Wüeggertz

Har årets första föreläsning idag. Jag är inte pepp precis men visst kan det bli kul. Måste bara fixa med busskort och allt sånt innan den börjar. Just nu är jag väldigt sugen på att köra hela vägen in, men parkeringsplatser finns ju aldrig. Sedan måste jag komma ihåg att inte glömma den akademiska kvarten. Brukar alltid rusa till salen så jag är där prick, men börjar ju inte förrän kvart över enligt akademikernas normer.

Så, efter träning, en god middag, glass och en massa vin vid teven blir det snart dags för mig att lägga mig. Kan säga att det känns i hela kroppen att jag har simmat flera dagar i rad nu. Blir det rätt par som vinner Let's Dance? Kanske, kanske inte. Jag menar alla dom är lätt bättre än mig på dansgolvet, trots ett år med bugg på schemat. Jag kan göra en diplow and that's kinda it. Tänk vad jag kommer att behöva träna på vals och foxtrot inför sommarens alla bestyr. Sen blir det ju helt klart bugg på dansbanan under Malmöfestivalen =) Någon mer än jag som alltid lyckas hamna där? Det är något speciellt med den "svenska" stämningen som råder bland kasedans och dansband - Som min svenskalärare i nian sa, det finns inget så svenskt som en kall öl på sommarkvällen med dansbandsmusik spelandes i bakgrunden.  Och så slänger vi in lite Perikles så har vi en riktig Malmöfestivalskväll. Ja och på tal om Perikles, deras nya singel är ju riktigt bra. Ja, jag är lite helylle emellanåt, men det är ju därför alla gillar mig ^^

It gets harder every day, but I can't seem to shake the pain
I'm trying to find the words to say, please stay
It's written all over my face, I can't
Function the same when you're not here
I'm calling your name and no one's there
And I hope one day you'll see nobody has it easy,
I still can't believe you found somebody new
But I wish you the best, I guess.

'Cause everybody knows, that nobody really knows
How to make it work, or how to ease the hurt
We've heard it all before, that everybody knows
How to make it right, I wish we gave it one more try
One more try
One more try
'Cause everybody knows, but nobody really knows

I don't care what the people say
They're probably lonely anyway
Baby don't fill up your head with he-said, she-said
It seems like you just don't know
The radio's on, you tuning me out,
I'm trying to speak, you're turning me down
And I hope one day you'll see nobody has it easy,
I still can't believe you found somebody new
But I wish you the best, I guess.

'Cause everybody knows, that nobody really knows
How to make it work, or how to ease the hurt
We've heard it all before, that everybody knows
How to make it right, I wish we gave it one more try
One more try
One more try
One more try

'Cause everybody knows, but nobody really knows

Oh I wish you'd understand
Oh, just an ordinary man
Listen we'd have known
Everybody knows, but nobody really knows
And I know one day you'll see, nobody has it easy
I still can't believe you found somebody new
I wish you the best, I guess.

'Cause everybody knows, that nobody really knows
How to make it work, or how to ease the hurt
We've heard it all before, that everybody knows
How to make it right, I wish we gave it one more try
One more try
One more try
One more try

'Cause everybody knows, but nobody really knows

Hur är det med själva förälskelsen, den där hisnande känslan, försvinner det någonsin? Jag kan vakna upp sidan om Jonathan och känna pirret i magen samma sekund som jag ser honom. Efter ett år är jag fortfarande kär i honom och jag är fortfarande förälskad. Det är inte trots alla våra turer fram och tillbaka som jag känner så stark för honom, det är tack vare dom. Alla test som vi utsatt oss själva för och som vi klarat tillsammans. Ting som får en att känna starkare och starkare för varandra, men med tiden falnar tydligen också intensiteten. Kommer det komma en dag när jag inte längre är förälskad i honom utan bara älskar honom? I många förhållande är det endast den ena parten som fortfarande är förälskad och på något sätt känns det rätt sorgligt. Vad har hänt som fått den enas förälskelse att blekna? Tänk om man en dag vaknar upp och så har magpirret försvunnit. Det gör mig rädd att risken finns.

Det var en snabbt passerad helg.. Tyvärr var den inte en dans på rosor, men vi överlevde. Det är när saker och ting händer dem vi älskar som vi stannar upp och ser livet för vad det egentligen är. Det är tufft att se hur någon annan sörjer och att samtidigt veta att man inte kan få det onda att gå bort. För man vet att orden man säger endast kan lindra men aldrig kan dem ta bort sorgen. För bådas skull tände jag två ljus i kyrkan, och även om jag inte tror på Gud vill jag hoppas på att det finns något efter döden så att dem vi förlorar får en chans att leva vidare, i himlen, Nangijala, Valhall, Nirvana. Det är slöseri med livet när det tas ifrån någon ung, alla dem saker som aldrig fick upplevas och alla historier som aldrig kommer att få berättas vidare. Jag önskar ingen människa döden, men det påverkar mig mer när något som inte fått leva sitt liv förlorar det. Att den ena dagen se sorgen över en människas död och att sedan den andra dagen vara med och fira ett barns födelse och välkomna det in i livet kändes verkligen konstigt. Så att tända ljusen kändes som det mest naturliga jag gjort på länge. Jag bad en bön för varje ljus och stod sedan där en stund och tittade på hur lågan arbetade sig ned för veken. Några minuter tidigare hade jag sjungit Välkommen till jorden och välkomnat ett barn jag aldrig träffat in i livet, nu tog jag farväl utav en människa jag aldrig fått lära känna.

