hålls
förvarar vi våra minnen

Att drömma om ett dagsljus
är att vara galen
vi tillhör inte varandra

Men någon annans famn
vägrar vi att ta
Finner endast värme
när vi är tillsammans

B, igen

Han frågade om jag inte skulle skriva om honom igen, så jag gör det.

Att inte vara lite kär i B är omöjligt, men det är inte något som jag inte kan hantera. Det är som en slags fantasi det hela faktiskt. Att kyssa någon medan vatten rinnner ner för ens ansikte är en känsla bara för sig. Sen att se och höra dess njutning när den i handbojor och ögonbindel är helt utlämnad till en. Jag litar på honom fullt ut och är inte rädd för att prova något nytt eller vara helt i hans våld. Det enda jag inte vill, är att det ska ta stopp, för jag gillar det enormt mycket. Man kan bara hoppas att han tycker samma sak.. Som jag sa, kk hade inte vatt fel ;)

Poesi

Turning your back on the world that hurt you
Making it suffer for the pain you found
Taking those steps in the wrong direction,
losing your way all the time
Finding your path that leads you home
The world that once was dark is now gone
As if it never was
And then you feel the frustration running through you
with the slight insight of your own defaults

RSS 2.0