Vi ser inte människorna runt omkring oss förrän vi får en anledning att göra det. Att vara ute med sina vänner kan vara en oskyldig sak, men det är just människorna i vår obemärkta omgivning som förändrar detta utan problem. Numera finner jag endast anledningar till varför jag inte ska gå ut i Malmö. Det kvittar vart man går, männen vi alla vill slippa finns överallt. De förnedrar oss och får oss att tvivla på godheten hos mänskligheten, speciellt när mänskligheten har tagit sig en öl eller fem. Sedan går vi ensamma hem och lappar ihop vår själ som så snyggt slitits itu utav en främling. Jag är därför lycklig över att få somna intill den jag älskar och som lovar mig trygghet. Aldrig mer vill jag lämna honom.

Alla ting kommer i tre, goda som onda

Jag var ju då ute på förkväll i torsdags och gud vad vi hade roligt! Först bjöd jag Drottningen min på Yamato och hon fick för första gången i sitt liv äta sushi. Mojito och Cosmopolitan till det och donnorna kände sig lite Sex and the City. Efter magarna fyllts av mat och sinnet utav glädje vandrade vi de knappt 50 metrarna till Mello Yello där vårt sällskap "väntade" på oss. Visst är det perfekt med vänner som varken kräver när man ska komma eller gå, och det passar väldigt bra när man har en väninna utan någon som helst tidsuppfattning. Kallt som det var hade vi varma vinterjackor på oss, men utomhus skulle vi sitta och då under gasolvärmare som gjorde att min kappa blev alldeles för varm. Så där satt jag i en tröja som annars varit i det kallaste laget, men med en halsduk runt halsen blev det sådär mysigt lagom. Vapendragaren min fick mig att ta en tequilashot, ja eller efter många om och men gjorde jag det med något överdrivna grimaser och lite skakningar. Jag har helt enkelt tequilafobi och den är rejäl. Fick skölja ner det med underbar päroncider och därefter höll jag mig till Slippery Nipple, cider och lite öl. Thomas försedde mig med en vodkadrink som inte var så värst god och att jag lyckades spilla ut den var nog det bästa som kunnat hända för min del. Där var många gamla ansikten och visst var det trevligt att träffa dem. Vid ett tillfälle fick jag avvärja en lite väl vänlig hälsning, en kyss som slutade med att jag fick en tunga upp i min näsa. Denna tunga sattes senare i Drottningens mun, om hon bara vetat var den hade varit sekunder tidigare. Ibland blir dom lite närgångna men vi har lärt oss hur dom ska tas, och jag ser ju dom numera som mina storebröder. Vi hade trevligt, riktigt trevligt och vid ett tillfälle fick vi bekanta oss med en skotte som började att underhålla oss med sång och skämt.

A Scottish man stood on the beach one morning when he saw a ship in the horizon. When the ship came ashore a Viking stepped off the ship and beside him there was a little dwarf. This Viking was very handsome, tall, blonde hair, big beard, muscular. The Scottish said, "What is your business in our country?". The Viking answered, "We have come to steal your gold, burn your villages and rape all your men". "Rape all our men?", the Scottish said, "Have you got problems with your English? Don't you mean that you want to steal all our gold, burn our villages and rape all our women?" Then the dwarf stepped forward and said, "No, your men", he looked at the handsome Viking and continued; "She knows what she's saying".

Efter att ha skrattat gott blev det ett uppdrag att lämna en laptop som glömts vid vårt bord, ett hotell skulle besökas och nöjet var inte på min sida. Fast istället för att lämna den blev det en tripp till Étage och där slutade även kvällen för oss. I en taxi färdades vi hem till en lägenhet med obäddade sängar där vi båda somnade snabbt och gled in i drömmarnas värld som fortfarande bibehåller en viss oskyldighet. Laptopen hittade tillbaka till sin ägare dagen efter och jag fick mina underbara stövlar efter att vi hade spenderat hela förmiddagen och lunchen på Espresso House med ömmande fötter och trötta huvuden. Jag tror att vi är förälskade i deras frukost. Men mest är vi nog förälskade i dagen efter, denna dagen efter där allt får sjunka in och vi är mänskliga igen. Helt ensamma i ett virrvarr utav människor. Sårbara och medvetna om alla de under vi kan åstadkomma.